(åld svr) inom schartaunismen (religiös rörelse med säte främst i Västsverige och speciellt Göteborgs stift) ett fult och förbjudet ord. Stolpe (1984) citerar bl a prästen Knut Norberg och hans bok Hagaprästens pojke: ”Avskedsordet adjö [...] man ansåg att det ordet innebar ett missbruk av Guds namn. [...] Man menade att när vi säger adjö och därmed anbefaller en människa åt Gud utan att tänka på vad vi säger, då missbrukar vi Guds namn.” Istället använde man ordet farväl.

Ursprunget till adjö är latinskt. Under tidig kristen tid hälsade man varandra med orden ad deum; (må din väg föra dig till Gud). På 1100-talet blev detta till franskans adé och på 1200-talet inlånades det franska ordet i medelhögtyskans adé. Men, säger Stolpe: ”Längre fram valde man en annan väg. Man översatte den vackra kristliga kärlekshälsningen ad deum till franska och sade a Dieu — adieu. På 1600-talet slog denna franska översättning som lånord igenom i Tyskland och figurerade där jämsides med adé. På dessa vägar [...] har ordet kommit till oss.”

När Lars-Gunnar Andersson i sin enkät Varför är det fult att svära? (1977) gav tio exempel på uttryck som kunde uppfattas som svordomar, var det ingen som ansåg adjö vara en svordom. Däremot ansåg 1 % att ”men kära nån då” var en svordom och 2 % uppfattade ”så synd” på samma sätt. När en liknande undersökning gjordes 2009 redovisad i Ulla Stroh-Wollins enkät Fula ord—eller? (Uppsala universitet. Uppsala 2010) var det ingen som uppfattade vare sig så synd eller men kära nån då som svordomar längre och samma förhållande gällde fortfarande adjö.

(euf) knulla runt.  Förvalta. I Bland horor, bockar o bögar (2002) besvarar en kille intervjuarens fråga vad man kan tänka sig att en kille gjort för att riskera bockrykte med ”Administrerat för många tjejer.” Och när intervjuaren inte förstår förtydligar han: ”Han har fått dem på rygg lite väl mycket.”

(lat) av adulescentia; ungdom. Sexuell tillfredsställelse genom att bete sig eller klä sig som en tonåring.

(smn) kuk.

(grekiska Adonis; bildskön yngling som älskades av Afrodite*) enligt NEO ”hist.: sedan 1839.” Används ofta nedsättande om en pigtjusare* eller en Casanova*.

av latin adopare; utvälja, anta. Att formellt uppta någon som sitt barn. Här tillsammans med närstående  adoption ett vanligt uttryck bland lesbiska för att skaffa barn. Se även under insemination.

(lat) äktenskapsbrott. (se do) 

(dial) av latin adventus; ankomst. I överförd användning om att vänta barn. ”Ho ä i adväntera.” (Sm) Källa OSD.

(sigenarspr) hälvete. Noterat sommaren 1900 i A Ulrichs artikel Anteckningar om hemliga språk (1912).

(fno) ligga med. Enl Palm (2004) betyder verbet även bl a äga, inneha, vara gift med och ha som man eller hustru.

(fno) enl Palm (2004) ”liten testikel”.

en sammmansättning av de kinesiska tecknen för kärlek och nödvändighet. Sydkoreanskt myndighetsförsök till nytt namn på kondom, som dock fick dras tillbaka efter protester från medborgare med liknande namn. Så var t ex en klagande mormor rädd för att hennes barnbarn skulle mobbas om han hette Kondom.

(åld) knull, onani. Av och till, fram och tillbaka.

(grekiska afe; beröring och phobos; skräck, rädsla) rädsla för beröring inte minst då i sexuella sammanhang.

(euf) av franska affaire av á faire; (som är) att göra. 1 ha en affär med någon; ha samlag med någon.  NEO har ”hist.: sedan 1756”. Även göra affärer med samma betydelse. Ordet möjligen från prostitutionens värld, något som följande citat antyder: ”Hon (den prostituerade) är kvinna, kanske behaglig nog att skåda; men den njutning hon lofvar är affär kort och gott.” (Nyström 1910) ”Med prostitution förstår man det förhållande, att en qvinna drifver affär med sin kropp; att hon för penningar eller deras värde skänker sin gunst åt hvem som begär den, utan att hon ens någon tid visar trohet mot en särskild man.”(Ribbing 1915) Jämför engelska affair.

Även ha en byxaffär med någon. Byxaffär var ursprungligen ett bögknull, dvs en affär mellan två som bar byxor. Men i och med att långbyxor även blev ett kvinnligt plagg kom byxaffärer också att kunna göras mellan könen. 2 kvinnligt könsorgan. ”Troligen måste han ha varit mindre fournerad [utrustad?] än jag, emedan det gick trögt eller också hade hennes affaire under den långa vilan dragit sig tillhopa.” (Hallenstierna 1972/1700-t) 3 kuk. ”. . . dra ut sin villigt spända affär, vars ytterliga längd, som knappast stod i någon som helst proportion till dess omfång, var desto mer häpnadsväckande som ett sådant överflöd sällan påträffas hos män med hans korpulenta habitus.” (Cleland 1965/1700-t)

(åld) könsorgan. ”Nu kommer läran om, att hannar och honor hos människan och andra ryggradsdjur skulle vara fördelade till högra och vänstra sidan af aflelseorganen, en lära, som ännu i våra dagar förfäktas och som man till och med söker att fastslå genom experiment.” (Kress 1905) Jämför avla och organ.

(eng o lmo) sammansättning av afraid; rädd och aids*. Skräck (ofta ogrundad) för att drabbas av aids.

(grekiska aphrodisiakos; hörande till kärleken) sjukligt stegrad könsdrift. Jämför afrodisiakum.

(grekiska aphrodisiakos; hörande till kärleken av Aphrodite; kärlekens och fruktbarhetens gudinna) pluralis afrodisiaka; medel som anses väcka eller förstärka könsdriften. Enligt NEO ”hist.: sedan 1904” medan SO har ”sedan 1903”. Människan har alltid — ofta förgäves — drömt om medel som kan öka den sexuella potensen och lusten. Detta gäller inte minst män. Dels har man använt sig av olika frukter och växtdelar, till exempel ginsengrot och den penisliknande alruneroten, dels produkter från djur, till exempel pulvriserat noshörningshorn och torkad lejonpenis. ”De (alrunans frukter) innehåller ett par gifter, atropin, som ökar driften men dessvärre även ett gift som kan vålla vanmakt: skopolamin.” (Schön 2004) Övriga uppräknade medel är dock helt ofarliga att förtära.

Det sistnämnda gäller också intaget av ordkidéens rotknölar. Sedan 400-talet före vår tideräkning har orkidéer kopplats till sexualitet då man tyckte att växtens rotknölar liknade två testiklar. Ordet orkidé kommer för övrigt från grekiskans orchis; testikel. Förr trodde man att växter kunde bota ett visst organ om växten hade likheter med organet ifråga. Vad beträffar orkidéens rotknölar så åt man dem för att öka potensen. Denna tro levde kvar till 1500-talet .

Andra sorter som stryknin och spansk fluga (catharides, utvinnes ur olika skalbaggar) har möjligen en viss potenshöjande effekt, men kan, särskilt i alltför stora doser, vara farliga att använda. Ett av de mest kända medlen yohimbin fås från ett afrikanskt träds bark och kan köpas på apotek, men effekten av medlet är omstridd. Alkohol kan i mindre doser verka befrämjande på den sexuella lusten, men är som bekant skadligt i större doser. Diverse könshormoner har bara positiv verkan om det råder underskott på dem, vilket sällan är fallet om man bortser från östrogen hos vissa kvinnor efter klimakteriet. En del narkotiska medel sägs öka det sexuella utbytet, bl a cannabis (hasch), amfetamin (speed, ferietabletter) och kokain, i varje fall i mindre doser, men användandet innebär stor risk för missbruk. Vissa kärlutvidgande ämnen, så kallade poppers, t ex amylnitrat som insnusas straxt före orgasmen, kan förstärka och förlänga upplevelsen och har i perioder brukats i vissa homosexuella subkulturer. Det bästa afrodisiakumet är annars att hålla sig i god fysisk form, att se till att man är utvilad och att man tar god tid på sig när man är tillsammans sexuellt. Uppgift från Hertoft (1989).

Kahn (1944) anför följande afrodisiaka: ”selleri, sparris, persilja, nejlikor, kanel, vanilj, extrakt på den afrikanska växten Yohimba.” Den gode doktorn kunde också ha lagt till ingefära, en indisk rot och senapskål. Skulle man bli alltför upphetsad av dessa medel rekommenderar doktor Kahn följande dämpande medel: ”Kalla drycker på saft och vatten, särskilt citronsaft, kallt kaffe, kallt valerianate samt den vid ej alltför ofta upprepad intagning fullständigt ofarliga bromen dämpa eller undertrycka erektionen.”

Nils Stormby (Sex i kulturen 2007) menar att kakao och vanilj är både var för sig men allra mest i kombination ett oslagbart afrodisiakum och han tar Carl von Linné till hjälp med bevisföringen. Linné menar att man svårligen i hela mängden av läkemedel kan finna ett afrodisiakum som är starkare än vaniljen och enligt honom är det vaniljen blandad med kakao som är pricken över i: ”Den ger åt kakaon en starkt könsretande effekt, vilken vi förgäves söka när den tillreds utan vanilj.” Dalnäs (2014) tar upp saffran ”som förr ansågs sexuellt uppiggande och därtill ett beprövat abortmedel.”