se under.

(dial) begär, åtrå (efter någon). (OFS)

(euf) hin förkortning av hin håle; den hårde eller hin onde; djävulen. Hos Bellman (F E nr 51) finns också hin håken. ”Jämt med fingren han drilla och flög som hin håken.” Båda uttrycken med hos Swedberg (1720-t).  "Just nu får jag höra av Nordström att Strindberg är djävlig mot mig...!!? Då skall hin ta honom!"(Meidal 2022 s 169) Stolpe (1984) menar att hin är ett gammalt ord ( NEO har "hist.: sedan 1604") med betydelsen den andre. Vi har t ex hinsidan; den andra sidan. 

Ordet, som är gemensamt nordiskt, går tillbaka på fornnordiska hinn, och i svensk dialekt talas bl a om den arge, den elake, den fule, den lede, den sure, han värre, han värste. Man undviker här att nämna fan vid hans rätta namn, då man trodde att namnet i sig rymde något av kraften hos personen och saken. Hellquist (1918) anser att hin är en förkortning av hin håle, egentligen den hårde, då rd i vissa dialekter övergår till l.

Hin betyder, enligt Hellquist, ”den” och bör jämföras med ”den och den” i uttryck som ”ta mej den och den”. Från att från början ha varit ett pronomen har hin ”fått sin betydelse ganska skärpt” och ”begagnas numera rent av som namn på djävulen”. Hin är annars en mycket försynt svordom, gångbar i de flesta sammanhang. För den som trots det vill mjuka upp ordet ytterligare finns omskrivningen hinken, med samma förhållande till hin som fanken till fan.

(sl) kuk. Lågtyska hingest (tyska Hengst).  Till en rot med betydelsen snabb.  Hanne hos hästdjur som hästar, åsnor och sebror. ”Jag kände att jag hade en hingst mellan benen nu och hon rörde sig lätt fram och åter, som i en stilla dans.” (Karl-Axel Häglund, Kärlek 4/1965) ”En hingstkuk i din hand/ du själv det flåsande stoet. (Twilling 1967)  ”...han är hängd som en hingst och den går ända ner till kulorna ...” (Salten 2009  

I Jeremia (5:8) heter det i Bibel 2000: ”De är brunstiga kåta hingstar, de frustar efter andras hustrur.” Även hingst; liderlig mansperson, förförare och tysk slang Hengst; viril man i  ”der alte Hengst”; den gamle bocken. ”En högst eftertraktad vandringspokal bland alla tjejer. Gillade att ha initiativet när de hade sex. Vacker, stark, vältränad, en påsättare, en hingst som behärskade alla gångarter.” (Persson 2005)

(sl) knulla. Jämför hingst.

(sl) sparka hinken; dö.  Grose (1785) har to kick the bucket; to die.

(euf) svordom. Förhåller sig till hin* som fanken till fan.

(euf) mödomshinna*. ”Huru därmed än må förhålla sig, hos den okränkta jungfrun finnes det en sådan hinnflik, som måste sprängas, om ett samlag skall kunna äga rum.” (Kress 1905)

(sl) bög. Jämför hintare.

(fisv) hintare; bög. Hindu i litet mjukare form. På finska hintti.  Uppgift från journalisten Göran Ek som antar att ursprunget är tyskans von hinten; bakifrån, som i formen bakifrånfumlare. Ek menar att ordet ”kanske är det mest använda för den sortens avvikare i Finland”. OFS har hintare; pederast*.

(förb spr)  Thesleff (1912) har  ”djäfvul, även som skällsord”. ”Din schavbiga hio.” (Strix 1908)

(dial o åld) hjonelag av hjon; tjänare, äkta makar.  Äktenskap men också om äktenskapligt samlag.

om man som vaktar på sin dygd, håller på sig. Efter den grekiska myten om Hippolytos, som var son till kung Theseus i Athen och amasondrottningen Antiope eller Hippolyte. En av många kvinnor som förgäves förälskade sig i honom var Afrodite, som, då Hippolytos försmådde henne, hämnades genom att låta hans styvmor Faidra bli passionerat kär i sin styvson. Men Hippolytos motstod även henne. Det hela slutade med att Faidra tog sitt liv och att Hippolytos släpades till döds efter sitt eget hästspann.

(för sl) kurdiska för kuk.

(latin hirsutus; luden) stark, närmast manlig, kropps- och ansiktsbehåring hos kvinnor.

(euf) vad i hela hisingen; vad i helvete.

(åld)  Hellquist (1980) har avträde, och en arkaiserande form av hysken*. Båda formerna försvenskning av tyskans Häuschen; litet hus. Ordet förekommer i Verner von Heidenstams Folkungaträdet: ”Sitt du vackert kvar på hisken!” (1907)

(sl) 1 hiss; fitta. 2  hissa skinn, dra en skinnhiss, åka skinnhiss, hissa flaggstång; runka, onanera. 3 hissa segel, flagg; få stånd. ”Det var en fin hedersbevisning att han hissade flagg så snabbt för mig, där han låg i stolen...” (Bjørnebœ 1967) 3 (so) hissen går inte ända upp; vara dum i huvudet..

(sym) hiss + pissoir. Lars Berglund skriver i DN: ”Vi var en grupp blivande vikarier för stationsvärdarna i tunnelbanan som skulle lära oss hur man gör med hissar som stannat. Våra lärare var två luttrade montörer vilkas erfarenhet inte medgav några illusioner. Deras nyord kombinerade hissens avsedda med dess oönskade funktion. Ordet var hissoir. Jag är säker på att envar som åkt hiss i tunnelbanan förstår vad de menade.” (NoN 27/4-1994)