(fisv) dasslock, WC-sits. Se även lock (1) och under tupp.

se cockring.

(för sl) ars*, arshålet. Se även öga.

som i den norska eufemismen en tur ut;  om toalettbesök, ibland förtydligat till en tur ut på los toalettos.

(dial) i Närpes i södra Österbotten säger man ”ho ä åp tura” (hon är uppå tura) om kvinna som är med barn. Kanske från tur; resa. Uppgift från Byrman (1989). Se resa. Enligt min jämtländske sagesman (f 1929) betyder på tura (på turen) berusad i hans hemprovins.

(sl) föregångare till dagens MILF*. Enligt slangopedia.se användes uttrycket i Stockholms norra förorter främst på 1980- och 1990-talen.

(sym) snabbrunk av turbo; snabbt, kraftfullt. ”De gav dörrvakten den dolmretande dressyr han behövde: en turborunk bakom dörren och så var de inne på den trendiga krogen.” (Wahl 2003) Se även runk, runka.

(lmo) ”om en person som testar sex utanför sin sexualitet”,  t ex en hetero* som testar att vara homo*. (slangopedia.se) 

(sl) midjeväska som hänger på höften och där bl a turister säkerhetsförvarar sina  pengar.  Se även mutta.

(sl) när man struntar i att duscha och bara använder parfym.

(lmo) frän lukt i fullpackad förortsbuss.

(dial)  Rietz (1867) om ”hin onde i lindriga svordomar”. Han ger exemplet ”Dä va turoma”; det var hin onde. Samma betydelse har elike som  Rietz menar är ”något lindrigare än turoma”. Turamo var en finsk eller estnisk gudomlighet, taramis en keltisk. I feniciskan betyder taram åska.

(åld) jätte, troll. Tuss, tusse (dial) jätte, troll men även om dumbom och oregerlig person. Dansk dialekt har turs, turse och norsk dialekt tuss, tusse med samma betydelse. "Tursen var nog den nordiska folktrons mest obehagliga och frånstötande, för att inte säga direkt överjävliga figur. [...] Han var obehaglig för alla sinnen: synen, känseln, lukten och hörseln. Inte nog med att tursen var en förlossningsdemon, han begick också sexuella övergrepp mot kvinnor," (Lindström 2021 s 182)  

(sl) när man är skitnödig att kotten tittar fram innan man sitter på toan.

(svr) en variant till tusen, av fornsvenska thusand och thusänd. ”Hist.: sedan 1557.” (SO) Ursprungligen har räkneordet tusen varit bestämning till huvudordet, t ex tusan djävlar. ”Tag horkarlen och dra för tusande djävlar din hora med honom och kom aldrig för mina ögon.” (Helgesson 2003) Och ur Söderköpings rådhusrätts protokoll,11/8 1640, berättar en viss Peder Jönsson ”hur han lärt sig mana fram sjörået genom en folkmagisk ritual: ’Iagh mahnar tig Haffru att tu kommer till mig i troll 1000 diefflars nampn, iag hwill Tiena tig’.”

Så småningom har så tusan fått egen kraft av närheten till det egentliga svärordet. Det kan ju också vara så att man försökt mildra effekten av det fula tusan djävlar, genom att inte uttala djävlar utan låta det vara underförstått. ”Svärja är en annan osed — för att nu nyttja den mildaste benämningen på en vana som svenska bonden utöfvar i synnerlig grad. Hans svordomar äro också af en rätt egen art. Hans vanliga är att åkalla hans sataniska majestät, men är personen mycket retad, tager han till hela tusendetal osv. Så t ex hände det en gång att en bonde, som följde mig i skogen, gick ned sig på en svag is, så att han blef våt öfver ena foten. Hans första utrop var då dj-n! Men i detsamma föll han ned med hela benet, och då blef det tusan dj-r! Men då han slutligen kom igenom till knäna blef det sju tusan etc. Tillfälligt har jag hört hundratusen påkallas, till och med någon gång en million.” (Lloyd 1979/1800-t)

Stroh-Wallin (2008) påpekar svårigheterna med att datera tusans övergång från räkneord till självständigt kraftord då övergången rimligtvis är flytande. Men, påpekar hon, ”det vanliga är dock att svordomarnas tusan/tusen föregår ett huvudord under äldre tid, men redan runt 1600 finns ett par självständiga användningar belagda: ’få han tusend´ (1596), ’fara för tussande’ (1597) och ’tusende tager dig’. (1614) Stroh-Wallin fastslår vidare att  ”tusan från 1700-talets senare hälft konsekvent används som renodlat kraftord”. Lundblad/Josefsson (2021) har "Fy tusan haka!"

(euf) kvinnligt  könsorgan. Ett av de alltför få vackra och sköna namnen på blomman i lårviken*. Det står i bjärt kontrast till nedvärderande namn som avloppsdike och slasktratt. (se do) ”Under tiden skalade Boris försiktigt av den vackra flickan hennes fitthår, klippte med en liten sax, följde med fingrarna och rakade. Kuken stod så att det gjorde ont. [...] Men Boris vågade inte ens trycka en kyss på tusenskönan.” (Jussopov 1983/1920-t)

metafor för det kvinnliga könsorganet. Ordet finns bland annat i följande  från Ragunda (Jämtland): ”späla på tusnsträngähärpa så strängan jekk åv; spelat på tusensträngade harpan så strängarna gick av, vilket, enligt  man (f 1905), resulterade i att kvinnan blev gravid. (Byrman 1989) Jämför harpa.

(dial o åld) gå på tuset; gå på avträdet. Hellquist (1980) menar att detta är ett östgötskt uttryck från åtminstone 1860-talet och att det kommer av ”åt huset med senare tillagt på”. Se också hus.

(svr o euf) tusan*. ”Det var som tusiken!”