(sl) kuk. Norsk slang har tingeling med samma betydelse.

(euf) gas, fjärt modell mindre och ljudsvag.

(euf) ett litet lustigt och värdelöst glittrande eller färgsprakanade föremål. Här  kuk med tillbehör. ”... och det där tingeltanglet dom hade mellan benen, som gjorde dem i stånd att ligga med en fan vet hur många gånger per natt.” (Enmark, Kärlek 3, 1965)

(sl) liten kuk. Från engelskan teeny weeny; pytteliten.

(euf) bröst, bröstvårta. Uppskjutande del av murkrön, utvidgat om prydande upphöjning, mindre torn samt överfört om (spetsig) bergstopp. Fornsvenska tinde, tinne. Gemensamt germanskt ord t ex engelska tine; spets, udd och tyska Zinne; tinne, topp. Ljudhärmande. ”Vårtorna var styva tornspiror och hon hade spetsat upp Björn på tinnarna.” (Martin, Kärlek 1/1965) ”Skynda dig, knyt upp banden, förvissa dig om rundningen hos mina fasta bröst, betrakta dem, rör vid dem, låt din saliv rinna på deras styva tinnar medan jag känner ditt hot* mellan mina ben.” (Rossetti 1980)

(sl) mycket snygg och sexig kvinna som mannen vill jaga och lägga ner precis som med den tiotaggare till älg varifrån ordet hämtats. Se även artontaggare.

se mile high club.

germanskt ord med grundbetydelsen något spetsigt. Avsmalnande ände, spets, t ex nästipp. Ljudmålande. 1 formliknande om penis. ”— Ja, kära nån, sa Momo, hur ska jag kunna förklara det. Jo, det är så att när man behöver kissa ... går vattnet genom ett rör från njurarna ut genom huden och den lilla springan som alla flickor har. Men du förstår ... det är så ... att pojkar ... har ingen springa. —Vad har dom istället då?’ —Ja, på dom ... fortsätter liksom ... det där ... röret ut ... genom huden ... och ... slutar liksom ... i en tipp ...” (Hasso 1976) 2 klitoris. 3 bröstvårta. ”Ni skälver så sinnligt ni. Och pattarnas hårda små tippar skvallrar på er. Mina fingrar fingrar inte förgäves.” (Jönsson, Kärlek 1/1965)

1 (sl) fitta.  2 (fisv euf) det vete tipporna; det vete fåglarna. Från tippa; liten fågel och överfört om flicka, ung kvinna. Tipu, tipu; lockrop på höns.

(sl) står för en redig, rejäl röv.

(nyo) ”vardagsknull utan finesser”. (SAO 2013)

(dial) ”sköka*, hora” enligt Rietz (1867) som kopplar samman ordet med tik; hynda*.

(dial) skällsord för lättfärdig kvinna, sköka, både hos Rietz (1867) och Ihre (1766). Också om hynda*. Danskan har tispe; hynda, och samma ord i dansk dialekt med betydelsen sköka.

1(dial) bröst, bröstvårta. Vanligt i Norrland. Så har Ihre (1766) förklaringen tiss; ’mamilla*’, fyndort Ångermanland. I andra landsändar heter det dise, disse, tisse, titt. Barnspråksbildningar. Av gammal-svenska tiss; bröstvårta. Tissa; dägga, dia men också barnspråksord för pissa. Hellquist (1980) har följande exempel hämtat från 1587: ”Du moorsgrijser, Du ästnuppast afvänd än från tissarne.” (Helsingius, Olaus Petri Synonymorum Libellus) ”Du har en ljuvlig fitta, sa han, och den mest fantastiska ända jag någonsin sett. Det är bara synd att du inte har några tissar.” (Jong 1976) 2 tissan, tissen (sl) fittan. 3 tiss; piss. ”Lottan* e full å tiss, mor.” (Ohlmarks 2004) Se vidare tissa.

(barn) jämförs med kissa och sissa, också de ljudhärmande och förskönande omskrivningsord för det "grova” pissa. ”Som varje tanke på att jag med fingrarna skulle kunna sysselsätta mig med det lilla instrumentet som satt fastklistrat mellan mina ben, och vilket jag uteslutande begagnade till att tissa med, var mig fullkomligt främmande — så svarade jag naturligtvis högst förvirrat nej på denna för mig alldeles oväntade fråga. Nämligen om gossen runkade". (Lidman 1952) Även tissa; dia. I norskan finns, som Tryti (1985) uttrycker det, en rad ”naivistiske ord” för det som små pojkar tissar med. Hon nämner bl a tiss, tissefant, tissemann, tissetass, nappetass, tassen och hengetiss. Danskan har också tissemand som i följande barnrim efter psykoanalytikern Jo Jacobsen (1884—1963): ”Og far han har en tissemand, tissemand/ Den meget mer’ end tisse kan/ Halleluja, halleluja.”

(da) 1 kvinnans yttre könsorgan. 2 kvinnlig toalettvakt. Se även kona.

(da) 1 penis. 2 manlig toalettvakt. Se även under kardassfurstinnan.

(sl) behå. Se vidare tiss och under påse.

(sk) ”en som ’tissar’ mycket och ofta” (Ohlmarks 2004) Se även tissa.