fornsvenska ben och isländska bein. ”Hist.: sedan slutet av 1200-talet. (Westgöta-Lagen)” (SO) Ett gemensamt germanskt ord, t ex tyska Bein och engelska bone, kanske från isländska beinn; rak, och i så fall ursprungligen ”om de raka benpiporna i de nedre extremiteterna.” (Hellquist 1980) " I alla germanska språk betyder ordet 'skelettben', vilket är den äldsta innebörden, men i nordiska språk och tyska har ordet också fått betydelsen 'lägre extremitet (som på engelska leg, samma ord  som  svenska lägg), möjligen för att de största skelett benen i kroppen sitter i de lägre extremiteterna." (Fridell 2021)

1 Från 1830-talets Amerika berättar den engelske upptäcktsresanden kapten Frederick Marryat följande sedelärande historia: ”Vid Niagarafallen eskorterade jag en ung dam som stod mig nära. Hon hade ställt sig på en klippa för att se bättre, när hon halkade till och skadade sig lätt i fallet: hon hade skrubbat smalbenet. Då hon haltade en smula under hemfärden frågade jag om hon gjort sig mycket illa i benet. Hon vände sig då bort från mig, uppenbarligen mycket chockad, eller sårad och då jag inte visste vad jag gjort för fel, bad jag att hon skulle förklara sitt ändrade sätt mot mig. Efter viss tvekan sade hon att eftersom hon kände mig väl, skulle hon berätta för mig att ordet ben (leg) aldrig fick användas i damsällskap. Jag bad genast om ursäkt för mitt taktlösa uppträdande som berodde på att jag bara var van vid engelska umgängesvanor och där var ben inte något fult ord. Då jag bad henne tala om för mig vilket ord som var lämpligt i sammanhanget, sa hon att lem (limb) var ett användbart uttryck. Men hon tillade också att hon inte var lika nogräknad som vissa andra i hennes bekantskapskrets vilka talade om bordslem (limb of table) eller pianolem (limb of piano forte).”

Innan vi nu småleende avfärdar ett dylikt pryderi såsom typiskt engelskt eller amerikanskt, ska vi ta oss en titt på samma period i Sverige. Så här kunde det låta i 1860-talets Sverige: ”En del av hennes kropp fick man inte låtsas om, och det var hennes ben. Man nämnde dem ej heller någonsin. Den minsta skymt av en vit strumpa — och man bar ju alltid vita strumpor — ansågs som högst opassande.” (Hamilton 1928)

Ända fram till sekelskiftet ansågs det ”högst pikant”, men ej ”chick” om en dam lyfte någon centimeter på kjolen och visade en skymt av sitt ben. Först kring sekelskiftet skedde en revolution. Då kapades ett par centimeter nertill på den långa kjolen och fram kom damernas ben. I nära tvåtusen år, med några korta avbrott, hade det då varit förbjudet för damerna att visa benen. Med damer menas då förstås de kvinnor som fanns i de högre samhällsskikten. Arbetar- och bondkvinnor fick se mer till det praktiska än till modet. Ute på åkern var långkjolarna ett hinder i arbetet och därför skörtades de upp.

Men i ”finare” kretsar, där kvinnorna inte utförde något tyngre arbete, var man noga med att dölja benen och att undvika, precis som i det amerikanska fallet ovan, att säga rent ut vad det var fråga om. I stället sa man t ex fortkomstledamöterna, när man någon gång tvingades ge dessa onämnbara extremiteter ett namn. Ordet från fortkomst (åld); framgång i livet t ex i karriären av fort och komm och ledamot; medlem av sluten grupp. ”Några av dem lyckades emellertid tack vare sina snabba fortkomstledamöter rädda sig undan denna storpinkare.” (Rabelais 1945/1500-t)

Först med första världskrigets slut kom det riktiga klippet och kvinnobenen kom att framföras i full frihet. ”Men kvinnorna var inte skrämda. De fruktansvärda benstolparna hos de flesta av dem — verkligen skrämmande, påtagliga nog att rättfärdiga mord! Eller de stackars klena pinnarna! Eller de välsvarvade, snygga sakerna i silkesstrumpor, utan den minsta gnutta liv! Så fruktansvärda de var, dessa miljoner av meningslösa ben som meningslöst trampade omkring!” (Lawrence 1928)

I Fredrika Bremers roman Hertha (1856) sköter den kvinnliga huvudpersonen om en manlig bekants skadade knä. Det föranleder en kritiker att opponera sig: ”Om det varit en fot, skulle jag ej ha sagt mycket om det, men knäet, det är sannerligen att gå för långt”.

En fot gick tydligen för sig, men i pluralis var den kroppsdelen onämnbar i borgerliga och högreståndskretsar under den oskarianska tiden här i Sverige och en bit in på 1900-talet. I Annette Kullenbergs Om överklassen i Sverige (1974) nämner en adlig person vilket problem det förorsakade en bekant när hon brutit fötterna. När hon skulle berätta om olyckan, tvingades hon till omskrivningen att hon brutit ”den ena foten och den andra”. Palmenfeldt (1986) menar att om man använde ordet fötter i plural så ”påmindes man om att det fanns två stycken fötter. Och fanns det två, så kunde de sära på sig och – sedan var det inte långt till synden.”

Samma entalsfenomen förekom också när det gällde bröstet. ”Kvinnor hade bröst — i singularis. Pluralformen ledde tankarna till funktionen mer än kroppskonturen och kunde därför inte användas annat än för medicinska beskrivningar. För att vara helt på den säkra sidan då det gällde detta svåra substantiv var det enklare att använda ordet barm*, som var neutralt.” (Frykman/ Löfgren 1979).

I Skåne däremot kan ordet ben vara en förskönande omskrivning för fot. Enligt Ohlmarks (2004) betyder ben ofta fot i vårt sydligaste landskap ”då man har ett slags freudiansk skygghet mot att tala om ’foten’, en erotogen zon”. 2 mannens tredje ben (sl) kuk. Även mellanbenet och bästa benet av tre samt det där mellan benen. I engelskan finns bone (ben); penis. ”Jag har en dunkel aning om att fotboll och celibat är ett katolskt påhitt. Präster får inte ha roligt och inte fotbollsspelare heller. Det är som om det där tredje benet är i vägen för Gud och bollen.” (Kristina Kappelin i Sportbladet 23/5-2002) ”Ja, och den enda merit han hade var det som hängde mellan hans ben.” (Drougge 2003)

Brunner (2002) har sängben: ”När du kan få dig ett rent vidunderligt svarvat, vackert uppsvängt polerat sängben som det här, som rör varje fruntimmer till tårar”. Engelsk slang har get a leg in, fritt få in en fot i dvs få in kuken i fittan. I Bibel 2000 uppmanar svärmodern Rut : ”... lyft på täcket vid fotändan och lägg dig där. Då säger han dig vad du skall göra.” En obegriplig liggplats för den som inte känner till att på biblisk hebreiska brukar fötter och ben vara en bild för mannens underliv eller kön. Det här bildspråket verkar ha hängt med alltifrån vår första bibelöversättning (1541) till våra dagar. Inte ens i en modern bibelutgåva vågar översättarna tala klarspråk och fortsätter i samma spår, när Rut, i 3:9, efter det att Boas vaknat, säger: ”Jag är Rut, din tjänarinna [...] bred ut din mantel över mig, du är min skyldeman”. Att uttrycket inte bara innebär att han skall värma henne med manteln utan också är en biblisk bild för samlag, är det väl knappast någon bibelläsare idag som känner till, men det struntar de pryda bibelöversättarna i bara det är rent och snyggt i de bibliska ordleden.

Hos de flesta spindlar har hanen spermapaketet i ett specialiserat ben, kallat pedipalpen, som han använder för att pumpa in sperman i honans könsöppning. 3 det där mellan benen (euf); kvinnans könsorgan. 4 lyfta på benet (euf) urinera, precis som hundar gör. 5 mellan hennes ben, sära på benen (euf) knull, knulla. ”När en högt uppsatt person anklagades för sedlighetsbrott blev han för det mesta frikänd, även i så flagranta fall som detta: ’Borgmästaren bekänner att han haver varit mellan hennes ben, men icke haft något att beställa med henne’.” (Eriksson 1988) ”Det var så svårt att tänka sig att en studiekamrat mot betalning frivilligt särade på benen för alla möjliga män.” (Brask 2007). Även i  bena firren (sl); knulla. Se vidare under fisk. 6 hon går på sista benet (euf); hon är färdig att få barn. 7 lägga benen i vädret (sl); dö. 8 barbent från topp till tå; naken. 

(sl) ha samlag, knulla. Direktöversättning från engelskans bone. Se även under ben.

se bäng.

(sl) 1 kuk. Jämför bäng. 2 (åld so) dumbom.

(rom) även bängerste, bengerske; helvete*.

(rom) djävlig*.

(måns) steppa striten på bengster; prostituera sig särskilt om män.

(smn) 1 kuk. 2 polis.

(lmo) förskönande uttryck för penis*.

(för sl) nörd*, tönt.

(sl) om person som torterar någon genom att knäcka ben på sitt offer. Enligt NEO ”hist.: troligen sedan 1950-t”. Här om knull mot någons vilja, där den villiga partnern nästan måste knäcka benen på den ovilliga för att nå målet.

(dial) även bänd. Springa (ränna) i benn; vara brunstig, vara löpsk*. Uppgift från Lundbladh (2012).

se under dra.

se rin-no-tama.

(lmo) enligt fittkramp.se. "En HIV-smittad mans könsorgan". Se även stock.

(fsv) kasta sitt vatten på, öfvergjuta med urin.  "ho som aff rottom (råttor ) bepissader varder." (Läke- och Örte-böcker 1883-1886.)   

(sl) 1 kvinnobröst. ”Min Nymph hon har tu berg som Alabaster hwjta...” (Haquin Spegel ”Ur erotiska dikter” 1600-talet) 2 pung. 3 klang i berget; orgasm. Använt av signaturen Johanna i (Alakoski/Mogensen 2008).

(sam) satan*.

(sl) enligt G:son Berg (1924) "avträde* på Kuggis i Uppsala vid studentskrivningen 1858". Se även kabinett.