(svr) troligen ”av det bedyrande uttrycket  guste mänt, vid Guds män, dvs helgon, genom bortfall av förra ledet och tillägg av den i dylika uttr brukliga avledningsändelsen -ingen”. (SAOB) Enligt Rietz (1867) är mäntingen ”ett slags lindrig ed”. Han jämför med fornsvenska mæn; bekräftelsepartikel, och vid mæn; sannerligen. Vid mæn motsvarar i äldre danska vid Guds mæn; vid Guds heliga män.

(sl) knulla. Från romani. Oklart ursprung. Märjarbrud; fnask.

(euf) kvinnligt könsorgan. ”Då jag makade mig ner under hennes säte, kunde jag se de bara låren ett gott stycke och så snart jag tog dit med handen, var jag mitt i hennes märke.” (Hallenstierna 1972/1700-t) Ordet finns med hos Roberg (1718). ”Tvi dina ögon och ditt jungfrumärke som min far bedrog!” (Bellman i Fredmans Epistel n:o 23, ”Ack du min moder. . .”)

(sl) kallas den som alltid går klädd i märkeskläder.

(sl) ”kröka, klämma en märla”; skita. Uttrycket finns med både hos Thesleff (1912), Nilsson (1937) och Gibson (1978) utan närmare förklaring. I min ungdom, på 1950-talet, var uttrycket vanligt. ”Jag gissar att kröka en märla är en sammanblandning av kröka; skita och klämma en märla. Eller varför inte betydelsen att man kröker (= böjer till) märlan just när man skiter.” (man f 1929) ”En märla är en sorts u-formad spik med två vassa ändar, en bit krökt metall som kan användas för att spika fast till exempel metallstänger. Precis som många andra avföringsmetaforer, som dra en kabel eller bygga en björn, bygger metaforiken sannolikt på en viss formlikhet...” (Susanna Karlsson, Språkrådet i Språktidningen 2/16.)

(åld so) i uttrycket stiga märrar något som syftar på tidelag. "Det var inte slut på oförskämdheterna.Olof fortsatte:  Du är 'våren' till att gå i skogar och stiga märrar! Nu började Olof bli riktigt oförskämd. Han menade att Anders var en person som begav sig ut i skogen för att begå tidelag med hästar."  (Karlsson A & A 2020 s 73) Lite längre fram i samma skrift (s 76) och med samma innebörd heter det: "Jag hävdar att han själv har gjort märren." 

(dial) ”cunnus* hos sto.” (OFVG)

se rumplapp.

se rackare, rackars.

(sl) "kaffe." (Nilsson 1937)

(sl) Kotsinas (1996) har ”exkrement” med tidsangivelsen 1946. Tjockflytande mellanprodukt vid öl- och sprittillverkning.

(sl) 1 uträtta naturbehov. Jämför maska. 2 släppa en fis.

1 (euf) i bara mässingen; helt naken.  NEO har  ”hist.: sedan 1907”.  Enligt Bevingat (2000) syftar uttrycket troligen på ”hur silver på försilvrade mässingsföremål nötts av så att mässingen synts”. Se under naken. 2 putsa mässingen; runka, onanera.

 (euf) överdriven manlig dyrkan av penis. ”Under tiden hade hans rödhövdade mästare, som så nyligen flytt ur grottan*, uttömd och generad, återställts till sin fulla spänst och bröstade sig nu och stack upp mellan Pollys lår, och hon å sin sida underlät ingalunda att lirka med den och hålla den på gott humör.” (Erotika 1992)

(åld) bödel*, skarprättare. "Jo, nådige konung, sade han, om en mästerman blir aldrig så rik, så hålls han inte för annat än en folkslaktare och alla spottar åt honom precis som åt flåaren och rackaren*, och det är med nöd han får vara i lag  med ärligt folk—hur ärlig han själv än är." (Folksagan i Sverige 1 s 196)

franska maitresse, femininbildning till maitre; mästare, ursprungligen av latin magister. egentligen älskarinna men även om lyxprostituerad. ”Hist.: sedan 1680”. (NEO) ”Det är ju inte mitt fel, om vårt fattiga modersmål ej äger annat ord på maitresse än hora eller nödsakar mig försvenska latinernas Politicus rent ut med skälm.” (Wallenberg 1781/1960) "Jag noterade i caffehuset att venetianarna tog dit även sina fruar och sina mätresser och satte dem vid skilda bord." (Brunner 2020 s 149)

(sym) kuk som mäter fittdjupet. Se också sticka.

fornsvenska mar, mø; oskuld. Söderwall (1891) har " mö, ren mö,  jungfru, qvinna som bevarat sin kyskhwet." ”Hist.: sedan 1000-talet (runsten, Östra Ryd, Uppland).” (SO) Besläktat med tyska Magd; tjänarinna och Mädchen; flicka samt engelska maid; tjänarinna. Enligt Fridell (2021) är grundbetydelsen  dotter. Och han härleder också mö till ett  urgermanskt ord maguz; son.  Ett av de allvarligaste sexbrotten under 1400-talet var mökränkning jämförbart med änkekränkning, våldtäkt, blodskam och tidelag. (se do) Hos Bellman (F E nr 13) heter det: ”Nu blir jag kärlig, fins här någon mö,/ Som önskar dö?” ”Hon är fortfarande mö och förblir troligen detsamma i evighet, ty på fattiga flickor är ingen avgång.” (Lidman 1952)

I det gamla bondesamhället var det viktigt att en flicka var mö när hon skulle stå kronbrud. För att utröna om så var fallet tog man till en del magiska knep. Ett var att stryka flädermusblod på en sticka och lägga den på en tröskel. Om flickan ifråga inte var mö när hon passerade tröskeln så kissade hon på sig. Samma sak hände om man istället för en sticka placerade en fjäder som togs från en tupp när han betäckte en höna. Om flickan kissade på en brännässla så torkade den om hon inte var mö. I Småland menade man att om en flicka luktade på en vitlök och ryste så ”har hon varit qvinsker och pickhågad”. Uppgift från Schön (2004). Se även mödis och mödom.

(fisv) enligt Göran Ek i Helsingfors ”slang för mödom”. Han ger exempel på logementsjargong: ”Drog du upp henne? Var hon mödare?”.