sakeren
(sk o euf) satan. Från tyska sakra av sakrament. OFVG har formen saker; tusan (lindrig svordom) och Lundbladh (2012) har skånsk dialekt sákåren; djäklar, fasen.
(lmo) "runkare, onanist." (eget 17 aug 2013) Sakförare; jurist, advokat.
(dial) ”svärja, gorma” och ”trolig förvridning af frans. sacré dieu”! (ungefär ”för fan”). (Rietz 1867)
(dial) sablar*. ”En åländsk variant av saakeli är saklar, som ganska flitigt använts ungefär som det sverigesvenska sablar...” (Svenblad 2008) Finska svordomar har flitigt lånats in i åländskan som t ex saakuli och saakeli båda mildare varianter till satan. Svenblad berättar vidare ”att i norra Finström finns också kraftuttryck som sakeli, sakris och samåris, alla uttalade med betoning på första stavelsens långa a. Särskilt bland yngre på Åland används svordomen sakoli av finskans saakoli.”
se jäkutaralla.
(dial) förbaskad (OFVG). Kanske från tyska sakramentisch med samma betydelse till sakrament; helig handling. Ursprungligen från latines sacramentum; helig förpliktelse, kristen handling. "Det är nog även det kyrkliga ursprunget som har gjort att ord som sakramen(t)skad och anfäkta(d)* har kommit att användas som svordomar och kraftuttryck." (Lundbad/ Josefsson (2021). Belagt i svenskan sedan 1600-talet. "Sjömanshustrun Christina Forsberg anklagade korpralshustrun Christina Brinckman för att 'på öppen gata' skällt henne för 'sakramenskade hora'." (Lennartsson 2019 s 254) Tjeckiskan har sakramentsky; sakramenskad och i italienskan finns sacramentare; svära. Falk (2011) har sakramentskona (åld so) sedeslös kvinna. Se även kona.
(dial) kvinnans månadsbesvär. (ORB)
(sym) fitta. Kyrkorum. ”Hvad är en Mus? en Sprätthöks tankero/ en Musicants Viol: en Hanreis plågors bo/ en LagerCrans hvaråt Soldatens ögon blia/ Secterarens bleckhorn och prästens Sacristia.” (Anonym hordikt i Köttets Poesi 1995/2007.)
(för sl) utlösning i fittan.
(turk) idiot!
(sl) 1 kuk. Jämför korv. ”Nu gällde det bara att ta det lilla lugna och i rätt ordning så skulle hon snart få chansen att smaka på den Bäckströmska supersalamin, tänkte han.” (Persson 2005) 2 putsa, fingra på salamin; runka, onanera. 3 leka gömma salamin; knulla.
(för sl) kuk. Även gurka.
(lat) brunstig, löpsk (mest om djur). Kurlansky (2004) berättar att romarna kallade en förälskad man salax; saltad, ursprunget till det engelska ordet salacious; liderlig. "Cum sacrum fieret deo salaci, conducta est pretio puella parvo..." (XXXIII Ad Priapum, Priapeia 2021) I Carl Magnus Juliussons översättning: "Vid ett offer som gjordes till den kåte guden, kallade man för en billig peng in en flicka..."
(åld) avträde*, dass* av fornvästnordiska salerni till salr; hus, rum. ”Utanför på vallen stod salernet på fyra höga stolpar. Innan männen gingo till sängs brukade de gå dit i olika lag, fem i hvart, och sutto där sedan och pratade och sjöngo och dundrade med hälarna.” (Heidenstam: Folkungaträdet del 2 1907)
(franska salir; smutsa ned, besudla och grekiska mania; raseri, vansinne, galenskap samt philia; kärlek, vänskap) sexuell lustförnimmelse som är förbunden med främst avföring och urin, men man kan också bli upphetsad av att smutsa ner eller skada sin partners kläder eller kropp. Ullerstam (1961) definierar ordet som ”sexuellt begär efter smuts, äckel, fulhet, groteskeri, förnedring etc”. Han menar också att det är svårt att avgränsa saliromani från t ex algolagni*. Så räknar t ex många begäret efter äckel som en masochistisk* perversion. Se också koprofagi och koprolali.
1 spott i munhålan. Fån latinets saliva; spott, slem. ”Hist.: sedan 1697.” (SO) "Även Bernard hade i detta ögonblick, sanningen att säga mycket svårt att göra situationen rättvisa, ty i månljuset i hans släckta salong satt nu Elisabeth Verolyg, inte olik en sällsam och jättelik lidelsens häxa, grensle över honom med det vilda långa håret utslager över honom i ett extatiskt ridande som hela tiden kom hennes rikligt flödande saliv att droppa ner i hans hårfäste." (Gustafsson, L 1986 s 239) Se även under spott. 2 (sl) byta saliv; kyssas. Därav salivbyte; kyss.
avsöndra saliv. ”Hist.: sedan 1697.” (SO)
(euf) toalett. ”Var på en liten fin middag härom kvällen. Bara ’bättre’ folk och så jag. Det var så fint att man inte kunde fråga efter toaletten och ännu mindre efter ett dass. Nej, efter middagen uppsökte man ’lilla salongen’.” (sign Fotblad i DN den 25/3-1983)
se under blåsa.
(åld) sköka*, slinka*. Danska salop, tyska Saloppe, av franska salope; smutsig kvinna, slinka, en substantivering av adjektivet salope; smutsig, osnygg. Enligt SAOB är ordet numera utdött.