(dial) penis. (OFS) Jämför knapp.

(sl) kuk. Se även kompis.

(euf) gylf*. ”Medan han fick till ett varmt leende grep sig Jusléen i byxluckan, ruskade och sade till Ulla...” (Brunner 2002) För fortsättning se ben (1).

(sl) sexuellt redo och mogen. Enligt lag är det förbjudet för en vuxen att ha samlag med någon som är under 15 år. Det är däremot inte olagligt för minderåriga (under 15 år) att ha samlag med varandra. Byxmyndig är detsamma som att fylla 15 år och få ha samlag med äldre. ”Visserligen var gossen inte byxmyndig, men hon hade låtit honom ta initiativet och det hade inte mynnat ut i annat än lite välgörande oral massage.” (Drougge 2001) ”Jag gjorde slut, tyckte att det var bättre att vi bara är vänner eftersom jag inte kände mig mogen att ligga med honom. 15 år är lagom för då är man byxmyndig.” (Julia 13 år hos Carlsson Bergdahl 2004)

(sl) kuk. Även enögda byxormen. ”Men byxormen var minsann allt annat än blyg. Den reste sig kaxigt och gjorde sig beredd innanför jeanstyget. En sådan lättväckt babianunge, va!” (Drougge 2001) ”Den gamla byxormen rörde sig i det specialsydda, vänstra byxbenet.” (Wahl 2004) Se orm och stucken.

se byxklaff.

(dial) gylf*. (OB) Skrip; öppning, lucka.

se snok.

(sl) ståkuk, stånd. Se även stolpe.

(sl) byxsvågrar kallas två män som har haft samlag med samma kvinna. Se även buksvåger.

(för sl) arabiska för kvinnobröst och vanligt i invandrartäta områden.

(euf) bisexuell*.

se under slå.

(sym) enligt uppgift från manlig pensionär, Gävle: ”samlagsställning från Indien där mannen eller kvinnan står med kroppen i en båge och bröstet uppåt och den andre står grensle ovanpå och för in kuken i fittan så knullandet kan utföras.”

(dial)  Rietz (1867) har ”brunstig; om suggor och kor i Jtl, Mp och Hls". OFS har bål(a), bålas, bålsas, bålsen, bålsk o bålsken om samma sak och spring i bolin; vara brunstig (om svin). Teratologen (1998) har bålut; brunstig om gris (Vb)  och ”Laila va en lomrut å bålut skorvkäring.”

(dial) 1 osnöpt. Se även boll (5) och snöpa. 2 testikel. Båda uppgifterna  från ORB.

 (sl) 1 ha/få bång(e); om stånd, erektion. Troligen en ombildning av fjong*. Ordet bång kommer annars av fornsvenska bang; buller, som står i avljudsförhållande till bunga; trumma. Troligen ljudhärmande. Ordet förekommer också i en del folkmål t ex i Södermanland i betydelsen gren (t ex avbruten gren, större gren och grov gren). Samma betydelse finns även i Uppland, där kan ordet också stå för bl a kvist och stjälk. Kanske motsvaras ordet i fornsvenskan av baghn; gillerstock, ett ord som finns med i Södermannalagen.

”Sommarens finaste minne:/ Att ligga på en solstol och spana in de svenska/ Zornbrudarna vars tuttar pekar rakt upp mot solen/ När de sedan började smörja in varandra med sololja/ var måttet rågat för både mig och de italienska männen./ Vi fick bånge.” (Morelli 1994) ”Spänner av mig livremmen, knäpper upp gylfen, hoppas hon inte tycker jag har en liten nu, men när hon fått fram bongen ryggar hon till, spärrar upp gapet och vrålar högt av lycka innan hon tar sats och hugger in på den.” (Drougge 1998/2003) Även fetbånge, tokbånge; om extra kraftigt stånd. ”Hon hade fetbånge på alla sätt och vis.” (Lenas Stickan i Närstrid:Vanessa 2005) 2 ”penis.” (Kotsinas 1998)

(sl) knulla. Enligt en undersökning i tidningen Nya Åland (5/3-1999) vanligt ord för att ”ha sex” bland åländska ungdomar.

(dial) i lokalt språkbruk nedsättande (bånn, bond) om prostituerad.