(so) ironiskt om invandrare.

(sl) fitta, fitthår. Ett område i västra Atlanten mellan Bermuda i norr, Florida i väster och Puerto Rico i söder. Även kallad Dödens triangel efter att en rad oförklarliga fartygs- och flygförsvinnanden ska ha ägt rum där. Se även triangel.

(åld so) mes, fegis. Ordet var på sin tid vanligt inte bara i Sverige utan också i övriga nordiska länder. Detta berättar Inedahl (2023) som också  menar att ordet troligen kommer från tyskans auf den Bärenhaut liegen; ligga på björnskinnet, d v s att ligga och lata sig. Han ger också prov på ordets användning: "Ska jag sova här, frågade löjtnanten upprört när Israel Stadstjänare visade honom sitt rum. Du sover där borgmästaren och rådet bestämt, svarade Israel bistert. Löjtnanten drog hotfullt sitt svärd. Jag ger er tusan djävlar allesammans. Du är ingenting annat än en bödelsknekt*, en rackare* och bernhyttare, skrek han så att det hördes ända ut på gatan." ( Stockholm 1628)

(knoparmoj) Palm (1910) har berr; exkrementer*, avträde och berra; cacare*, och Gibson (1978) har berra i något; skita i något.

(sl) vara oförlöst kåt. ”I lumpen kallade vi det bertopung, att gå med BH i kalsongerna.” (Erik 19 hos Centerwall Kärleksvägar, Folkhälsoinstitutet 1997.)

(sl) kvinnobröst.

(svr o åld) se på besen (baggen); se på fan bl a hos Strindberg (1849-1912).

inrättning i Stockholm dit prostituerade kvinnor tvingades gå för läkarundersökning en gång i veckan under reglementeringssystemet. (Se under bordell.) År 1847 öppnade två besiktningsbyråer som 12 år senare slogs samman till en med säte i Gamla stan. Den som skrevs in på byrån berövades sina identitetshandlingar och fick istället en bok där hennes besök på byrån och hälsotillstånd noterades.

(euf) mildare svordom. Besinna;  tänka efter, sansa sig. Anknyter till besitta, som enligt Östergren (1919) ”kanske är mest litterärt; åtminstone ej ofta brukat av yngre generationer”. Bellman har ”par djefla besitta” och ”regera och besitta” (FE 59). Hellquist (1980) har besitta ”bl a i svordomar, med el. utan subj. el. obj., utgående från den nu huvudsakl. i religiös anv. uppträdande bet. ’hava i sitt våld’, i sht om ond ande”. Någon gång förekommer också den eufemistiska ombildningen besittningen, av besitta, efter mönster av fasingen, tusingen. ”Gamle Lars i Stafsbygget stal en gång bara så litet som en vagnsaxel och besittningen fick inte karln sen heta Axelson i all sin tid.” (SvD nr 98/1897). OFS har begrina, t ex jädrans begrina, beknävlad, ungefär förbannad och besticka, ”fan besticka”.

(euf) äga, förfoga över. Här i sexuell betydelse. ”Som om ingenting passerat, tog han henne om kvällen i besittning alldeles som vanligt — som ett viljelöst ting.” (Nyström 1921) ”Höga herrar utnyttjar sin ställning och tar andras hustrur i besittning.” (Vatsyayana/Kalyanamalia 1952) ”Om jag tar med mig en kvinna på bio eller till någon vacker plats i naturen ber jag henne ha så lite kläder som möjligt på sig och att välja sådana kläder som gör det lätt för mig att ta henne i besittning.” (Hite 1982) Jämför bemäktiga sig.

(sl) 1 besk; dass, toalett. Ordet förknippas annars mest med smak och slangens sprit, sup. 2 beska; skita.

(dial) enligt Rietz (1867) ”nedträckad” som i det skånska ordspråket: ”Den sóm ä förveden (nyfiken), han bler beskeden.” Jämför nordhögtyska bescheissen och träck.

(dial) Rietz (1867) har "blott i mildare svordom" och han exemplifierar med ”hin beskutta! beskutta så’nt!”. (Nk)

(åld) parning om djur. Från tyska beschälen; bespringa, betäcka. "Min tavla var bra målad— det vet jag — men motivet var 'svinaktigt' i fransmannens tycke emedan där förekom en kvinna i särk och en Leda som beskälles av svanen." (Meidal 2022 s 61) Jämför beskällare; hingst som används för betäckning.  NEO har ”hist.: sedan 1686”.

(åld) med i våra äldsta ordböcker t ex Swedberg (1720-t), där han bl a hänvisar till Job 31:10: ”Så warde min hustru af enom androm skämd; och andre besofwe henne”: (Bib 1703).  Be- av tyska be, bi; bredvid. ”Bort från Danviken åkte samma oroliga år (1599) också den i hospitalets och Herrens tjänst anställde klockaren Erik Matsson, som i hospitalet besovit en därstädes intagen före detta ’skiöka, Margareta benämnd’.” (Eriksson 1988) ”Hon (drottning Kristina) blev kär i Ebba Brahes son, men Axel Oxenstierna avslöjade att de var halvsyskon: Gustav Adolf hade besovit Ebba Brahe vid hennes bröllop. Det var hans privilegium som rikets högste herre.” (Schön 2004) Också i det ålderdomliga ”hon är besoven”; hon är med barn. "För de församlade prästerna berättade Petrus Bergius att Herr Olof hade beskyllt hans syster för att ha 'besovit sig med andra manfolk' trots att hon var gift." (Hassan Jansson, K/ Lindström, J 2018)

(åld so) enligt SO; håna, smäda. Samma källa har "Hist.: sedan senare hälften av 1400-talet [Latinskt-svenskt glossarium]; fornsv. besputta, bespotta."

1 (euf) kuk.  2 (sl)  i uttrycket best med två bakar; ett knullande par. Efter engelskans ”beast with two backs”, som finns med i William Shakespeares (1564—1616) Othello (1603—1604). Best av lågtyska best av latin bestia; (vild)djur, kreatur. Best är en varelse, oftast ett djur eller fantasivarelse, med skräckinjagande utseende och uppförande.Ordet har funnits i svenskan sedan 1500-talet. Ett annat uttryck med samma betydelse är ”leka djuret med två ryggar”, vilket, enligt en jämtländsk sagesman (f 1929), lär ha använts någonstans av August Strindberg (1849—1912). Se även djur (2).

av bestialisk; grymhet mot människa eller djur. Här om könsumgänge med djur. Se även tidelag, zoofili och sodomi. Av best; varelse (mest djur) med skräckinjagande utseende och uppträdande. Från latin bestia; djur. Laqueur (2004) berättar att mer än 1500 fall av bestialitet prövades i svenska domstolar mellan 1630—1750 och i 470 av dessa fall dömdes förövaren till döden. Jämför zoofili.

(dial o svr) fan besticka. (OFS)