(dial) även måk(k)a. Till roten muk i fornsvenska myk troligen avljudsförhållande till mjuk. Ordet är ursprungligen kortstavigt för att senare uppträda såväl kortvokaliskt som långvokaliskt. I de flesta landskap finns båda delarna. Liten hög av människo- eller koskit. Även komocka. Mocka; avlägsna gödsel, t ex mocka i lagårn. ”Hist.: sedan 1587”. (NEO)  Ordet smocka är för övrigt ursprungligen detsamma som ordet mocka i sammansättningen komocka. Lundbladh (2012) har även måga, moga, mogga för samma sak. "Men så en dag blir Moses vred och slår med sin stav så hårt på en komocka, att en människoliknande varelse hoppar upp, och av den blir det en svensk." (af Klintberg 2021 s 115)

(lmo) fotsvett. Mockasin är en sorts fotbeklädnad som i sitt ursprungliga skick användes av nordamerikas ursprungsbefolkning.

(för sl) kulor*, pungkulor.

uppträder i en rad olika kulturer under benämningar som den Stora Modern, Gaia, Gudamodern, Gudinnan, Moder Jord och Naturens moder. Denna natur- och fruktbarhetsgudinna framställdes i bildkonsten redan under stenåldern. Utmärkande drag för modergudinnan är yppiga former, enorma bröst och en markerad könstriangel. Den kanske mest kända modergudinnan är den grekiska Kybele som i Rom gick under namnet Magna Mater; Stora Modern.

 ordet är ”hist.: sedan 1697”.  (NEO) Tyska Mutterkuchen med samma betydelse. Se vidare placenta.

(åld) står för ’vulva; livmoder.’ i lexikon från 1739. Med samma betydelse finns moderlijvet hos Roberg (1718) och moderlif hos Swedberg (1720-t). Från moderlivet; från födseln.

se kved.

modermun ”hist.: sedan 1697”.  (NEO) Livmoderns öppning som beskrivs så här hos Berg (1909): ”Är hos kvinnor som ej födt barn, rund, hos dem som födt barn, tvärgående. Hos de senare är äfven själfva lifmodern ansenligare, såväl till storlek som till vikt.” Nyström (1921) berättar att ”grekerna och romarna använde flera preventiva medel och den romerske läkaren Soranus gav åtskilliga råd rörande förhindrandet av havandeskapet, bl a att bestryka modermunnen med olja, honung eller opobalsam och inlägga sammandragande ämnen.” Forel (1942) förespråkar en lika enkel som genialisk metod: ”Det är följaktligen tillräckligt att något litet anstränga sitt sunda förnuft för att inse, att det icke kan vara särdeles svårt att företaga en parning, resp. tillfredsställa sin könsdrift, utan att befruktning blir följden, blott man hindrar sädesvätskan från att intränga i modertruten.” ”Hos kvinnan har den sinnliga njutningen vid samlaget till följd, att modermunnen, hvilken för öfrigt vanligen är tillsluten genom en slempropp, flera gånger öppnar och åter sluter sig och på samma gång utför en sugande rörelse.” (Kress 1905) Roberg (1718) har följande namn på modermunnen: slutet, modermunningen och det latinska osculum.

 beskrivs i Hegars Den sexuella driften (1895) som ”undertryckt könsdrift” vilken ”tillskrivs uppkomsten av hysteri, som ofta är förenad med sjukliga förnimmelser uti könsnerverna, och vid hvars senare i vansinne öfvergående grader äfven tecken till nymfomani kan visa sig. Såsom namnet (grek hystera = lifmoder) antyder har man sökt ursprunget till denna sjukdom hos ett alldeles bestämdt organ inom könsapparaten, och det tyska namnet Mutterwuth angifver den naiva teori, enligt hvilken den icke tillfredsställda lifmodern råkar i raseri och därunder anstiftar hvarjehanda ofog.”  ”…hos kvinnan bär detta tillstånd benämningen moderpassion eller nympfomani. En kvinna som lider häraf, förlorar ända till sista spåret af blygsamhet och begär med formligt raseri tillfredsställandet af sin besinningslösa passion. (Kress 1905) Se även nymfoman, nymfomani.

(euf) preventivmedel*. ”Där havandeskap uppstått trots användande av moderbeskyddare, hade denna antingen varit för liten eller blivit felaktigt inlagd.” (Nyström 1921)

se modermun.

(åld) med hos Swedberg (1720-t) med betydelse vulva, matrix; livmoder, sköte. Så här beskriver den finlandssvenske prästen och psalmdiktaren Sigfrid Aronus Forsius (1560—1624) det kvinnliga könsorganet:  "Modren, på Latin Matrix* och Uterus*, är en rund påssa, lika som tvenne hinnor sammansatt, och ligger i den nedersta buken, och haver kraft att tillbereda fostret av säden, uppehålla det och utdriva när det är fullmoget." Se även under virga.

(smn) fitta. Se även muff.

(sl) sak, grej, ofta om en konstig sådan. Av franska moyen; medel, hjälpmedel. Från latinets medium; medel, mitt. 1 kuk. Jämför mackapär. 2 petmoj; fitta. Ordet ”uppfunnet” av fotograf Mikael Delgren, Sthlm. meddelat i september 1998. Annars är petmoj (sthlm sl) för telefon (1932) och sifferskivan på telefon (1962). Mot det sistnämnda årtalet opponerar sig min jämtländske sagesman (f 1929) som menar att han känt till ordet petmoj för sifferskivan långt innan. Han motiverar med följande: ”I ett korsord i ÖP eller Jämtlands Tidning i början av 1940-talet fanns följande nyckelord: ’Bekvämlighet av ringa slag/ som Ö-sund väntas få en dag’. Lösningen var petmoj.” 3 pissoar, toalett. Vanligt i militära sammanhang. Nilsson (1937) har moj; toalett, avträde, och pissmoj. Thesleff (1912) har mojen; pissoaren som flottistspråk.

(sl) vänslas, kelas. ”Hist.: sedan 1778.” (SO) Också om petting och knull.  Ha det bra, må gott. ”Jag var således tillsammans med flickorna och medan de andra bar kopparna till de spelande, buro vi in våra i fruns gemak och mojade oss i godan ro i soffan.” (Hallenstierna 1972/1700-t)

(so) mentalt efterbliven. Se också mongo.

(barn) pillesnopp*.

(för sl) skitkorvar.

(sl) smekas, knåda, kela. Se också gosa.