(sl) lägga av en braxen; ljudlig fjärt, brakare. ”Det passar sig faktiskt inte att braxa i damers sällskap, förebrådde jag honom vilket endast fick nya vämjeliga odörer och fler sadistiska skrattsalvor som följd.” (Drougge 2001) Enligt Gibson (1969) kan brax, braxen också betyda byxor, brackor, vilket skulle kunna förklara ordets koppling till brakare. ”Han släppte ur sig en långdragen dov brax och så ett förnöjt stönande.” (Drougge 1997/ 2003) Se även braksen.

(sthlm sl) byxor.

(dial Hls) bröst, bricka*.

(dial o so) om fet person. "Vi befinner oss i en medeltida bondstuga nära Köpingsvik på Öland under de svarta småtimmarna någon gång kring år 1100, på kung Inge den äldre— eller som han också kallades—Inge Bredarsles tid." (Lindström 2021 s 181)

(lmo) lägga bredband; skita.

(euf) ta hus i  varma breddgrader; ta hus i helvete dvs gå alldeles fel, galet. "När partiledaren Jimmy Åkesson intervjuades av Morgonpasset i P3 i augusti i fjol sade han 'hade jag varit chef här hade jag lagt ner P3 direkt'' Det tog hus i varma breddgrader..." (Tove Lifvendal  i ledare om Public service SvD 21 maj 2019.)

(sl) tjock, bredrumpad person.

(dial o so) grov och oanständig i talet. (OFS) Rietz (1867) har  bred i munn, bred i skedhålet; om den som inte kan hålla munnen utan pratar otillbörligt.

(dial o so) om den som har stor, bred bak. (OFS) Se även stjärt.

(dial) bredvid, vid sidan om. 1 älskare också kallad bredvedersgubbe. 2 frilla* eller bredvedersgumma umgicks med gift man. 3 utomäktenskapligt barn, oäkting s k bredvedersunge. Uppgift från OFS.

(sl) hoppa bredvid; vara otrogen. Se även skakel.

(sl o so) om tjej, brallis.

(sl) sära på benen. Se även bresa (2).

1 (dial) geita e i bresa; geten är brunstig. (ORB) 2 bresa;  sära på benen (Svealand och Götaland). Finns även i dialekt formerna gresa (sö Götaland) och vresa (v Götaland).  "Jag kom ut på bryggan och på ett akterdäck satt en kvinna, Marina hette hon faktiskt, och bresade med benen."  (Kalmér 2024 s 159) Jämför breka.

(sym) sätta sigillet på brevet; knulla. 

se inkast.

(sym) fitta. Något det stoppas i. Se även låda (1) och inkast. 

(lmo) häftigt diarréanfall, där allt kommer på en gång precis som när en av postens gula brevlådor töms.  

(sl) om platta bröst efter bricka i t ex namn- eller spelbricka; ett platt litet föremål. Ordet finns hos Gibson (1969) ”få en knuff mitt i brickan”. Enligt SAOB är bricka avledning av substantivet bringa. Carling (2005) har spårat vårt ord i ett flertal europeiska romanidialekter som brek (Italien, Tjeckien, Österrike), breko (Italien) och berk (Polen), lånat från persiska bark, birkat; bröst.