intima plagg
(latin intimus; innerst, närmast) Mycket löje och fördomar har förekommit genom tiderna i samband med de intima plaggen. Till synes helt oskyldiga ord har fått fulhetsstämpel för sitt samröre med dessa outsägbara plagg. Ta t ex byxa, byxor, som kommer från lågtyska buxe, boxe av buckhose; byxor av bockskinn. Enligt SAOB har ordet ”ansetts som mindre fint — detta gäller åtminstone 1800-talet — o i vårdat språk ersatts av benkläder, pantalonger, permissioner, de onämnbara o likn”. Permission betyder egentligen lov och tillstånd, och det var just detta som det var fråga om: man bad helt enkelt om lov att få tala om plagget i fråga. ”Hint sina Permissioner knäppa hop.” (Bellman F E nr 78)
Hosa är ett ålderdomligt ord för byxa. Söderwall (1888) har hosa, husa från ca 1280-talet med betydelsen benklädnad, benbetäckning. Används i sydsvensk dialekt med betydelsen strumpa och sedan medeltiden i plural med betydelsen byxor som i puderhosor; pösiga, slitsade knäbyxor. I danskan kan ordet förekomma lite skämtsamt om strumpor och även i engelskan kan hose betyda strumpor. Tyskan har Hosen; byxor och Buchhose; benkläder av bockskinn som via kortformen byxe blivit svenskans byxor och danskans bukser. Uppgift från Bergman (2007).
Andra förskönande omskrivningar är inexpressibler (franskans inexpressible; som ej kan uttryckas), de nödvändigaste plaggen och de outsägbara plaggen. ”Här vrida och skölja tvätterskorna både det eleganta Reykjaviks stärkskjortor och de fattigas outsägbara plagg.” (Engström 1913) Nils Larsson berättar i ett mejl (27 feb 2019) att i gamla pinuptidningar på 1950-talet kallades underbyxor för 'onämnbara'. "Han drog ner hennes onämnbara, vet inte om det var skrivet halvt på skämt bara, novellerna var i varje fall inte särskilt porriga."
Skjortan, som inte kunde sättas i samband med någon sex- eller könsfunktion, fick nämnas i klartext och kunde t o m tänkas fladdra för vinden på klädlinan ute på gården, men där fick framför allt inte kvinnornas benkläder hänga till allmänt beskådande. Det ansågs till långt in på 1900-talet högst olämpligt att visa upp så intima plagg. Författaren och konstnären Rosa Liksom (f 1958), från byn Narri i finska Lappland, berättar i en artikel i SvD (9/5-1995) att læstadianerna i dessa trakter anser det syndigt att använda tvättmaskin, eftersom glasfönstret i maskinen avslöjar kvinnornas underkläder i rullande rörelser. Nils Haglund (f 1930) berättar att ”vissa etniska grupper i Sverige anser det syndigt att tvätta manliga och kvinnliga kläder i samma tvättmaskin, och det inte för att de kan synas utan för att männens plagg kan besmittas av kvinnornas.”
I USA lär det tidigare ha varit lagbrott i vissa delstater att hänga manliga och kvinnliga underkläder på samma klädstreck. Under den viktorianska tiden utfärdade den australiska marinen ett cirkulärbrev där alla vita kvinnor på Amiralitetsöarna uppmanas att själva tvätta sina onämnbara för att inte deras manliga infödda tjänare skulle bli sexuellt upphetsade av detta arbete.
I England och Amerika talade man vid samma tid om the unthinkables (de otänkbara), the unmentionables (de onämnbara), the unspeakables (de outtalbara), the unutterables (de outtryckbara) samt the unwhisperables (de oviskbara) i samband med byxor. ”Hon hade nämligen inte vaknat som kvinna än och hon känner ungefär som sin gamla fina ogifta tant nere i Sörmland, som ryste, då någon sade byxor: —Om jag visste, att någon visste, att jag har en mage, så skulle jag dö.” (Engström 1913)
Vi nämnde tidigare pantalonger som omskrivning för byxor. Ordet kommer av italienskans Pantalone; en komedifigur som vanligen uppträdde i vita benkläder. Här rör det sig om ett slags långbyxor, och sådana skrattar vi inte åt idag eller finner komiska, men underbyxorna väcker än idag stor munterhet. Nämn ordet kalsong och kalsonghumorn flödar. Ordet kom in i svenskan på 1700-talet via tyskan från franska caleçon, och italienska calzoni; byxa en avledning av calza; strumpa. Jämför italienska calzalonga; långstrumpa besläktat med vårt kalsong, men inte samma ord. Så här målande beskriver Erik Axel Karlfeldt (1864—1931) vårt ord i Eden, som ingår i hans dalmålningar med bibliska motiv: ”Eva står skamsen i lackröd sol,/ Tummar sin stadiga fikonlövskjol./ Adam i gröna kalsonger,/ Grinar av knip och ånger.” ”Hon hade varit en obetydlig figurantska vid baletten och blivit dömd till böter för sina oblyga språng. Ty i Spanien får en dansös ej visa sina kalsonger för publiken. Hon svor att hämnas, att kringgå lagen, och kvällen därpå dansade hon utan kalsonger.” (Casanova 1936/1700-t) Ävenså förekommer, måhända av en slump, en stark dager å ett ställe av den unge mannens pantalonger, som väl mycket synas markera hans förhållande till de väntande damerna." (Per Svensson: Zorn ett liv en tid. Albert Bonniers förlag, Sthlm 2023)
OFS har kalifisare, kalisar och karlaunderbyxor. I slang har vi kallibringer, kalsingar, kalsipper och kasslingar. Det sistnämnda hos Ulrich (1912). Enligt Carling (2005) är kalsing lån från kalsing (rom); sko som i sin tur är lån från kháltsa (grekiska) sko. Carling har även med kalfiser (rom) som hon menar troligen är påverkad av isar, isingar; kläder, byxor. Även ljuddämpare om samma plagg. Andra lekfulla omskrivningar för kalsong är kallesketer, kalletjonger, kallibonger, kallingar, kallipper, kallisar, kallisonger, kalsketer och lårfoder. Det talas i sammanhanget också om filjonger, fillingar (troligen fikonspråk för kallingar), fillisar, fills, filsingar, fjallingar och fjonger. Vidare har vi jallingar och jellingar samt de vitsiga rostfångare, mogen blöja, satans gardiner och snoppens sovsäck. Ytterligare fall där kalsonginvånaren får ge namn åt plagget ifråga är snoppfodral, snopphållare och snoppskydd samt kukhållare, kukuppehållare och kukvärmare. Kalsonger kan också heta drulingar, sillingar och trallingar. I knoparmoj finns soller; kalsonger. Langenfeldt (1947) har blöjor för samma sak.
Från slangens värld hämtar vi också blacker, blackor, som, enligt Uhrström (1911) och Thesleff (1912), är ”mycket vulgärt” för kortbyxor (den sistnämnde har också rör, stuprör; långbyxor med samma varning). Ordet kommer av bracka där r bytts mot l. Thesleff har även korsdrag i betydelsen fruntimmerskalsonger. Bergman (1929) menar att ordet är månsing. Brackor har använts som namn på byxor åtminstone sedan slutet av 1500-talet, då ordet dyker upp i en ordbok av Helsingius (1587). SAOB tar upp Carl IX:s föga smickrande uttalande om sina ryttare från 1601: ”Låthe iaghe sigh som een hoop medh harar, när the höre een Pålack nempnas hadhe the så godtt som skittit i brackan.”
Brackor är ett svenskt dialektord som via danskan troligen kommit från latinets bracca med samma beydelse. Samma ursprung har bracka; kälkborgare, som anses vara en förkortning av skinnbracka; skinnbyxa, som borgarna och hantverkarna bar i Uppsala förr i världen och som studenterna retade dem för. Brallor kommer också från brackor om man får tro Langenfeldt (1947), som menar att brallor är ”l-språk i brackor”. Uhrström (1911) och Thesleff (1912) betecknar ordet som en ”synnerligen vanlig vulgarism för byxor”, och lite drygt 30 år senare har man fortfarande svårt att acceptera ordet, även om en omvärdering då verkar vara på väg. Så här står det nämligen under rubriken Tjuv- och rackarsnack i DN (15/4-1945): ”Att säga brallor om sina byxor är inte så elegant, men i varje fall inte särskilt chockerande.” Ingers (1977) har brallor ”fr mil spr” och tidsangivelsen 1920-tal. Brallis; egentligen flicka i långbyxor, dvs brallor.
Kåsören och journalisten Ingemar Unge meddelar vid telefonsamtal (11/2-2000) att han funnit ordet bralla; släppa väder hos Montaigne (1986) i Jan Stolpes översättning. Se vidare under bralla.
Ett tidigare mycket använt ord för underkjol är det ålderdomliga stubb; underkjol, samma ord som stubb i betydelsen upp eller utstickande sädes- eller skäggstrå och enligt NEO ”Hist.: sedan 1689”. Den hårt åtsmitande korsetten kom på 1700-talet från franska corset av äldre franska corps; kropp. Från latinets corpus; kropp. På 1920-talet lånades det närbesläktade corselet; klänningsliv in i formen korselett; korsett med behå. ”Tyvärr förhindras dock många fruar och flickor från att i rikaste möjliga mått draga fördel af luftens i det fria välgörande inflytande genom att de bära korsetter, som hämma respirationsorganens fria rörelse och utvidgning. Dessa olyckssaliga plagg hafva vållat det kvinnliga könet en ofantlig stor skada till hälsan. […] Med rätta draga därför ock herrar läkare i det sunda förnuftets och mänsklighetens namn i härnad mot dessa af kvinnorna frivilligt burna tortyrredskap…” (Kress 1905)
Idag fortsätter vi att låna ord och uttryck utifrån vad gäller de intima plaggen, eller undersakerna som Lisbeth Borger-Bendegard så träffande kallar dem i sin artikel: ”När gav du din fru en rump-up senast” (Sv D dec 1996) En rump-up är en modern byxgördel med ett band under skinkorna som lyfter upp stjärten. Borger-Bendegard berättar också om push-up behån (enligt Nyordsboken 2000 är ordet belagt första gången 1995) ”som trycker ihop brösten för att få den där glipan á la Sophia Loren” (italiensk skådespelerska f 1934) och om balconetten som istället trycker ihop brösten underifrån, något som ”ger en lätt empirelook”. Ytterligare uppushande effekt nås med bröstkuddar, vilka går att klistra direkt på kroppen med en tejp. Men, varnar Borger-Bendegard: ”De små sakerna är dock rätt opålitliga och kan lätt hoppa iväg och lägga sig på matbordet.”
Stay-ups (av engelska stay; stanna och up; uppe) hellånga damstrumpor som upptill är så åtsittande och elastiska, att strumporna hålls på plats utan strumpeband. Stay-ups lanserades på 1980-talet. ”Vi kysste varandra överallt dit vi kom åt, jag har på senare tid alltid stay-ups på mig på jobbet, jag känner mig så porrig då. Jag har skaffat stay-ups som fungerar som stödstrumpor så då är jag både sexig och praktisk.” (Skvaller i Närstrid Vanessa 2005)
Ordet trosa; underbyxor utan ben både för män och kvinnor är känt i svenskan sedan 1948. Kanske kommer ordet av franskans trousses; pagebyxor. Till oss kommer ordet via danskans trusse (belagt sedan 1937). I förortsslang finns uttrycket kasta trosorna; flörta, komma med inviter. Skånskan har fibbar (1980-t) om tangatrosor. ”En utsago väl, allt är kvittat, både som av trosor, trasor och teser i om de mina osedliga fler stycken, av deras negligé där.” (Hammarén 2001) ”Ta inte med hunden i tvättstugan! Vill inte ha hår i trosan.” (Batra 2008) Stringtrosan (av engelska string; snöre, band) en minimal trosa som lägger sig som ett snöre eller band i klyftan mellan de nakna skinkhalvorna. ”... eller när man dragit på sig sexiga små stringisar och tajta byxor för att kunna låta hela världen imponeras över ens arsle.” (Falafeldrottningen i Närstrid: Vanessa 2005)
(euf) könsorgan. Av latin intimus; innersta i betydelsen närmast, innerligast. ”Schurig varnar sina läsare (Chylologia, Dresden 1725) att man måste vara försiktig vid användandet av dessa hjälpmedel (afrodisiaka*). Han ger exempel på en kvinna som strök vargdynga på sina intimaste delar och när hon sedan fick ett barn var denne besatt av varglik aptit.” (Bourke 1891) ”Jag bad dig inte om det, sa hon. Jag kunde aldrig drömma om att du skulle röra vid mig, åtminstone inte mina intimare delar.” (Miller 1956) Norsk slang har mine intimere deler om könsorganen.
Även fördolda delar (euf o åld) fitta. ”När en make kommer in i sin hustrus kammare ’måste han underhålla henne med allehanda smek, fräckt beteende och lockelser till sinnlig lusta’. Om han upptäcker att hon ’är långsam och kallare måste han kela med, omfamna och smeka henne’; han bör ’smyga sig’ in i ’naturens fält’, blanda ’fräcka kyssar med fräcka ord och talesätt’, och smeka hennes ’fördolda delar och bröstvårtor’ tills hon är upptänd och ’brinner av lusta’.” (Laqueur 1994 citerar 1500-talskirurgen Ambroise Paré, som också har lönliga delar för samma sak.)
(sym) samlag. Se även dans.
(nyo) med på nyordslistan för 2019. Här är det fråga om en ny yrkesgrupp som ska se till att koordinera (samordna) sexscener inom film, tv och teater så att de ska kännas meningsfulla och trygga för de inblandade skådespelarna.
innebär plastikkirurgi med laser på kvinnans könsorgan. Det kan röra sig om att trimma de inre blygdläpparna med en teknik kallad labiaplasty eller att åstadkomma en vaginal åtstramning, något som benämns vaginoplasty. Det rör sig inte om någon ny metod. Kvinnor med inkontinensbesvär har undergått intimkirurgi sedan länge. Det nya är att dylika ingrepp idag görs som skönhetsoperationer i stil med ansiktslyftningar och bröstimplantat. I USA är dylika operationer vanliga och annonseras ut i trendmagasin som Cosmopolitan och Harper’s Bazaar där de presenteras som ett sätt att förbättra kvinnors sexliv.
I Sverige utförs uppskattningsvis 25 000 skönhetsoperationer årligen. Av dem utförs mellan 5—10 % på män. I männens fall utförs mest näsplastik, hårtransplantation, fettsugning och ögonlocksplastik. I USA, där intimkirurgi, i förskönande syfte, är en jätteindustri, kostar vaginoplasty med designlaser mellan 25 000 och 55 000 kronor och i behandlingspaketet ingår då fettinjektioner i de yttre blygdläpparna (labia majora) med vars hjälp de ska få en ungdomligare form eller fettsugning av venusberget. ”Men kvällens drottning var Felicity. En sextiårig plastikopererad dam, som liknade en madonna på tjugotvå i åtsmitande guldlamé. När man visste att hon underkastat sig alla de där operationerna kunde man kanske tycka att ögonen verkade lite uppspärrade, att näsborrarna gapade en smula och att ögonbrynen borde ha suttit lite längre ner i pannan. Men det imponerande var inte heller hennes yttre, utan snarare all den energi och lidelse hon hade lagt ner på arbetet med att göra om sig själv.” (Brøgger 1978) Englund (2003) berättar att den allra första skönhetskirurgin utfördes på penisar. Det handlade om att återställa förhuden på män, ofta judar, som blivit omskurna. Dylika operationer är välkända från tiden kring Kristi födelse, men Englund menar att de troligen är äldre än så. Enligt samma källa så ägde den första skönhetsoperationen av bröst rum 1897.
Hymenplastik eller oskuldsoperationer utförs på muslimska kvinnor som förväntas vara oskulder när de gifter sig. Själva ingreppet handlar om att med kirurgi upprätthålla myten om mödomshinnan* som har omhuldats i folktron i många länder. I t ex många muslimska kretsar är det viktigt att mödomshinnan är intakt vid giftrermålet. Detta för att familjens heder inte ska fläckas. Tove Lifvendahl har i sin ledare (SvD 20 november 2022) under rubriken "Staten kan inte vidmakthålla vidskeplighet" med följande exempel från nätets frågeforum: "Min familj säger att jag måste vara oskuld när jag gifter mig. De säger att det måste komma blod i sängen när jag har samlag första gången. Jag är rädd att det inte kommer att göra det. Jag har hört att man kan sy dit en mödomshinna. Funkar det?" Och fortsätter Tove Lifvendahl: "Med den vetenskapen är det tämligen enkelt att förstå dem som betalar mellan 10 000 och 40 000 kronor för att först låta sig snittas upp, sedan sys ihop, för att litet senare 'gå sönder' och blöda i sängen på sin bröllopsnatt. Sverige är ett av de länder där sådan hjälp finns att tillgå."
Nu finns det flera enklare, billigare och ofarligare sätt att lösa problemet. Man kan t ex, som Tove Lifvendahls tipsar om, för runt en hundralapp beställa en artificiell protes, utvecklad i Japan och introducerad på marknaden av kineserna under namnet Chinese hymen, som ger det önskade oskuldsblodet på lakanet och som innebär en räddning både för hedern och från den vansinniga kirurgin.
(euf) prostituerad. ”Det heter inte hora, utan intimmassör, eller som många kunder föredrar att kalla det: en gudinna. (Brask 2007)
se under umgänge.
latin för ”mellan exkrementer och urin födas vi”. Tolkningen är Kahns (1944).
(latin intromitto; skicka eller släppa in) penis införande i slidan. ”Hanråttan exempelvis bestiger honan och har upprepade intromissio innan ejakulationen äger rum. Inom loppet av 15 minuter uppnår en del råttor intromissio ända till 20 eller 25 gånger och har tre eller fyra ejakulationer.” (Beach/Ford 1952) Se även djur, så gör.
av latin intro; början, förspel, öppning. Om den som främst söker njutning genom självtillfredsställelse eller med en partner för ett engångsligg.
(euf) 1 knulla. Att utan lov tränga in på någon annans område. ”Pappa har gjort intrång i henne ’där nere’ flera gånger, säger hon. Både fram och bak och efteråt har det svidit och gjort ont och en gång fick hon ett sår ’där’, på insidan av ena blygdläppen, och gick till doktorn på vårdcentralen. Doktorn sa att hon fått det för att hon cyklat.” Om incest i DN (sönd 8/5-1994). 2 olaga intrång; våldtäkt. 3 intrånget; fittan.
(euf) träda in i någon; knulla. ”De flesta av dem tycker det (förspelet) är urtråkigt, bara en nödvändighet inför Stora Inträdet.” (Hite 1977)
se tränga in.
(sym) kuk.
(euf) vara inuti någon; knulla någon. ”Jag njuter av att vara inuti min partners kropp och känna hennes mottaglighet och hennes åtrå och jag njuter av hennes kropp.” (Hite 1982) Se också under inne.
(lmo) negerboll (ett bakverk). Se vidare neger.
(franska invective från latin invectivus; smädande, klandrande av inveho; fara ut mot, angripa) står för skälls- och skymford. Kraftuttryck som riktas mot en enskild person eller flera. NEO har ”hist.: sedan 1670”. Utbudet är enormt och invektiven varierar både vad gäller olika grupper, områden och generationer. Typexempel på invektiv är t ex idiot! och skitstövel! För den som vill frossa i invektiv rekommenderas Bertil Pettersson, Invektiv; en exempelsamling från samlingen Den läsandes ensak (1971). Så här börjar det: ”Helvetes förbannade jävla kokta skithög, satans pitthelvete, alla jävla tattarkukars förbannelse, fans jävla sladderfittors monsterhelvete, exkrementjesusar, syster i skitan och tokbögars knulldjävlar...” Under medeltiden hördes skällsord som gortjuv (slakttjuv), agnabak (sädestjuv), lumpehund, trollkarl, skamsäck, stympare, bredmun, fyllmärr, korpmat, kasevarg (mordbrännare) och gorvarg (boskapsdråpare). Korpmat kommer av att en hängd ofta lämnades kvar på avrättningsplatsen som korpmat.
Ett intressant fenomen i sammanhanget är att man kan använda sig av främmande ord när man vill förolämpa någon som inte känner till ordens betydelse. Ordens främmande klang är ofta skuld till den ofrivilliga makt de verkar besitta i en okunnig mottagares fantasi. Så berättas historien om den engelske lexikografen Samuel Johnson (1709—1784) som slog vad med en god vän, att han skulle kunna reta en fiskmånglerska till raseri, utan att hon skulle förstå ett enda av de använda orden. Han inledde bekantskapen med att rynka på näsan, när han luktade på hennes fisk, för att med det antyda att det var något fel på den. Fiskmadamen kom omgående med en rad mustiga genmälen som Johnson lugnt besvarade med: ”Ni är en artikel, min fru.” ”Vafalls, jag? Inte mer än ni själv, ni...ni.” ”Ni är ett nominativ.” "Ni...ni...ni, stammar nu den ursinniga månglerskan, utan att få ett vettigt ord över sina läppar. ”Ni är ett pronomen.” Fortfarande stum av ilska, knyter offret nävarna mot Johnson, som med jämna mellanrum fortsätter med: Ni är ett verb, adverb, ett adjektiv. Det hela slutar med att den stackars kvinnan sjunker ihop halvt medvetslös bland sina fiskar och gråter av raseri.
Men det går också att använda helt ”oskyldiga” ord på det egna språket, när man vill förolämpa någon. Ullén (2009) berättar om Freuds redogörelse för fallet med Råttmannen ”som en gång när han var barn blev ursinnig på sin far, men ännu inte ägde de adekvata okvädinsorden för att uttrycka sin ilska. Han började då skrika saker som: ’Din lampa! Din gaffel! Din tallrik!”
Falk (2011) tar i sin 1630-talsskildring från Uppsala upp några ålderdomliga synonymer till invektiv och skällsord som hånsord, okvädinsord och skälsord. Han nämner vidare uttrycket spåtske ord och att ge någon (varandra) onda ord eller att ge någon (varandra) slemma och spåtkzord. Därtill nämner han uttrycket bruka mun eller skamligh mun mot någon.
(latin inverto; förvrida, förvränga) förvrängd sexualitet, homosexualitet*.
(latin invertere; vrida om och vagina; slida) framfall av slidan genom vulva.
omvändning dvs att ändra något från det normala till det omvända. Inversion var under andra halvan av 1800-talet ett av samlingsnamnen på det som idag betecknas som HBT*.