bralla
(sl?) 1 fisa. ”Verbet bralla i betydelsen fisa har jag vuxit upp med sedan jag föddes. Det var min far som använde ordet som en självklarhet. Jag är inte säker på om jag hört andra använda det, men för mig har det alltid varit naturligt. Min far var född 1912 och växte upp på Söder i Stockholm, det är möjligt att det är stockholmsslang?” (E-post från översättaren Jan Stolpe 7/11-2000).
Fyra år senare (24/11- 2004) meddelar Jan Stolpe att han stött på ”tre av varandra oberoende källor som visar att ordet existerar även utanför mitt (egentligen min pappas) ordförråd”. Och, fortsätter han: ”I Hans Gunnarssons roman En djävla vinter (2003) läser jag på sidan 170: ’Vinden brallade i och snön yrde över vägen’. Jag studsade högt när jag råkade på stället första gången. Och döm om min förvåning när jag bara några dagar efteråt såg ett nyhetsreportage i teve från Norrbotten: vägen mellan Kiruna och Narvik var avstängd på grund av snöstorm, och reportern intervjuade en vägröjare uppe i Abiskotrakten som talade om att vägen yrde igen på nolltid nu när ’det brallar på så här’. Nu i november träffade jag en gammal erfaren seglare på ett varv här i Stockholm. Han berättade om olika segel, och plötsligt talade han om vikten att reva snabbt när ’det brallar på ordentligt’. Han var stockholmare.”
Ordet används ofta av seglare och vindsurfare med betydelsen blåsa, blåsa ordentligt. ”Vinden brallade i (på).” Hästmänniskor använder också ordet men då för bete sig spralligt, ostyrigt. ”Hästen började bralla och kastade av mig.” Jämför intima plagg. 2 (sl) styv i brallan (byxan); vara kåt. ” Morfar var i alla fall lika styv i affärer som han var i brallan ...” ( Söderblom 2015) 3 ha myror i brallorna; vara lösaktig.
(sl) när kuken står givakt i byxan (brallan).
(sl) flicka, snygg, sexig tjej. Av brallor; flicka i långbyxor. Lars-Gunnar Andersson (2021) har ordet belagt från 1949 och ser en möjlig koppling till bralla; byxor och bralla sig; göra sig till. "Hur denna betydelseöverföring gått till är långtifrån självklart, men det började nog med 'elegant dam i byxor'." Se också intima plagg.
(sk) briljera. Ordlek på brallor och briljera. Ohlmarks (2004) har: ”från början folketymologi för brallor: när fruntimmer började bära trosor under kjolarna ansågs det länge som skryt.”
(sl) 1 bralta; släppa en långdragen och högljudd bralt; prutt, fis. 2 bralta; kåta av sig.
(sl) fjärta länge och högljutt.
(sym) 1 släcka branden; kåta av sig, få förlösning från kåtheten. ”Som jag sade tidigare skulle våra libertiner, omgivna av sina fruar och dessutom av många andra objekt av båda könen, under tiden lyssna, bli upphetsade och slutligen släcka branden, som berätterskorna tänt, antingen med sina fruar eller med dessa olika objekt.” (de Sade 2005/1785) ”Äntligen var striden slut, och jag måste medge, Octavia, att aldrig har min lillas älskogsbrand så fullständigt släckts vid en enda kärleksakt.” (Chorier 1967) 2 syfilis. Se vidare könssjukdomar.
(eng sl) kallas det när den undergivne i ett D&S förhållande (Dominance & Submission*) märks med heta metallbitar som efterlämnar brännmärken.
(lmo) vara med i brandkåren; avbrutet knull med anspelning på att brandkåren förväntas rycka ut i tid. Se även coitus interruptus.
(sl) 1 lille brandmannen; kuk. 2 leka brandman; ejakulera, pissa.
(sl) kuk.
(sl) kuk. ”Hon avskydde denna gräsliga, gigantiska brandslang, som hon mitt i sin rädsla för branden råkade att få se och som till synes innehöll outtömliga mängder urin.” (Meurling 1973:1) Jämför slang.
(sym) fitta.
(sl) 1 fitta. Tända en brasa; sätta en fitta i brand. Brasunge; sexig kvinna. 2 bak, röv, sätta sig på brasan. Också ta dig i brasan och ryck mig i brasan; uppmaningar till någon att sticka eller försvinna. Kanske har brasa i betydelsen bak något att göra med det gamla bruket att den frusne vände baken mot brasan för att värma sig. Brasvärmen gick då över i bakvärme och de båda begreppen blev synonyma. En annan tänkbar koppling är den värme som strömmar ut från denna kroppsdel, t ex när någon sitter på en stol. Brasan kan också tjäna som erotisk eldgivare: vilken skön brasa hon har! 3 stoppa/peta in en pinne i brasan; knulla. ”Peta in en pinne i brasan, älskling.” (Drougge 1994)
(sl) elda på för fullt, köra hårt. 1 skita. 2 fjärta. 3 knulla. ”Ligga upp mot vind, det går inte i längden. Nej, brassa fullt du, bara, och du skall få se att allt blir bra igen.” (Strindberg 1884—1885) ”Och därmed brassade han upp och jag kom mig ej för att taga emot utan han lagade allting klart och gick på hurtigt.” (Hallenstierna 1972/1700-t)
(sl) dass, toalett. Jämför svensk dialekt brasa, brassa; braka, till en germansk stam brass-, av ljudhärmande karaktär precis som brak. Jämför också brass; mängd, hög, av lågtyska brass med samma betydelse. Se även moj.
(dial) i Småland för braka, fjärta, enligt Rietz (1867). Braska, brassa; knaka, braka och norsk dialekt braata; bullra, larma.
(sl) kuk, korv*. ”Enligt Mackan är han lika fingerfärdig med sin egen Bratwurst som han är med chorizon och stångkorven i slaktdisken.” (Lodalen 2003) ”Tyskens bratwurst är oftast hård som Kruppstål och han går in för att tillfredsställa sina kvinnor med typisk germansk effektivitet — inte med någon större fantasi alltså, men desto mer viljestyrka.” (Sextoppen i Europa. Aktuell Rapport 1/ 2005)
(sl) lägga av en braxen; ljudlig fjärt, brakare. ”Det passar sig faktiskt inte att braxa i damers sällskap, förebrådde jag honom vilket endast fick nya vämjeliga odörer och fler sadistiska skrattsalvor som följd.” (Drougge 2001) Enligt Gibson (1969) kan brax, braxen också betyda byxor, brackor, vilket skulle kunna förklara ordets koppling till brakare. ”Han släppte ur sig en långdragen dov brax och så ett förnöjt stönande.” (Drougge 1997/ 2003) Se även braksen.
(sthlm sl) byxor.