(fisv) se under ringknullare.

(sl) bröstvårtor*.

(sl) slita ut en brunbjörn; skita. Jämför björn (1).

(sl) bög, homosexuell.

(sl) skitkorv. Norsk koppling. Jämför guleböj; banan.

(sk) enligt Ohlmarks (2004) ”att oaktsamt visa analöppningen när man gör sitt tarv* utomhus.”

1 (sl) fitta, fitthår. 2 brunetter och blondiner definition använd av främst invandrartjejer. Brunetterna är de själva medan de inhemska tjejerna är blondinerna. De senare anses vara dåliga och lösaktiga flickor. Brunetterna däremot håller på sig och är därmed fina flickor.

(sl) sjösätta brungäddan; skita. Även brungädda; stor skitkorv.  Se också gädda.

se hål (2).

 (nyo) sammansättning av bajsa och runka. Kombinationen lär öka njutningen.

(lmo) korv.

(sym) 1 fitta. Även springbrunn om sprutande fitta. ”Tre veckor utan en brunn [...] tre veckor med en hand i mörkret [...] man kan bli galen för mindre.” (Martin, Kärlek 1/1965) ”Visst, Ers nåd. Skulle man kanske kunna få vattna den i Er brunn?” (Ryska erotiska folksagor 1993) ”Jag känner, jag känner, hur det rinner ut i min damm. Mera! Också min springbrunn sprudlar!” (Chorier 1967) Se även damm och källa. Norsk slang har brønnhøl; brunnshål om fitta. Även giftbrunn; nedsättande om smittad fitta: ”Akta dig, hon är en giftbrunn." 2 borra brunn; knulla. ”Hon nästan baxnade generat när hon såg hur jag var skapt men jag sa att vi tar det jätteförsiktigt och så fick hon också lära sig hur det känns att bli helt uppborrad i brunnen.” (Söderblom 2015) Och från samma källa: ”Vi får ta det försiktigt, du är ju oskuld, jag måste borra brunnen.”

(dial) para sig*. (ORB)

(dial) brunstgrop. Uppgift från ORB som förklarar: ”brunstgrop - på gamla kolbottnar och andra öppna platser i skogen sparkar älgtjuren vid brunsttiden upp en brunstgrop, där han låter sin urin, och stannar i närheten. Lockad av den fräna lukten kommer älgkon dit, och så sker parningen”. Se även grop.

(so o nyo) får den som fjäskar och slickar röv.

(sl) föda en bruno; skita.

se bromsspår.

(sym) arsle, röv. ”OMG!!!!! ylade den unga Almblad när den muskulösa Aeger tryckte sin bästoi in i hans smala brunring.” (QuakeNet: Log 1 juni 2006)

av lågtyska brunst (tyska Brunst); brand, glöd, parningsdrift till verbet brinna.  NEO har ”hist.: sedan 1662”. I äldre nysvenska (fr ca 1520) brand. ”Ordet brunst förenar alltså, på samma sätt som engelskans heat, den fysiska förnimmelsen av hetta — i den gamla modellen att vara redo att föröka sig, att bearbeta säden — med känslan av våldsamhet, intensitet som i ’stridens hetta’, och eldens elementariska kraft. Således är djurhonor under parningstiden och kvinnor under sina månadsblödningar båda i ett tillstånd av ’brinnande’ passion.” (Laqueur 1994)

Ordet används mest i samband med djur som är inställda på att para sig under vissa tider (brunsttid). I samband med könsmognaden blir däggdjurshonorna brunstiga och löper, vilket inträffar vid olika tidpunkter och med olika intervall. Merparten vilda däggdjur föder sina ungar om våren och har sin brunsttid på hösten. ”De är brunstiga, kåta hingstar, de frustar efter andras hustrur.” (Jer 5:8, Bib 2000) OFS har brunst, brunstig, brunstog, brunsten om kor i brunst.