ormbiten, ormstungen
(sl) gör att kvinnan svullnar upp. Passande särskilt i början av havandeskapet. Enligt Byrman (1989) används ordet mest i Västsverige. Hon jämför också med bistucken, getingstick, myggbett, myggbiten och stucken. Se respektive uppslagsord.
(sl) 1 gruppknull med minst tre deltagare. Enligt SO är ormgrop ”hist.: sedan 1969”. Namnet av att ormar ofta uppträder liggande sammanslingrade i stora gropar. ”Visserligen har man redan tidigare vetat att huggormen är polygam. Att inte bara hannen utan också honan gärna kopulerar med flera partner under en säsong. Men nu visar det sig att samma kull ungar när de föds på hösten kan ha upp till fyra olika pappor. Det ligger alltså en del i det här med ormgropar — ’sexuell samvaro med många deltagare’ — såsom förklaringen lyder i Svensk Ordbok.” (Elisabet Sjökvist ”Huggorm lösaktigare än väntat” DN 13/11-1995, om en doktorsavhandling av ormforskaren Mats Höggren.) 2 ormbo; fitta. ”Han smeker mig över baken där jag ligger på bordskanten med ett kladdigt ormbo mellan benen.” (Söderblom (2015) Norsk slang har ormehullet; vagina. Se vidare köttgryta, bo och grop.
(sym) en sexakt där en grupp män bildar en lång ’orm’ genom att ha kuken i den framförvarandes röv. Se även kedjesex.
se ormbo.
se ormbiten.
av orne; avelsgalt. ”Här handlar det om ett verktyg som mekaniker använder, när de dragit av en bult. Då borrar man först ett hål mitt i den kvarsittande bultbiten, gängar därefter moturs upp kanalen med en gängtapp samt skruvar in ett moturs gängat verktyg, ornapicken, som man därefter fortsätter skruva moturs varvid meningen är att skruvbiten följer med i skruvrörelsen och därvid skruvas ur sitt hål”. (Lars Bengtsson i Svalöv) Grisens manick liknar en korkskruv och när galten bestiger suggan så rör han sig inte ut och in utan skruvar in grejen i de gängor som suggans vagina är utrustad med. Efter en stund är det färdigskruvat i ett läge där det blir ett slags baksug och befruktning sker. Jämför pick och pitt.
(dial) orngalen; brunstig *(om sugga). (OFVG) Samma fenomen i Skåne heter ornvill.
(för sl) hora. Enligt Förortsslang (2004) kan ordet också stavas orosbo, orosbu och orospo.
1 (sl) rester från avföringen som fastnat i rövhåren och där bildar små klumpar. Se också dingelbär. 2 (so) idiot.
(sl) hora, vara lösaktig. Att orra är att hora*. Se också under orre.
(sl) 1 knull. Av germanska urzan; handjur, avlare, och samma ord som orne; fargalt, en avelsduglig svinhanne. I prostitutionssammanhang talas bl a om duktiga orrar, som med lätthet tar för sig bland kvinnorna. Ljudhärmande, syftar på lätena i orrtuppens spel för hönorna som utgör upptakten till parningen. Men orre betyder också örfil och kan då kopplas till de slag och stötar som utmärker ett knull. Se även backorre. 2 enligt The Alternative Swedish Dictionary är orre Rinkebyslang för ärtig, snygg tjej även kallad porrorre. ”Kolla orren!” ”Akterställets högt belägna och vackra kurvatur fångade min blick när hon återvände till sina övriga sysslor. En riktig orre.” (Drougge 2006) Förortsslang (2004) har också betydelsen prostituerad och hora som skällsord. Slangopedia.se har orre, orrar; om lösaktiga brudar i allmänhet. Kidish.se har orre polska för hora. Sjödin (2017) bidrar med "fr turkiska orospu; hora". 3 orgasm.
(sl) "en person som beter sig horigt, eller har ett riktigt fittigt beteende." (slangopedia.se)
(sl) pluralis av orre; hora, slampa*.
(för sl) turkiska för kuk.
(sl) när en tjej gör slut med en kille bara för att gå direkt till nästa. Kan också användas om killar med samma beteende.
(dial) horunge. "Hela vägen från skolan hade barnen bråkat. Vid Yvraden skulle de som vanligt skiljas för kvällen. Grudd Anders skulle hem till sitt. De andra skulle fortsätta till grannbyn Vinäs. När de hunnit en bit vände sig en flickas om och ropade 'orundjen'. Det var Moramål för horunge*. (Per Svensson: Zorn ett liv en tid. (Sthlm, Albert Bonniers förlag 2023)
(för sl ) hora, fnask. Från turkiskan.
(sl) kuk. Lieskaft. Jämför skaft.
(smn) 1 kuk. 2 onani- och orgasmhjälpmedel. ”My: När jag började i gymnasiet blev duschen ett stående skämt. Vi kallade den gudabenådade duschen för ’Orvar’. Tre av mina kompisar bodde ihop och de brukade säga att de hade en date med ’Orvar’ när de gick in i badrummet.” (Att upptäcka sig själv. Ottar 4/97) ”Före eller efter den natten, minns inte — fick jag tipset av en väninna att prova ’Orvar’ eller ’Ofelia’ som jag säger nu — vilket är det samma som att använda duschen och rikta strålen mot underlivet tills mmmm.” (Alakoski/Mogensen 2008) 3 pissorvar (so) vanligt skällsord under min barn- och ungdomstid på 1940- och 1950-talen.
fornsvenska orördher. ”Hist.: sedan 1447 (brev från broder Erik i Rom till abbedissan i Vadstena kloster.)" (SO) Särskilt om kvinna som är sexuell oskuld*. I många kulturer ett tillstånd som är en förutsättning för att en kvinna ska bli gift. Om orördhet för en kvinna kan vara en tillgång är den oftast en belastning för mannen. Jämför jungfrudom respektive svendom. ”Jag är gift sedan flera år tillbaka, min man har under denna tiden aldrig en enda gång rört mig. Han säger att han vet att jag är oskyldig, därför att jag har vuxit upp tillsammans med honom, och att min orördhet för honom är den bästa kontrollen på att jag är honom trogen eller inte, jag skall endast tillhöra honom, och det kunde han i annat fall inte konstatera att jag gjorde.” (Lazarsfeld 1938) ”De betonar vikten av att vara orörd till den grad att de ber för att jag aldrig skall ha gått längre än till kyssar — och då skall det vara kyssar med sluten mun.” (Hite 1977) ”Varför lura hit henne, inbilla henne att hon skulle kunna ingå i gemenskapen igen, bli som vilken orörd flicka som helst?” (Dahlgren 2013)