(lat) manslem*. Enligt Adams (1982) används ordet först av den romerske författaren Plinius d ä (23 el 24—79 e Kr). Ordet förekommer tillfälligt också i senare medicinska arbeten, där dock veretrum* dominerar.

(lat)  Latinsk-svensk ordbok (1952) om manlig blygd, manslem.  Adams (1982) menar att veretrum är vanligt inom medicinen.

 (fno) vergjarn; karlgalen och vergjorn; enligt Ljunggren (2014) ”sexuellt avvikande om kvinna”.  

1 (euf) samlag. ”Hon samtyckte och vår förening beseglades med det stora verket till bägges förnöjelse.” (Hallenstierna 1972/1700-t) 2 (sl) knullverk; kuk. 3 (euf) verket, kärnkraftverket; fittan.

(sl) 1 fitta. ”Roland lade henne utsträckt på divanen med benen åtskilda och fortplantningens verkstad inom räckhåll.” (de Sade 1983/1791) 2 säng, sängkammare. ”Följ med in i verkstan, sa han, så ska vi fixa till din unge!” Se också arbetsplats och fabrik.

 (euf) 1 könsorgan ”Innan jag hann få fram mitt verktyg, hade hon redan satt sig i ordning för att mottaga det, tvärs över mig, och manoeuvrerade sedan så duktigt, och utan att erinra om villkoret, att saken inte dröjde länge.” (Hallenstierna 1972/1700-t) ”Men vad hjälper det med ett rejält verktyg om killen inte vet hur han ska använda det.” (Lektyr mars 1999) ”Jag tyckte att han var avskyvärd, men jag var nyfiken på att se hans verktyg.” (Salten 2009) Jämför redskap. 2 impotent, slak kuk i  rostigt verktyg. ”Å, fis nu, fis då, min älskling! utbrast han medan han runkade av alla krafter, fis, mitt hjärta, det är bara dina fisar som jag förväntar mig kan bryta detta rostiga verktygs förtrollning.” (de Sade (2005/1785)

(lat) enligt Latinsk-svensk ordbok (1952) poetiskt för manslem*. Adams (1982) menar att verpa tjänar som ett komplement till mentula* och är ett ”känsloladdat och i hög grad förargelseväckande ord”. Enligt samma källa har verpa, till skillnad från mentula, en relativt kort blomstringsperiod och har heller inte, vilket mentula däremot gjort, överlevt i de romanska språken. Verpus anspelar på ett ollon som blottats på grund av erektion eller omskärelse.

(fno) make, älskare.

i radions P 1 och Morgonprogrammet den 13 juni 2005, berättade  Christian Åström, korrespondent i Tyskland, att arrangörerna inför VM i fotboll 2006, då man förväntar sig ca 40 000 tillresta prostituerade som ska vara med och slåss om kunderna med 400 000 inhemska glädjeflickor och gossar, tänker ställa upp s k verrichtungsboxar; förrättningslådor, liknande våra bajamajor, där man ”kan utträtta sina affärer”. Dessa boxar skall ställas ut på strategiska platser i alla de städer där VM pågår och tas bort efter turneringens slut.

(sl) sjunga på sista versen; vara nära döden.

(fsv) sexuellt umgänge*, samlag*, beblandelse*. "Haffwa werskap mz sina hwstrw."  (Själens tröst. Utg. af G.E. Klemming 1871-73) Samtliga uppgifter från Söderwall (1912).

(sl) snedställd kuk. Egentligen ett handverktyg. Se även fräs.

(latin vesica; blåsa) urinblåsan.

(fisv) toalett. Se också vessa (3).

(fr) pissoar* efter den romerske kejsaren Vespasianus (69—79) som bland annat satte ut tunnor i Rom, där allmänheten kunde lämna sitt urinbidrag, som sedan såldes till färgarna i staden. Namn på ambulerande toaletter i Paris på 1700-talet. Innan dess fanns inga offentliga avträden alls. Se vidare pissoar.

1 (sl) urinera, enligt Thesleff (1912). Ljudhärmande som pissa. 2 knulla. Nilsson (1937) har vässa (mil sl); futuere*. 3 (fisv) toalett. Se veski och futuo.

(sym) kuk. ”... jag höll hennes ena bröst mycket hårt mellan fingrarna och började fundera på att släppa ut min vessla — den hade länge kilat runt därinne...” (Knud Holst, Sänghästen 1987)

(latin vestalis; helgad åt Vesta) Vesta var i romersk mytologi hemmets gudinna. Vestal historiskt sedan 1768 (NEO). 1 ung prästinna som underhöll elden i Vestatemplet i Rom. 2 om sexuellt avhållsam kvinna. 3 lesbisk. ”Tribaderna, eller som de själva kallar sig, vestalerna, var under förra århundradet så talrika och så helt förtrollade av varann, att kvinnokönets företräden framför manskönet för all framtid fastslogs i alla vällustiga raffinemangs teori och praktik.” (Erotikens historia del 2 )

(sym) latin vestibulum; förmak.  Enligt Eben Thysell (f 1928) i Norrköping rör det sig om ”ett riktigt rart och godtagbart ord för arsle, ett ord som jag kan säga i vilket sällskap som helst”. Och han ger exemplet: ”En spark i vestibulen” och menar att ordet står för utgång och att det stämmer med arsle.