(dial o svr) förbaske* mig. (OFVG)

(svr) av banna, förbanna; tillrättavisa, gräla, svära. Fornsvenska (for)banna; bannlysa, förbanna av medellågtyska vorbannen. Ursprungligen en bildning till bann; förbud, påbud. ”Hist.: sedan senare hälften av 1300-talet”. (SO) Förbannad och förbannelse* vanligt i bibelöversättningar alltifrån äldsta tider. Se t ex 5 Mos kap 27.

Det finns ett stort antal eufemismer och synonymer till svordomen och Björkman (1937) tar upp följande: förbaska(de), blixtförbaskad, förbaskingen, förbaske mig, förbankad, likförbaskad, flyförbaskad, förbanskad, förbanningen, baskade kar, fördubble mig, fördubblat, förhärdade, förbenat, fördömd(a) och förbålt. Vidare eviga, evinnerlig, evärdelig, välsignade, besinna, besitta, anamma, anfäkta, regera (de tre sistnämnda är, med utelämnat djävulen, eufemismer), anacka, anagga, anamma och regera, anfäkta och regera, anfäkta det. Förbålt är bildat av adjektivet bål; oerhört stor, bålstor, som ursprungligen är ett förstärkningsord av typ oerhörd, kolossal. ”Vi hade förbålt tråkigt.” Fördubble mej! anger Cederschiöld (1900) som starkare eufemistiskt än förbaske mej! och det ”förbättras” stundom, säger han, till ”fördubbla mina inkomster”.

Langenfeldt (1947) har fördubbla sjöavlöningen (sjö sl) svordom och von Braun (1844) har ”Gud fördubble mina inkomster.” Östergren (1919) anger det som skämtsamt med anslutning till fördöma ooh dylikt. ”Vi hade ett rent fördubblat arbete med att få hem dem.” Kotsinas (2003) har bl a förblånad, förbistrad, förnicklad och förpicklad. Enligt Kotsinas (1994) visar ”slangtalaren sin skicklighet i hanterandet av språket genom att i ett och samma ord kombinera olika typer av ljudförändringar”. Och hon ger bl a exemplet ”förbannad blir förbenad med vokalutbyte och vokalförkortning”.

(svr) tidigare ett farligt uttryck som innebar att man åkallade Guds straffdom över sig. Uttrycket belagt sedan 1600-talet. Från 1700-tal har förbanne mig använts som en mer allmän svordom och från slutet av 1800-talet mildrades förbanne mig ytterligare t ex i  baske mig*.

fornsvenska forbannilse. Söderwall (1885) har ban; förbannelse och banz buker; förbannad kropp. Han har också forbannelse, förbannande och "han om wände forbannelse j wälsignilse" (Ett Forn - Svenskt Legendarium. Tredje bandet 1874.)  1 (euf) manlig förbannelse; impotens. 2 (euf) kvinnlig förbannelse; mens, menstruation.  Engelskan har curse; förbannelse.

se förbajad.

(dial)  förbanken*. (OFVG)

(dial) ORB har betydelsen ”skamord”. Se även skam.

(sym) lösa förbindelser, utomäktenskapliga förbindelser; om ett förhållande utanför äktenskapet. ”Hist.: sedan 1740.” (SO) ”Uppskrämd frågade jag mig, huruvida han tänkte avstå från en förbindelse med mig.” (Ramos 1946) ”...milt men fast tog jag min motvilliga älskling om nacken och ledde henne till vårt lilla krypin i och för en snabb förbindelse före middagen.” (Nabokov 1984)

(sl) minderårig ännu ej sexuellt lovlig person (under 15 år).

se zon.

(euf) att göra det förbjudna med någon; om ett olovligt och/eller syndigt samlag. Se även synd.

(dial o svr) förbasad*. (OFVG)

(euf) förbannat*.

(svr) jämför under bövlar. " Är det inte vackert?! Det är, förböfla mig, så vackert, att jag kan gråta sjelf deråt." (Fredrika Bremer: Syskonlif 1-2. Nya teckningar utur hvardagslifvet 8. Sthlm 1848)

(euf) förbaskat i Jämtand.  Enligt min jämtländske sagesman (f 1929) använt än idag.

se dosa.

(so) homosexuella, enligt läkaren och professorn Seved Ribbing (1845—1921) medan hans samtida kollega Anton Nyström (1842—1931) hade en mer tolerant inställning till fenomenet och talade om "missförstådda existenser”.

(svr) förstärkt djävla. "... och när sergeanten förde koppen till läppen, brände han sig så fördjävlat, att han ropade: 'Det var fan'!" (Almqvist 1839/1976)

(dial) förbajad*. (OFVG)