FULA ORDBOKEN

sängjätte

(smn och so) storkukad man. Se även jätte.

sängkammare

(sl) ha sängkammare i rösten; ha en sensuell röst.

sängkammartjur

(sl) mycket potent man. Se även under tjur.

sängkamrat

(euf) knullkompis. "Hon har ett gott förstånd, glatt humör och livfullhet och ser ut alldeles som en kvinna av värld. Som jag satt och begrundade detta upphöjda ämne kunde jag ej undgå att på ett angenämt sätt förbryllas vid tanken att en så fullkomlig kvinna i detta ögonblick var i min besittning*, att hon utan några egennyttiga bevekelsegrunder hade följt mig till ett värdshus, samtyckt till att bli mitt intima* sällskap, att vara min sängkamrat hela natten och tillåta mig att helt och fullt njuta' av hennes person."  (Boswell 1951) Se även kamrat.

sängkantsjungfru

(sl) kvinna som kåtar upp en man utan att låta det gå längre än till sängkanten. Jämför jungfru och  skrattmödis.

sänglag, sängelag

fornsvenska siänga lagh, siänglag(a). Söderwall (1895) har också siängalagha; qvinna som  delar (ngns) säng, sänglagerska, sängkamrat. Från samma källa kommer citatet; "myn eghia hustrv och endha senghelagha." (Ett Forn-Svenskt  Legendarium. Efter gamla handskrifter af G. Stephens 1847—1858.) Sängelagh återfinns i vår första svenska ordbok (1630-t). Sengelag hos Swedberg (1720-t). Om sänglaga, berättar Rietz (1867) att det i Uppland betyder ”ligga tillsammans i säng med annan af olika kön, hafva samlag”. Enligt samma källa är en sänglagarä; i Södermanland ”unga qvinnors manliga sängkamrat: ej i ohöfvisk mening”, och i Västergötland kallas en sängkamrat för sänga-la(g); ”ha (eller få) sängala”. OB har sänglag; samlag.

En kort stunds sänglag, dock ej samlag, hette bråsa i Hälsingland och där fanns också uttrycket ”lappa prestbyksorna”, vilket innebar att mannen ifråga till kyrkan och prästen fick ”plikta för otidigt sänglag med sin fästeqvinna”. Jämför kyrka. ”Hon lät sedan truga sig mycket mera till att äta än till sänglaget och den repetition, som vi på frukosten gjorde i soffan.” (Hallenstierna 1972/1700-t) ”Sedan hustruns horeri uppdagats för mannen hade han inte haft något sänglag med hustrun.” (Helgesson 2003) ”Ett klingande ljud avbröt vårt sänglag.” (Blå 2007) Det talas i sammanhanget också om otidigt sängelag vilket innebar samlag före äktenskapet.

sänglapp

(sl) får den som blir lovlig*.  Jämför lapp; körkort.

sängledning, sängföras

(åld) en ceremoni som gick ut på att bröllopsgästerna följde de nygifta till brudsängen och såg dem krypa ner under täcket. Ursprungligen hade seden en rättslig innebörd då brudgummen övertog vårdnaden av bruden och förvaltningen av hennes egendom från hennes far. Seden nämns i våra landskapslagar och är troligen från förkristen tid. Bruket överlevde länge vid hovet och det berättas att Gustav IV Adolf sängleddes vid sitt bröllop med Fredrika av Baden år 1797. "Då bruden eller prinsessan Skön-Margreth äntligen om aftonen sängleddes och var ensam med sin gemål prinsen i brukammaren tog han henne i sitt knä och frågade henne  varför hon ständigt brukade handskar och verkade sörja så mycket." (Folksagan i Sverige 1 s 161) "Man åt, drack och festade, och snart väntade stunden då brudparet skulle sängföras, alltså ledas till sängs." (Lindström 2021 s 235)

sängläge

(euf) inta sängläge; knulla.

sänglöpare

(sl) man som går från säng till säng i sin kvinnojakt. ”...Evert Philipson, som tre fjärdedelar av landets kvinnor misstänker för att vara en oförbätterlig sänglöpare.” (Stiehler 1950)

sängseglats

(euf) knull. ”Slut på alla ångestladdade, korta och snöpta förälskelser och sängseglatser, slut på att valsa runt, slut.” (Arenander, Kärlek 9/1968)

sängtetris

(nyo) ) ”när man är så kär och dragen till sin sängpartner att man alltid ser till att så många kroppsytor som möjligt berör varandra när man ligger i sängen”. (SAO 2013)

sängvals, sängpolska

 (sl) dansas med sängvän. Norsk slang har sengevalsen. Också tysk slang Bettbalett och dansk slang dynepolke, mavedans (magdans), madrasbal, madrasvals, knulldans med olika stilar, ställningar och steg. Se även köttvals och slängpolska. Också  fel/snedsteg i sängvalsen; bli med barn av misstag.

sängvägen

(sym) gå sängvägen; att skaffa sig karriärfördelar genom att vara tillmötesgående sexuellt sett. Mest om kvinnor. ”Hist.: åtm. sedan 1980.” (SO)

sängvärdinna

(sl) se sängblomster.

sängvärmare

(sl) älskare, älskarinna, sexobjekt. ”Sängvärmarna brukar kunna delas in i två grupper. Oftast rör det sig om brett flinande, after-shave-doftande affärskillar med storblommiga skjortor och bruna kavajer.” (Skantze 1993) ”En bunt tillfälliga sängvärmare (vi bytte varken samlagsställning eller telefonnummer).” (Drougge 2003)

sängäventyr

(euf) samlag. ”Vid avskedet förmanade jag henne att i sin hemort icke låta märka eller utöva alla de kunskaper, som hon i Stockholm inhämtat och om hon till sist inte kunde motstå naturen och söta ords kraft icke omtala sina sängäventyr.” (Hallenstierna 1972/1700-t) Se även äventyr.

sänka säl

(sl) bajsa, skita.

säp con

(sl enligt slangopedia thailändska för "svidande röv" ett fenomen som kan uppstå vid skitande och orsakas av att man ätit starkt kryddad mat.

särk

(euf) enligt en lista med namn och öknamn på 1700-tals prostituerade i Stocklholm, redovisad hos Lennartsson (2019 s 176),  finns öknamnet Barsärka med, vilket bör syfta på att hon uppträdde lättklädd eller naken. Särk är ett kvinnligt underplagg på överkroppen. Söderwall (1898) har "särker, klädesplagg som betäcker kroppens  öfre del, skjorta" samt "klädesplagg, som af qvinnor bäres närmast kroppen" och citatet "särkin är näst kötteno" (Heliga Birgittas Uppenbarelser. Utg. af G. E. Klemming 1857—1884.)  Se vidare skam (4).

TILLBAKA TILL TOPPEN