(gbg sl) fisa, fjärta. ”När jag var liten omfattades jag av den missuppfattningen att vind uppstod genom att alla kineser samlades och ställde sig att blåsa åt Sveriges håll, samtidigt. Nu vet jag naturligtvis att så inte är fallet. Kineserna vänder sig åt andra hållet, drar ner byxorna och prullar.” (LOB 1995)

(sl) porrfilm. ”Den dåliga tiden har man på jobbet. Sedan går man hem och har kvalitetstid med sin partner mellan klockan tjugoett och tjugotvå, vilket innebär effektivt sprutknull (med hjälp av p-rulle ifall man inte kommer igång fort nog annars).” (tankar om sexualitet 2001) ”Det får bli en vanlig p-rulle, tänkte Bäckström, och hur fan ordnar jag nu det på bästa och mest diskreta sätt så jag slipper den på min egen rumsnota...” (Persson 2005)

(dial) fjärta. Ljudhärmande. Roger Hansson i Järfälla menar att ”det är ett fullt levande verb i Dalarna”.

(lmo) piss och runk samtidigt.

1 (åld) fjärt, fis. Prupp, pruupp; prutt, prutta använt i Jämtland ännu på 1930- och 1940-talen. ”Osagt om sjukt eller friskt — om ämnet väderspänningar kunde Swedberg uttala sig varierat och nyanserat. Som om SO:s (Swensk Ordabok) ursprungliga drunt och fiert inte räckte, har han lagt till fis (1641) — två gånger, med olika latinska översättningar och med hänvisning till en akademisk avhandling i ämnet — och Prupp (enligt SAOB bara hos Schenberg 1739) . . .” (Holm 1986) 2 (sl) rövhål.

(sl) 1 fjärta. 2 skita. Jämför prupp. ”Morfar parera för en förflugen hypotes, tjuvrökte rastlöst å pruppa me stor ackuratess Badenweilermarschen.” (Teratologen 1998)

(smn) röven, ändan.

(sl) rövspringa. ”Misslyckat hon var typ 1.40 eller så och jag är snäppet över 1.90 och med rakad renklämma* så kände man sig som en jävla pedofil, det är ju inte meningen att dom ska måste sticka fast legitimationen i pruppvecket för att man ska kunna slicka med gott samvete.” (Reverend_Raw i Vilka är de vanligaste felen killar/tjejer gör i sängen? AlltOmTV 10/1 2003.) Se även veck.

(da sl) bög, homosexuell.

1 i dialekt även pruttla; småfjärta, skita. Prutt ”hist:. sedan 1805” (NEO) och prutta ”hist.: sedan 1771”. Ljudhärmande. Dalin (1850) har förklaringen ”pruttljudet då man pruttar” och ”prutta — släppa väder genom bakändan, så att det höres”. SAOB (1954) anser också att ordet har ljudhärmande ursprung och att det efterhärmar ljudet av ett valthorn. Man exemplifierar med Bellman (1:92 1790): ”Nu tar han till Valdthornet — prutt, prutt, prutt.” Och i Fredmans sång nr 2:29 (1791) finns följande pruttinslag: ”Kerstin dansar — rör på spelet!/ Olle ler och juckar./ I var dans han har det felet,/ att han pruttar till,/ Och när Olle sig utskämmer,/ Kerstin står och suckar.” 2 prutt, lilla prutt, prutten (sl) arslet, röven. ”Det blir uppvärmning med lite slick och sug, det blir även vanligt knull, men som final kommer det för det mesta en rejäl påsättning i prutten.” (Hustler 1/2000) 3 prutt; bajs, skit.

(no lmo) pruttpojke. Här bög, homosexuell. 

(sl) röven, rövhålet. Se även under prutt.

(lmo) "ljudlig missnöjesyttring" enligt  Uarda-Akademiens Ordbok (Lund 1998).

(sl) upplevs av dem som samlas runt den som just pruttat.

(sl) stupfull.

(sl) skitnödig. Se vidare under prutt, prutta.

(smn) så kallas Reningsverket i Uppsala i folkmun.  Kanske uppkallat efter en liten sköldpadda,  Prutten kallad, som  överlevt färden genom hela avloppssystemet sittande på en hopkletat fettbit efter att ha spolats ner i någon toalett.

(sl) homosexuell man, bög. En som juckar i prutten*.

(sl) kvinnoröv. Se även prutt och röv.