(sl) 1 kuk, enligt Björn Persson (19 år) Norrköping. Från samma källa även splitbiff; kuk. 2 ”vulva”.  (Thorén 1996) ”Matmetaforerna laddas med diverse associativa bibetydelser. Skäggbiffen är min personliga favorit. En vulgärfestlig fantasimetafor som antagligen hämtar en del kraft i det skrämmande mötet mellan hår och mat.” (Milles 2010) Slangopedia.se har ordet i betydelsen "orakad fitta". Jämför biff.

(sl) fitta. Se även bulle och buske.

(sl) dansa skäggdans; få orgasm, ejakulera.

(sl) 1 kuk. 2 fitta, fitthår.

(sl) 1 fitta, fitthår. 2 gå ner på en skäggmacka; stimulera en kvinna oralt*. Se även macka.

(sl) fitta. Se även mugg.

(sl) jämför skägg och mumma; en sorts tjockt sött öl, här att jämföras med fittsaft. Rietz (1867) har betydelsen ’cunnus’. (se do)

(sl) fitta. Se även mussla.

(sl) ett hår-mot-hår knull. Se även tussmöte.

(sl) supersnygg, sexig tjej. Se även orre.

(sl) fitta. Se även tårta.

(åld so) bedragare, förrädare. "Om skalk* var det vanligaster skällsordet under 1600-talet var skälm dess ständiga följeslagare. De stödjer och hjälper varandra och passar utmärkt bra ihop." (Inedahl 2023) Och Petter Inedahl ger exemplet från nyländska Ekenäs 1664: "Carl Henriksson tog en klunk öl och pekade sedan på borgmästaren. Du har tagit pengar från mig och inte lämnat kvittens, sa han. Så brukar skälmar göra. När alla tystnade fortsatte han: Du är inget annat än en skälm och gör vad en skälm skulle ha gjort."

fornsvenska skäma, skämma. Isländska skemma. Söderwall (1896) förklarar ordet med : "vanära, skända, kränka [en qvinna] och citatet: "marinus skämde wara dottor oc afladhe barn mz hänne."  (Klosterläsning. Utg. af G. E. Klemming 1877—1878.) 1 (dial) Rietz (1867) har ”vanhedra, lägra (en mö)”. ”Han har skämmt’na; hon har en pajke på bakken.” Swedberg (1720-t) har skemdt och citat från Bibeln 1703: ”Om ens prests dotter begynner till att bola*, den skall man upbränna i elde; ty hon hafwer skämt sin fader.” (3 Mos 21:9) Swedberg har också  skemma ena qwinno, stuprare foeminam.” (se stuprum) "Inom ett eller annat år hade han skämt 8 pigor med  barn; han blev stämd, en del slapp han lätt, andra svor sig ifrån och mente ej betyda." (Linné [1700-t] 2022 s 62)  Byrman (1989) har ”hon är skämd/har blivit skämd” och ”hon har skämt ut sig”; om kvinna som är moraliskt och socialt vanärad på grund av  föräktenskaplig graviditet. Se också utskämd. 2 (sl) skämma ut; prostituera.

(sym) ett  riktigt dåligt ligg* som man av någon anledning skäms för och önskar ogjort.

fornsvenskans skända; bringa på skam. Från tyskan, till skam; skämma ut,  vanära, fördärva. ”Hist.: sedan 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag).” (SO) ”Ninas börd var fasansfull: hon var både syster och dotter till donna Schizza, som blivit skändad av sin egen far.” (Casanova 1936/1700-t) ”Men just som hon räckte honom brödet grep han tag i henne och sade: ’Kom syster ligg med mig!’ ’Nej, nej, min bror!’ ropade hon. ’Skända mig inte! Sådant får inte ske i Israel, gör inte något så vettlöst! Vart skulle jag ta vägen med min skam?” (Sam 13: 11-13, Bib 2000) Swedberg (1720-t) har skendare; struprator. Se stuprum.

(sl) enligt Langenfeldt (1947) ’förbereda coitus’ i  ”ta undan för höger eller vänster skänkel”. I SAOB förklaras skänkel som ”ben hos människa numera nästan blott om ben hos ryttare med tanke på dess användning såsom hjälpmedel för att (medels tryck eller lätta slag mot hästens sidor) påverka hästen vid ridning”. Från tyska Schenkel; ben, lår.

(sl) fotsvett. Jämför skänkel och vin.

 (sl) kräkas,  spy. Kanske från skäppa, en sorts rymdmått och uttrycket ha skäppan full: ha övernog att göra. Se även sjeppa.

(dial) kastrera*. (OFVG) Jämför skuren.