(sl) skitnödig. Pruttnödig har jag använt enda sedan barndomen. Pruttig kan också stå för att vara trött och nere.  Se även nödig.

(lmo) 1 förklaras hos Drougge (2007): ”Du blev så förtjust över min första öppna yttring från dessa peristaltiska aktiviteter att du tog fram block och penna och började föra ’pruttokoll’, där du skrev ner fonetiska ord som exempelvis ’prfffstj’ och ’phöööff’. Man kan säga att varmluften förde oss samman.” 2 full koll på fisarna.

(lmo) i ett Robert Aschbergs Program i TV 3 våren 1993 deltog Paul Oldfield (f 1966) från Macclesfield i nordvästra England med att prutta fram den brittiska nationalsången medan bl a den dåvarande utrikesministern Margaretha af Ugglas  (M) förfärat såg på. Aschberg är känd för sina provocerande program och för att testa gränser och inslaget  fick också önskad effekt genom att orsaka tittarstorm.  För en liknande mästerpruttare se under fjärt, fjärta.

(sym) fyrhjuling som drivs med ren skit.

(lmo) person som ständigt fiser.

(sl) 1 analmuskel. 2 snubbe med uttänjd pruttring; bög. Se även ring.

(dial) person med stark benägenhet att prutta. (OFVG) Se även syl.

(sl) rumpan, stjärten. Se även veck.

fornsvenska prydher; höfvisk, sedesam, franska prude; tillgjord.  "thit  prydha [composita]  lifwirne," (Heliga Birgittas Uppenbarelser. Utg. af G. E. Klemming 1857—1884) Samtliga uppgifter från Söderwall (1892) NEO  har ”hist.: sedan 1777”. Överdrivet moralisk inte minst när det gäller det sexuella. ”Hon var så pryd att hon satte bindel för ögonen på barnet hon ammade.”  "Jag är nog ganska pryd när det gäller sådant. Jag håller nog tyst om mitt." (Kalmér 2022 s 57)

(sl) 1 kuk.  Syl; stickverktyg med vars hjälp man gör hål. Senare har ordet kommit att användas om småsaker i allmänhet. 2 fitta. ”Sen ville hon att min grej* skulle vara en rå banan i hennes pryl men jag sa hold on, jag behöver faktiskt inte höra på vad som helst.” (Härkönen 1991) 3 (nyo) ha prylarna; ha mens. Se också ha sakerna.

(sl) person som går runt med överfulla fickor. Även om den som aldrig får nog av prylar.

(nyo) knull, knulla. Eget 2013. ”Han: Vad sägs om ett pryll? Hon: Jag har prylarna* så jag kan inte prylla.”

(dial) prutta*. (Skärgårdsguiden, Språk- och Folkminnesinstitutet, Uppsala)

(sl) kuk.

(sk)  ”gump* på stekt gås”. (Ambrius 2002)

(sl) i uttrycket pinna ur, åka ur prästbetyget;  avlida, dö. ”Tja, en vacker dag åker man ur prästbetyget kanske.” (Lo-Johansson 1935/1978)

(euf o åld) i ett uppländskt uttryck heter det ”han fick lappa prestbyxerna”, vilket, enligt en uppgift från 1896, innebar att han (äkta mannen) fick böta till kyrkan för att hon (bruden) burit guldkrona vid vigseln trots att hon då var havande. Se även byxor och kyrka. Uppgift från Byrman (1989).

(åld so) ”skällsord mot präster och teologistudenter”. (Falk 2011)

(euf) lastens prästinna, gatans prästinna, Fröjas prästinna; prostituerad. ”I London är kvinnomarknaden på Piccadilly världsbekant. När teatrarna stängas, komma herrarna i frack och hvit halsduk och söka sin eleganta dam och fara bort i bil, under att kvinnliga frälsningsofficerare gå och erbjuda de oskyldiga ’lastens prästinnor’ hvita liljor. Den som mottager en sådan föres till en lokal där hon får varmt kaffe, får vara med om ett möte, får kärleksfullt tilltal och får kort till ett räddningshem för fallna kvinnor.” (Berg 1914) ”Ja, jag vill dö ung. Hu, vad jag ryser, när jag tänker på, var vi gatans prästinnor hamna på gamla dar. I sta’n mellan broarna som ’berglärkor*’, som äpplegummor i portgångarna om nätterna, i fängelset, på fattighuset.” (Haraldsson 1918) "Enligt Carlén kantades Baggensgatan av hus bebodda endast av 'Fröjas prästinnor', som med 'lockande blickar, sminkade kinder, blottade bröst och talande tungor överallt i fönstren och portgångarne läto se."   Den Carlén som avses är Johan Gabriel Carlén (1814—1875) som utgav Bellmans samlade verk i fem band under senare hälften av 1800-talet.