(lmo) 1 flytande bajskorv i toan. 2 sjösätta en barkbåt; skita. Se även båt.

(sl) barbröstad, med bar överkropp. Mest om män. 

(sym) 1 sperma.  Fyllnadsmaterial. ”Han trängde hetsigt in i Sara igen med sin rödfläckkiga fläskpåle, nej förlåt lammköttspåle, och lättade efter några ögonblick sin slemmiga barlast i henne under öronbedövande tjut.” (Wahl 2003) 2 dumpa barlast; skita.

bröst. Urnordiska barmaz och  fornsvenska barmber.   Enligt SO ”hist.: sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen)”. Jämför norska och danska barm. Ett gemensamt germanskt ord av omtvistat ursprung. "Troligen till roten i bära i betydelsen 'vara havande, föda', alltså från början 'havandeskap; födsel', senare genom association 'livmoder' och 'kvinnobröst'. (Fridell 2021)  Hellquist (1980) menar att ordet äldst kan ha betecknat ”mellanrummet mellan bröstet och bröstbeklädnaden, där saker förvarades, som man bar på sig”. Även OFS är inne på samma linje: ”Mellanrum mellan bröstet och kläderna”. Och barm i betydelsen ”famn” förklarar samma källa med: ”bildat av bröst och krökta arm(ar)”, t ex ”jag hade barmen full av ved”. ”Si den hvita barmen hur han flämtar” (F E nr 7)

Att barm är ett allmänt gångbart och neutralt ord, understryks av följande passus ur Frykman/Löfgrens bok Den kultiverade människan (1979): ”Kvinnor hade bröst — i singularis. Pluralformen ledde tankarna till funktionen mer än kroppskonturen och kunde därför inte användas annat än för medicinska beskrivningar. För att vara helt på den säkra sidan när det gällde detta svåra substantiv var det enklare att använda ordet barm, som var neutralt.” ”Hennes barm växer under min smekning. Hon anförtror mig, hur länge den längtat efter mina händer och börjar tala till den som med ett lefvande väsen och i samma jollrande tonfall som en mor till sitt sofvande barn.” (Psevdo Solipse 1911)

(fisv) innerficka.  Se även ficka.

(sl) att spola på toaletten innan man är färdig för att det inte ska lukta så illa för nästa besökare. Jämför artighetsspola.

fornsvenska barn, gemensamt germanskt ord bildat till bära i betydelsen föda. Enligt SO ”hist.: sedan 900-talet (runsten, Kärnbo, Södermanland)” 1 vara med barn; vara gravid. Redan i fornnordiska ganga eller vera med barni; gå eller vara med barn. Andra vanliga uttryck i sammanhanget är ”göra en kvinna med barn”, ”vara havande med barn”, ”bli med barn”, ”föda barn”, ”vänta barn” och ”han har knullat till ett barn”. Andra mindre vanliga uttryck är ”laga till barnsöl”, ”hon skall till att hålla barn i knäet” och ”de har ställt till barn”. I Östergötland säger man att ett par som ”yxat till ett barn” också måste gifta sig. Uppgift från Byrman (1989).

OFS fyller på med att det i Finland talas om barna, barnog, barnot, barnbuk, barn(a)kärling i samband med havande kvinna. En avledning av barn är barna som i de ålderdomliga dialektala ”hon ska barna” och ”hon ska te å barna”. Också ”han har barnat henne”; gjort henne med barn. Även barnas, barnsa, barnsla; föda barn och barnig; (vara) med barn. Ett gammalt uttryck i sammanhanget är att ha barn på bygden; barn utanför äktenskapet. 2 barn, spädbarn; smeksam benämning bland många kvinnor på de egna brösten. Se även tvillingar. 3 (euf)  göra barn; ha samlag.

Bengt 7 år kommer hem från en av sina första skoldagar och när modern frågar hur han haft det svarar han: SKIT! Ett ord han aldrig använt förr och heller aldrig hört i hemmet. Sen står han lugnt och väntar på moderns reaktion. Inget händer. Visserligen hajar modern till och drar efter andan men i övrigt låtsas hon som om det regnar. Så Bengt upprepar ordet. Nu svarar modern att det är bättre att han säger "strunt". Men Bengt lyssnar inte på det örat. Istället blir han som besatt av ordet och använder det i tid och otid. Det går så långt att modern tar med honom till doktorn. Men denne försäkrar att Bengts fall ingalunda är unikt och att den fula ovanan kommer att försvinna med tiden.

Många barn upptäcker under sina första skolår hur effektiva vissa ord är om man vill kontrollera och behärska sina föräldrar. Bengt känner sin mor alltför väl för att låta sig luras av hennes låtsade nonchalans. Instinktivt känner han att ordet chockar henne och han tänker få ut mesta möjliga av den kunskapen. Såna här episoder är typiska inte minst för barn som växer upp i välordnade hem, skyddade för allt ont, och där det förbjudna aldrig nämns i deras närvaro. Först när barnen börjar skolan får de möjlighet att utöka sin vokabulär med fulheter som "skit". Ingen behöver säga åt ungarna att vissa ord anses fula. Det framgår av det sätt på vilket orden presenteras. Till detta kommer att de rituella yttringarna av orden är omgivna av en spänd erotisk laddning inte sällan blandad med sadistiska övertoner.

Bengt, som under hela sitt liv, innan skolstarten, omgärdats av föräldraauktoritet och överbeskydd, ser i de smutsiga orden en möjlighet att bryta sig loss ur den skyddande tillvaron. De fula orden blir hans frihetsslogan mot de restriktiva krafterna i det etablerade och välordnade samhälle som hittills varit hans hemvist. Han tar strid mot de vuxnas inskränkthet och auktoritet. I de fula orden har han äntligen funnit ett vapen med vars hjälp han kan slå en bräsch i vuxenvärldens försvar som tidigare mycket enkelt motstått hans barnsliga attacker.

Det är nu ingen slump att Bengt väljer just ordet skit som kampord. Vid det här laget kan han flera och minst lika fula ord. Men ordet skit har en speciell innebörd. Redan innan protesten tar verbal form symboliserar anus barnets antiauktoritära centrum, när barnet, antingen av elakhet eller raseri, vägrar acceptera potträningen. Bara med största tvekan avstår det uppväxande barnet från liknande ”revolutionära” uttryck, när det anser det vara under dess värdighet att bajsa på sig.

Bengt söker därför efter andra vägar att uttrycka sitt missnöje med föräldraauktoriteten. Det är då han upptäcker de fula ordens möjlighet i den psykologiska krigföringen. När han i yngre år kanske smörjt in sig med sin egen avföring som protest mot de föräldratabun han utsätts för, eller upprepade gånger kissar i sängen för att med det visa sin ovilja mot att växa upp, konfronterar han nu istället föräldrarna med sin nya skatologiska vokabulär och visar att han tänker hålla fast vid sin anala aggression åtminstone i symbolisk bemärkelse.

Man skulle kunna säga att det skatologiska ordet skit tjänar som en muntlig motsvarighet till fjärten. I stället för att göra sig av med den smutsiga gasen bakvägen, kräks barnet ut ett fult ord genom munnen, något vi kan kalla en muntlig fjärt eller ordbajs. Hos barn som är allvarligt förbittrade på föräldraauktoritet och disciplin kan tarm- och matstruprörelser gå motsatta vägen, vilket först orsakar kräkningar, och sedan den möjligheten uttömts kommer skiten istället ut genom munnen. Nu är det inte sällan så att barnet verkligen vill gå föräldrarna till mötes i deras krav på renhet vid avföringen och ringmuskelkontroll. Men om kravet ställs för tidigt och alltför auktoritativt, kan barnet oavsiktligt reagera med symbolisk förlust av tarmkontroll genom att stöta ut smutsiga ord ur munnen. Fenomenet uppträder oftast i 4—5-årsåldern men kan pågå ända upp i 8-årsåldern.

Vad är det nu Bengt gör uppror mot? Varför vill han få uppmärksamhet? Felet är moderns. Hon är ständigt på språng och har inte mycket tid över för honom. Och så plötsligt, med ett enda ord, lyckas Bengt hejda henne, få henne att stanna upp och ge honom av sin tid. Som så många gånger när barn använder sig av fula ord ligger problemet inte hos ungarna utan hos föräldrar och andra vuxna.

Långtifrån alla barn som uppvisar en överdriven förtjusning i att använda skatologiska uttryck är på något sätt störda. I vissa åldersgrupper kan i stället användandet av fula ord, både sexuella och skatologiska, anses som helt normalt. Under den s k latensperioden, dvs den period mellan sexårsåldern och puberteten då sexualiteten vilar, använder barn vanligen fula ord som ersättning för ett sexuellt experimenterande, något som kan vara både välgörande och nyttigt. Eftersom kulturella restriktioner kräver att barns sexuella aktiviteter fördröjs, skulle det kunna bli tal om allvarliga förträngda impulser om inte de fula orden fanns där som ersättare för en mer handgriplig upptäckt av de områden som i ökad grad upptar varje normalt barns intresse. Senare under puberteten, när både pojkar och flickor börjar engagera sig i en sorts primitiv erotisk utforskning bland kamraterna, minskar och försvagas vanligtvis användandet av fula ord inom gruppen.

Vad ska man då som förälder göra åt det här fenomenet? Det förmodligen värsta man kan göra är att förbjuda barnet att använda sig av fula ord, medan man själv fortsätter att strö sådana omkring sig. En dylik inkonsekvens förvirrar barnet och undergräver förtroendet för föräldern. Istället ska man genom att lugnt fråga ut barnet försöka göra klart för sig om barnets användande av fula ord är en del av ett normalt sexuellt mognadsmönster eller helt enkelt ett papegojliknande efterhärmande av sånt som uppsnappats från lekkamrater. Inte i någotdera fallet krävs vare sig medicinska eller psykiatriska åtgärder. Om barnets obscenitet däremot visar sig åtföljas av en uttrycklig fientlighet mot den ena eller båda föräldrarna, kan språkbruket visa sig vara tecken på en begynnande schizofrenliknande utveckling. Då krävs psykiatrisk behandling, särskilt då användandet av fula ord paras med andra former av obscent uppförande som t ex oanständigt blottande eller tecken på en underliggande tankeförvirring.

Men i många fall kan det räcka med att man resonerar igenom problemet inom familjen för att undvika att barnets obscenitet blir okontrollerbar. Föräldrarna bör här ärligt och rakt på sak förklara vad ett sådant språkbruk innebär, att det skapar ilska och avsky i vissa situationer och bland vissa människor och att det inte bör användas i opassande sammanhang. Barn har ofta en högt utvecklad känsla för social status, något som föräldrana bör ta fasta på. Ett av de effektivaste sätten att sätta stopp för barns obscenitet är att varna barnet ifråga för att ett obscent uppträdande får honom eller henne att förlora anseende.

(dial) föda barn. ”Di kan ju si, att jag har barnat förr!” (Moberg 1953) "Ska Sisse däka baana [barna]? Ska Sissas flicka ha barn?" (Lundblad/ Josefsson 2021)

(dial) enl OFS betyder barnaken ”fullständigt naken” och barskinnad ”naken, utan kläder”. Barnäken; mycket lätt klädd enligt Västgöta-Bengtsson (1993). Ordet barnaken använde jag som barn i 1940-talets Närke: ”Titta, jag är barnaken!”

(sl) även barnaälskare; pedofil*.

(dial) barnskit, skånskt namn på örten gulmåra.

se mekonium.

(smn) kuk, penis.

(sym) fitta, livmodern*. Se även fabrik.

(dial) barnafödande. (OFS)

(barn och euf) kvinnligt könsorgan. ”Mamma: — Det finns ett bajshål och ett kisshål och ett barnhål, det är många hål för mamma det.” (DN 26/2-1967, Vi talar med barnen om sex.) Se även hål.

(lmo) kondombehållare för säd*. Se även kammare.

(sl) raggarbil som används för att ragga småflickor.