(eng sl) heterosexuella män som umgås med lesbiska. Fenomenet är inte alls lika utbrett som faghag*.

(sym) 1 fitta. ”Baktanken är att åtminstone en av pojkarna förr eller senare ska lyckas stoppa in sin enträgna snopp i djupet av hennes lilla dyna av fuktigt kött, genomsyrat av en doft av sömn.” (Millet 2002) 2 Thorén (2015)  har ”lösaktig flicka (kvinna)” och från knoparmoj*. 3 barnmorskestudenterna Jenny Hedlöf och Antonia Nordin menar att det saknas ett bra ord för kvinnans motsvarighet till mannens stånd.  De föreslår ordet dyna  för denna kvinnliga sexuella upphetsning. Uppgifterna hämtade från tidningen Vårdfokus (17/5-2018) 

(sl) kuk,  dynamitpatron. ”Jag hade en dynamitgubbe mellan benen. Den dreglade redan av förtjusning över att få tränga in i en uppvärmd, snabb och mjuk tonårsfitta, men knappdjävlarna hade gått i baklås och jag var tvungen att släppa henne med båda händerna för att fumla med gylfen.” (Karl-Axel Häglund, Kärlek 4/1965) Ordet dynamit uppfanns av Alfred Nobel (1833—1896) år 1866 med utgångspunkt i grekiskans dynamis; kraft.

(euf) kuk. Elektrisk generator. ”Han sätter sin dynamo till de mjukaste delarna; om också bara blod och var forsar fram är det alltid något.” (Miller 1934)

fornsvenska och isländska dyngia; hög, gödsel. ”Hist.: sedan mitten av 1300-talet. (Helsinge-Lagen)”. (SO) Ursprungligen troligen ’något täckande’. Ordet förekommer i olika former i flera germanska språk, t ex engelska dung och tyska Dung.  Besläktat med dunge. Rietz (1867) har dynga; göra naturbehof och dyngja; kreatursdynga och afträdeshus. ”Soldattorpet hade inget avträde, eller — som vi kallade det — skithus. Rotebönderna, torpets ägare, var förpliktade att hålla boningsstuga, ladugård och vedbod åt soldaten, men de var inte skyldiga att bygga något avträdeshus. Det fanns annars virke i skogen till den lilla byggnad som saknades. Men så länge vi bodde kvar på torpet nyttjade vi en grop på stugans baksida i avträdeshusets ställe. Vi kallade gropen för sopdyngan.” (Moberg 1968).

I vår första ordbok på svenska från 1630-talet förekommer följande ”dyngord”: dyngehög, dyngepuss, dyngia, dyngiott. Som skällsord finns dyngorm; snuskhummer och dyngbjörn; mycket smutsig person. Swedberg (1720-t) har dyngia, dyngiohög, dyngiolass, dyngioport och dyngiopuss (smutspöl). Signaturen G B (manlig pensionär) i Malmö berättar om ett annat liknande öknamn: ”När det ännu fanns torrdass på skolorna var dessa understundom byggda så att man där kunde komplettera dåtidens på väsentliga punkter begränsade undervisning i naturlära. Förpubertetens hos gossarna vaknande intresse för hur flickor ter sig underifrån tillgodosågs på en del av dessa dass. Där var således under fjölhöjd tämligen fri sikt mellan goss- och flickdassen. För framgångsrika studier krävdes en viss smidighet och gymnastisk förmåga. En gosse slant emellertid och smetade ner sig å det gruvligaste. Efter händelsen fick han heta Dyngdyng. Han stannade kvar på hemorten och fick en kombinerad syssla som stins och hamnkapten. Sitt öknamn fick han behålla även som vuxen. Hans rätta namn användes i allmänhet vid tilltal men ofta inte vid omtal. Det kunde hända att tyska kaptener stegade in på den lilla lastageplatsens hamnkontor spörjande: ’Bitte, kann ich mit Herr Dyngdyng sprechen?’ Det kan inte ha varit lätt. Detta är ett minne från början av 1950-talet.”

En annan som fått sitt namn förvanskat är den berömde älskaren och förföraren Don Juan* som under beteckningen Dyngjohan är skällsord för en billig förförare bl a i Skåne. Alf Palfjord i Borås (f 1929) använder dynga ”i samband med diverse svordomar då det rör sig om saker som är av dålig kvalité och går sönder lätt”. Rääf (1946) meddelar följande besparingsråd till bröllopsarrangörer: ”Lägges under bröllopsbordet en dyngegrep, skola gästerna ej förmå förtära mycket.” Hallgren (1983) har ”Luther är en from teolog och oförfalskat råskinn. En kombination vanligare än man tror. Huvet i molnen och fötterna i dyngan. Herren bor i höjden och skitstövlarna på backen.” I dialekt talas om dönga och i västgötskan säger man döngelbjörn eller döngello om en person som ohämmat avger icke önskvärda ljud.

(sl) köra hårt, fort. Här om ett hårt och känslolöst snabbknull.

(dial o so) om snuskig person. Uppgift från OFS som också listar en hel rad liknande ord med samma betydelse: dyngapotekare, dyngas, dyngbalja, dyngbjörn, dyngbytta, dyngbyxa, dyngdraga, dyngdryfta, dyngdyvel, (kanske av dyvelsträck; ett illaluktande gummiharts) dyngfluga, dynggrep, dynghare, dynghyvel, dynghärvel (ett redskap för uppnystning eller uppvindning), dyngkråka, dyngass, dynglock, dyngort, dyngnöt, dyngporr, dyngpråm, dyngpönta (öppet träkärl?), dyngränsel, dyngsen, dyngsibb, dyngsock, dyngstia, dyngstropp, dyngsugga, dyngtupp, dyngulv, dyngvrid, dyngvärpel och dyngåm samt dyngararshål och dyngebjörn. Se även under hål.

(åld so) om bonde, dräng.

(dial) OFS  har ”skämts benämn på person som går med på avträdet* enbart för sällskaps skull”. Fadder; dopvittne som ska hjälpa till med det döpta barnets uppfostran.

(dial)  ”allm om avstånd från sittbänk på avträdet el avstånd från anus hos människa el djur till marken; anv i skämts bestämn av en persons längd”.  (OFS) Se  även skitfall.

(smn) djävulen. "I En blå bok 1 dyker Ibsen upp utan namns nämnande som "Dyngherrens störste profet. Dyngherren är detsamma som Belsebub enligt Matteus 12:24." (Stefan Bohman, Erik Höök, Camilla Larsson: Vänner och fiender. Människor runt Strindberg. Carlssons 2016) Här avses den svenska författaren och dramatikern August Strindberg (1849—1912) och hans norska kollega Henrik Ibsen  (1828—1906). 

(sl) ryggslut, häck*.

1 (so) hette det om den som arbetade långsamt. 2 Thorén (2015) har ”penis som är lika stor slak som erigerad”.

(sl) enormt kåt*. 

(dial även dynglider, dyngsäte.  Enligt OFS ”lada el. skjul, anv. som avträde*. Sätet var flyttbart och försköts efter hand från bakre väggen mot ingången, och när golvet var täckt med avföring, påfördes ett tjockt lager jord, varefter man igen kunde använda ladan som avträde med början vid bakre väggen.” Ingenting sägs om hur många lager man kunde bygga på, men när det blev svårframkomligt och alltför lågt i tak var det väl dags att köra ut hela härligheten på åkrarna.

(dial) fult ord, skymford.* (OFS)

se under durak.

(sym) även gyttjepöl.  Fitta. Speciellt en blöt sådan. "Ack, vad är det för en gyttjepöl,/ som jag här känna få-å-å-år./ Ja, vad är det för en gyttjepöl,/som jag här känna får." (Svensk Folkpoesi 1991)

(smn) fitta. Jämför juvel.