spott, spotta
fornsvenska spot(a), sput(a), utspotta, utsputta. Isländska spýta. Söderwall (1885) har besputta, bespotta; spotta på, överhölja med spott och "hans anlitä war allth besputtath" (Svenska Medeltidens Bibelarbeten. Utg. af G. E. Klemming 1848 —55) Också fornsvenska spiuta, spytta; spotta. Ljudhärmande som engelska spit och tyska spucken. Motsvaras i latinet av spuere. Besläktat med spy* och engelska spit. ”Hist.: sedan ca 1385 (Klosterläsning).” (SO)
”Hwi går du icke ifrå mig, och släpper mig, så länge jag upswäljer min spott?” (Job 7:19, Bib 1703) 1 Precis som andra vätskor, vilka avsöndras från kroppen, tårar möjligen undantagna, är spott ”smuts”. Kroppen är rena smutsfabriken. Orenheterna fullkomligt sprutar ur minsta por i kroppspansaret. Snoret rinner, svetten flödar och spotten stänker. Allt och allt och alla som kommer i kontakt med detta avfall blir i sin tur orent/orena. Men så länge den ’inre smutsen’ stannar på plats och inte drabbar vår ’rena’ utsida, utgör den inget hot mot den ordning där allt har sin givna plats. Det är bl a därför vi inte ser något snuskigt i att utväxla en aldrig så salivdrypande kyss med någon vi älskar. Saliven stannar ju kvar i munnarna. Däremot får många av oss kväljningar vid blotta tanken på att behöva slicka i oss till och med vår egen saliv, när den väl en gång lämnat vår mun. Spotta har dålig klang inte bara begrepps- utan även ordmässigt, något som bl a framgår av att det numera heter rödspätta och inte som tidigare rödspotta. Man associerar till mindre trevliga saker när man hör ord som har med spott, spotta att göra.
Följande ”spottgroda” citeras från Stilblommor och grodor (Holmkvist 1962): ”Denne man gör god min åt folk framifrån, men bakifrån spottar han dem i ansiktet.” Detta med att spotta någon i ansiktet är en svår förolämpning som inte sällan övergår i rena handgripligheter. Verbalt kan man åstadkomma samma sak med uttrycket tvi vale, där tvi är ljudhärmande från det ljud som uppstår när man spottar. Norrmän och danskar har också tvi, liksom islänningar, som dessutom har svi. I fornnordiskan fanns och i jämtmålet finns tvy. I vissa dialekter tvia; spotta. Vale är ett mycket gammalt ord som fanns redan i fornnordiskan. Det är detsamma som varde, t ex varde ljus! Rietz (1867) har ”tvi varde dig!” som Stolpe (1984) tolkar som ”bespottelse önskar jag dig!”
”Spotta gjorde man också helt enkelt för att få tur och framgång. Bonden spottade på betslet innan han stoppade det i munnen på hästen, och fiskaren spottade på agnet innan han släppte kroken i sjön. Spottar i händerna inför ett tungt grabbatag gör vi kanske numera mest för att få bättre grepp när vi griper om verktyget eller också för att visa oss karlaktiga. Men ursprungligen fanns sannolikt också här en magisk innebörd: spottet ökade framgången i arbetet.” (Schön 2004)
Uttrycket spotta varandra i ansiktet härrör från tiden före du-reformen (1967). Då, vid förslag om titelbortläggning, kunde det heta: ”— Hö, hö, jag tror bestämt att av oss två är det jag som är den äldre, så jag tar mig friheten att föreslå att vi spottar varandra i ansiktet.” (Roger Hansson i Järfälla)
Det i slangsammanhang vanligaste ”spottordet” är nog loska eller låska. Uhrström (1910) har loska; spott(a) och snorloska som student- och Stockholmsslang. Enligt Bergman (1934) är ordet vanligt i Umeå-, Uppsala-, Södertälje- och Skaraskolor. Jämför norsk dialekt loska, laska; våt kladd. ”Jag blev känslomässigt utsvulten och fick tigga om nåd — prostituera mig för att få några ynka droppar ömhet, ofta i form av en loska från din kuk.” (Drougge 2006)
Lorra, låra (1910-t) är slang för spottklump, liksom gliring, gröning och låmma. En spottklump kan även vara en sabbatsbergare (efter sjukhuset Sabbatsberg i Stockholm) eller en tolvskilling (likhet mellan en 25-öring [tolvskilling] och en spottloska). I Stockholmsslang finns också dabbling, feta, lobba, (snor)feting och kyckling (tjykkling). I skånskan har vi rege, retje, räge för spott, saliv. 2 spott(a); sperma i uttrycket spotta någon i ansiktet; när mannen tömmer sig i partnerns mun. 3 spotta; få utlösning. I en anonym hordikt från 1700-talet, presenterad i Köttets poesi (1995) heter det: ”Tätt vid röfvens gräns/ Fittans residence/ Där som flatlöss pläga skansa/ Utan bu och bång/ Utan spel och sång/ Stackars kuken måste dansa/ Han där in spaserar/ Och sig diverterar/ I den hårerika orten/ Och det laget har/ När han afsked tar/ Spottar’n efter sig i porten.” ”Kuulthiin, hördes att MeänJieesus nu ståndade som Livets träd i de babylonska byarna med omnejd och att känsäläpojkarnas kala huvuden var liksom vandrande Livets träd, som snart skulle spotta sperma över allt honkön och spruta livets safter i alla damer...” (Pohjanen 2003)
(sym) ett av 36 namn på kuk omnämnda i Den doftande trädgården*.
(åld) spottlåda. Vanligt förekommande tidigare på offentliga platser som järnvägs- och busstationer. I äldre tider spottades det friskt på de mest olämpliga platser, därav behovet av en särskid låda att göra ifrån sig i. En spottets papperskorg. ”Säger jag henne ett vackert ord, svarar hon med en platthet eller ropar efter en spottback.” (Wallenberg 1781/1960)
(sk) spottloska. Jämför blaga.
(sym) kuk. ”Dessutom tänd ja hetast på akut skitnödiga å högfebriga småbarn numer ... möjlitvis kan en mata-mata (sköldpaddsart) eller en aye-aye (lemurart) reta upp spottkobran...” (Teratologen 1998) Se även kobra.
(sym) fitta. ”Om de tycker sex är fel och smutsigt och de avskyr sig själva för att de sysslar med det, så okej — men projicera inte er avsky på mig. Om deras säd är ’smutsig’ och jag som spottkopp för den också är ’smutsig’ så är det deras problem.” (Hite 1977)
(sl) samlag med spott som enda smörjmedel. Jämför sammis.
(dial) enligt Folkmun.se; skånska för bitch*.
(dial) diarré. (ORB)
(euf) samlag, skoj, skämt. ”Hon lade sig ut så oförsiktigt, att antingen jag framifrån eller bakifrån velat göra henne det vanliga sprattet, hade jag vägen öppen.” (Hallenstierna1972/1700-t)
i norskans graviditetsuttryck ha sprellemann i skuffen; ’ha sprattelgubben i lådan’. Se också låda.
(sym) klitoris. Se även knapp.
(euf) rörelsebeskrivande om knull. ”...men innan jag visade honom käringarna, visade jag honom florinerna, sägande: ’Kamrat allt det här är ditt, om du blott vill upp och sprattla ett litet tag’.” (Rabelais 1966)
(sl) 1 ejakulera*. Jämför spruta. 2 spraylacka (spraymåla) toan; ha diarré.
(eng) spread; sprida och eagle; örn. Ställning där personen ligger på rygg med armarna utsträckta och benen isär. Ställningen används både inom bondage*, med personen fastbunden, och BDSM*.
nordiskt ord och samma ord som springa*. Här symboliskt om fitta, även kallad den triangelformade sprickan, då mer med tanke på helheten, hela fittan, än på sprickan som sådan. Enligt en lista med namn och öknamn på 1700-tals prostituerade i Stockholm, redovisad hos Lennatsson (2019 s175), finns öknamnet Sprickan med. Möjligen kan det syfta på fittordet spricka.
(sl) kuk. Se även spricka.
fornsvenska springa. Fitta, smal öppning, spricka. ”Ett slafsande läte följs av ett gny. Fia faller bakåt och pustar. – Det blev en med springa.” (Kallenberg 1999) ”Vi såg springan och vecken, och hon hade nästan inget hår alls.” (Göring 1962) Alf Palfjord i Borås (f 1929) menar att springa i betydelsen fitta låter barnsligt och enfaldigt. Olsen (1950) har könsspringan; ’vulva eller cunnus’. ”Hur skulle han någonsin kunna närma sig deras fuktiga och ljusröda könsspringor utan att känna sig som en bedragare.” (Schütt, Kärlek 7/1967) ”Tycker ni inte att min myntspringa är för liten? Vill ni knulla mig ändå?” (Louÿs 2011) ”Den hade blivit våt och glatt, både av sig själv och av all den lena honung som samlat sig ytterst i min blomsterspringa.” (Bjørnebœ 1967) "Ett annat slags symbolik möter vi i uppgifterna att en sprucken träsko under sängen ledde till att barnet blev en flicka. Sprickan i träskon skulle göra att barnet föddes med en springa." (af Klintberg 2020) Hos Meidal (2022 s 66) finns rumpspringan i följande citat: "Jag är sjuk och eländig — äter järn så att jag rostar i rumpspringan."
(euf) 1 rörelsebeskrivande om samlag. Mest om djur; springa, para sig. Men springa (på) kan också användas om människor, vilket följande lilla sedelärande historia skvallrar om. En liten flicka ber sin mor om en bror och när modern svarar undvikande, säger flickan: ”Be far springa på dig så kommer han nog.” Flickan, som var från landet, hade säkert hört uttrycket som ’hingsten sprang på stoet’ eller ’tjuren sprang på kon’. 2 springa i det springer för någon; någon får orgasm, utlösning. ”Hon: Om det springer för dig går jag ifrån dig! Han: Inte kan du gå ifrån mig om jag springer.”
(sym) kuk. Anais Nin skildrar i Venusdeltat (1990) mycket suggestivt den våldsamma ritten på en dylik yster springare: ”De bara lade sig på rygg och lät henne sätta sig på dem som på en häst som hon sporrade till de nödvändiga rörelserna genom sin tyngd och sitt galopperande över deras styva virilitet. Hon kunde också gå i skritt eller ta långa mjuka steg. Hon pressade sina starka knän mot sina kuvade offers flanker och reste sig som en ädel ryttare innan hon föll ned med all tyngd koncentrerad mot kroppens mittpunkt, medan hon då och då klatschade till honom för att öka hans fart och konvulsioner så att hon fick känna en ystrare springare mellan sina ben. Hon red djuret under sig med sporrar och god sits tills det började löddras, men då bara eggade hon det mer med skrik och klatschar och fick det att galoppera fortare och fortare.”