(sl) ”leka/flirta med attraktiva kvinnor med hjälp av ett egendefinierat tillvägagångssätt” (slangopedia.se) Se också flört.

(åld svr) enligt SAOB möjligen emfatisk bildning till män. Jfr fanken, mäntingen. 

se trafficking.

(svr) troligen ”av det bedyrande uttrycket  guste mänt, vid Guds män, dvs helgon, genom bortfall av förra ledet och tillägg av den i dylika uttr brukliga avledningsändelsen -ingen”. (SAOB) Enligt Rietz (1867) är mäntingen ”ett slags lindrig ed”. Han jämför med fornsvenska mæn; bekräftelsepartikel, och vid mæn; sannerligen. Vid mæn motsvarar i äldre danska vid Guds mæn; vid Guds heliga män.

(sl) knulla. Från romani. Oklart ursprung. Märjarbrud; fnask.

(euf) kvinnligt könsorgan. ”Då jag makade mig ner under hennes säte, kunde jag se de bara låren ett gott stycke och så snart jag tog dit med handen, var jag mitt i hennes märke.” (Hallenstierna 1972/1700-t) Ordet finns med hos Roberg (1718). ”Tvi dina ögon och ditt jungfrumärke som min far bedrog!” (Bellman i Fredmans Epistel n:o 23, ”Ack du min moder. . .”)

(sl) kallas den som alltid går klädd i märkeskläder.

(sl) ”kröka, klämma en märla”; skita. Uttrycket finns med både hos Thesleff (1912), Nilsson (1937) och Gibson (1978) utan närmare förklaring. I min ungdom, på 1950-talet, var uttrycket vanligt. ”Jag gissar att kröka en märla är en sammanblandning av kröka; skita och klämma en märla. Eller varför inte betydelsen att man kröker (= böjer till) märlan just när man skiter.” (man f 1929) ”En märla är en sorts u-formad spik med två vassa ändar, en bit krökt metall som kan användas för att spika fast till exempel metallstänger. Precis som många andra avföringsmetaforer, som dra en kabel eller bygga en björn, bygger metaforiken sannolikt på en viss formlikhet...” (Susanna Karlsson, Språkrådet i Språktidningen 2/16.)

(åld so) i uttrycket stiga märrar något som syftar på tidelag. "Det var inte slut på oförskämdheterna.Olof fortsatte:  Du är 'våren' till att gå i skogar och stiga märrar! Nu började Olof bli riktigt oförskämd. Han menade att Anders var en person som begav sig ut i skogen för att begå tidelag med hästar."  (Karlsson A & A 2020 s 73) Lite längre fram i samma skrift (s 76) och med samma innebörd heter det: "Jag hävdar att han själv har gjort märren." 

(dial) ”cunnus* hos sto.” (OFVG)

se rumplapp.

se rackare, rackars.

(sl) "kaffe." (Nilsson 1937)

(sl) Kotsinas (1996) har ”exkrement” med tidsangivelsen 1946. Tjockflytande mellanprodukt vid öl- och sprittillverkning.

(sl) 1 uträtta naturbehov. Jämför maska. 2 släppa en fis.

1 (euf) i bara mässingen; helt naken.  NEO har  ”hist.: sedan 1907”.  Enligt Bevingat (2000) syftar uttrycket troligen på ”hur silver på försilvrade mässingsföremål nötts av så att mässingen synts”. Se under naken. 2 putsa mässingen; runka, onanera.

 (euf) överdriven manlig dyrkan av penis. ”Under tiden hade hans rödhövdade mästare, som så nyligen flytt ur grottan*, uttömd och generad, återställts till sin fulla spänst och bröstade sig nu och stack upp mellan Pollys lår, och hon å sin sida underlät ingalunda att lirka med den och hålla den på gott humör.” (Erotika 1992)

(åld) bödel*, skarprättare. "Jo, nådige konung, sade han, om en mästerman blir aldrig så rik, så hålls han inte för annat än en folkslaktare och alla spottar åt honom precis som åt flåaren och rackaren*, och det är med nöd han får vara i lag  med ärligt folk—hur ärlig han själv än är." (Folksagan i Sverige 1 s 196)

franska maitresse, femininbildning till maitre; mästare, ursprungligen av latin magister. egentligen älskarinna men även om lyxprostituerad. ”Hist.: sedan 1680”. (NEO) ”Det är ju inte mitt fel, om vårt fattiga modersmål ej äger annat ord på maitresse än hora eller nödsakar mig försvenska latinernas Politicus rent ut med skälm.” (Wallenberg 1781/1960) "Jag noterade i caffehuset att venetianarna tog dit även sina fruar och sina mätresser och satte dem vid skilda bord." (Brunner 2020 s 149)