1 fornsvenska rumpa, rompa; svans. Söderwall (1894) har också rompa; "stuss, bakdel på menniska". Ett nordiskt ord med grundbetydelsen klump. Därav rumphuggen; den som berövats sin svans. I svensk och norsk dialekt har vi rump; bakdel, rund bergknalle. OFVG har betydelsen svans, (fisk)stjärt. Västgöta-Bengtsson (1993) har rump; svansen. Lundbladh (2012) har skånsk  dialekt rompa, råmpa. Jämför tyska Rumpf; bål, svans. Ordet är av dunkelt ursprung, men Hellquist (1980) menar att det troligen kommer av en rot för ”skrympa ihop”, dvs det rör sig om något hopskrumpet.

Rump(a) är ett mycket gammalt ord (”hist:. sedan slutet av 1200-talet [Westgöta-Lagen]).” (SO) och förekommer bl a i våra äldsta ordböcker, även i formen romp(a). År 1579 skriver en viss M Lewenhaupt "få ris på ehr rumpe”. Ordet finns i dialektala sammansättningar som t ex ”rumpedrag; ett barn som jemt följer modern” och ”rumpegris; yngsta barnet”. (Rietz 1867) Samme upptecknare har även rompetånge ’stuss på menniskor’ och: ’slå rumpetången i isen’. I Hälsingland finns  rumpa, rompa; springa fort, jaga efter och rumpa om rumpa; byta jämt mot jämt". Rump(a) förekommer såväl i norskan som danskan och engelskan. Norsk slang har t ex rumpejeger om homosexuell och engelskan har rumpsteak, egentligen stek från bakre ryggen, dvs biff från fransyskan. Ordet rumpstek lån från engelska rumpsteak på 1800-talet.

Cederschiöld (1896) har bl a följande att säga om ordet rumpa: ”När vi tala om den kroppsdel, hvarmed hunden viftar och fäkreaturen bortjaga flugor, begagna vi numera i bildat tal alltid ordet svans. Vår allmoge däremot brukar fortfarande det gamla svenska ordet rumpa. Att det senare ordet, i de bildade klassernas tal, blifvit utträngdt af det tyska svans, beror tydligen därpå, att det så småningom fått alltför dålig klang, blifvit ’opassande’ sedan det (sannolikt i början som eufemism) kommit att tillika beteckna den mänskliga kroppsdel, som nu eufemistiskt benämnes ’ryggslutet’, ’sätet’ m m.”  Prosten Daniel Harbe (1956) berättar: "Att den som åt mer än han behövde var en ’matsluk’. Om en sådan hette det: ’Han har buken till sin gud å rompa te sin speleman’.” ”R är Rumpan Rund och Rar/ vändes opp om frugan bakmus har.” (Tankekorn)

När detta skrivs (2010-tal)  ser rumpa mer och mer ut att bli normalordet. Numera är det, som Catharina Grünbaum (Språktidningen 7/2019) påpekar "överallt rumpor" och hon ger exemplen "sitter snyggt över rumpan", i annons för byxor och "träna din rumpa till perfekt form". Och fortsätter hon: "Ack, det var inte så längesedan övningarna i stället gick ut på att förminska, platta till och helst osynliggöra bakdelen. Men då var det också otänkbart att i skrift använda rumpa. Bak och stjärt gick an - det var riktigt länge sedan små barn fick lära sig tre fula ord att undvika, nämligen stjärt, kommod och pilsner."

I skånskan finns  där rög rumpan;  om en person som blir hastigt arg eller sur och samma uttryck med tillägget av'na innebär att någon får lång näsa. 2 (sl) fitta. 3 skaka rumpa; knulla.  ”Jag fattar inte att de är så otroligt ängsliga — nu är det helt plötsligt farligt att skaka rumpa på video.” (Andersson 2006) ”... han borrar med stadiga narware up hålet, och emedan det ej skjer utan stort arbete, får han många gånger skaka rumpan innan det går igenom.” (Linné 1979/1700-t)  4 rumpa; det sista av något. ”Ordet användes t. ex. vid timmerflottning om den sista omgången timmer som flottades för säsongen, alltså svansen på timmermassorna.” (Roger Hansson i Järfälla)

(sl) homosexuell.

(sl) rumpa hos Berg (1924). Ordet är bildat av rumpa och latinets podex*.

(no lmo) toapapper.

(sl) ”den frans av tobak som uppstår då man röker en hemrullad cigarett utan filter”. (slangopedia.se) Se även skägg.

(no lmo) stol.

(dial) enligt Västgöta-Bengtsson (1993) grodyngel.

(dial)  ”nedersta svanskotan”. (Västgöta-Bengtsson 1993)

(sym o sl) bög, homosexuell. Se rumpa.

(sl) bög. Norsk slang har romperidder, romperytter; bög.

(sym) en kudde, som kvinnorna särskilt förr, stoppade in baktill på de volymiösa kreationer de bar för att få den rätta studsen på stussen. "Också på bredden tog hon plats, med välstoppade pocher och en rumpkudde, som gjorde att derriéren nästan tycktes påhängd, som en kärra efter en ölandshäst." (Burman 2021 s 44)

(lmo) folkligt namn på maskros som också kallats märrfjärt, nakna damen, taskryckare, hundpiss och öppen ända.

(sl) ha samlag. Thesleff (1912) har ”rumpanikka; coire*”.

(sl) bög, homosexuell. ”Sådana där rumpnissar kan man väl vika ihop med vänster hand om det kniper, tänkte Bäckström och flexade med sina feta axlar innan han drog på sig sin vida rock och stoppade ett foto på Eriksson i fickan.” (Persson 2003) Astrid Lindgren (1907—2002) talar i sin sista roman Ronja Rövardotter (1981)  bl a om vildvittror och rumpnissar. De senare är små senfärdiga varelser med skrynkliga ansikten och risigt hår. Hösten 1986 släppte Magnus Uggla (född 1954) albumet Den döende dandyn, där en av låtarna hette just "Rumpnissar" och anspelade på homosexuella män.  

(åld so) enligt Falk (2011) om ”dum person”. Se även oxe.

(sl) bög, homosexuell. 

se rumpskump.

(åld) i halländska Okome heter det ”de fick betala rumpeskatt” till kyrkan om ett par där kvinnan blivit gravid före vigseln. I Halland och Västergötland var det främst mannen som fick stå för kostnaden av snedsteget. Uppgift från Byrman (1989). Rietz (1867) talar om ”rumpskatt; plikt till kyrka för otidigt sänglag*, speord”. Se vidare kyrka, kyrktak och kyrkdörr.

(sl) en av två rövhalvor.