FULA ORDBOKEN

lösn

(fsv) afföring, öppning. Söderwall (1890) har  "för mycken afföring, löst lif, utsot, äfven i allm. för stark el. sjuklig afsöndring ur kroppen." (Läke- och Örte-Böcker. Utg. af G. E.Klemming 1883—1886.)

lösning

(lmo) vitsigt om lös mage, diarré  som i  ”en snabb lösning på ett skitproblem”. SAOB (1942) har lösning; spillning, exkrementer (av villebråd).

lösningsmedel

(sym) sperma. ”...denna gäst som endast alltför snart betalade för detta hjärtliga välkomnande med ett lösningsmedel, långt rikare än det hört talas om, att en eller annan drottning furnerade sin älskare, i form av pärlor som överförts i flytande form, och som nu på ett hänförande sätt sprutades in i mig...” (Cleland 1965/1749)

lösnummer, lösligg

(sl) köpa lösnummer; knull med tillfällig partner. Någon mannen köpt tillfällig. Lösnummer hämtat från tidningsvärlden. Även lösligg med samma betydelse. ”Nono har tröttnat på sitt kärleksföremål, han kommer inte längre till min kvart på rue Béranger, utom nån gång i sällskap. Jag tittar på och väntar för att byta lakan. Nono smyger alltid en sedel i fickan på sitt lösligg.” (Belloc 1988) Jämför prenumeration.

löspatron

(sl) kvinna som är speciellt tillgänglig för militärer.

lösröv

(sk) turnyr, en sorts tagelstoppad kudde eller ställning av stål, som bars baktill under kjolarna. Kudden kom i bruk på 1780-talet, medan ställningen efterträdde krinolinen på 1870-talet. Ordet lösröv från Ohlmarks (2004) med förklaringen: ”Förr i varrlden hade di fine kvingorna lösröv unner klänningen, å de va bara en puda (kudde) di hadde hängt opp i to hängslestroppar. Når di skulle på sketan måste di häkta å’en, å de va ett jävvla sno å få dit’en igen.”

löst fruntimmer

(sk) prosituerad, en som ofta byter partner. Se även fruntimmer.

löten

(sl) "sugen, kåt". (slangopedia.se)

lötyn

(dial) villig, brunstig*. (OB)

löv

fsv løv. Germanskt ord samma ord som engelskans leaf 1 enligt SAOB ”av ovisst ursprung (i vissa trakter vulg) lösaktig kvinna, sköka”. Dalin (1853) har med ordet liksom Berg (1900). Troligen löv i tidning, blad. Jämför aftonblad. 2 försvenskning av engelskans love;  kärlek.

lövsal

(sl) ”rum för prostituerade”, enligt Uhrström (1911) med exemplet: ”Under rubriken ’Stockholmsorignal’ figurerar i S–N. 1862 nr 20, en på sin tid bekant värd på Baggensgatan, med titeln: En skomakare och löjtnant som hyr ut ’löfsalar’ för godt pris.” Se även löv.

lööyp

(dial) vara brunstig* om hundar. (ORB)

M

(åld so) latin mille; tusen. ”Jach menar ath jach är edher fogode och borgamestere nogh, the I faa eth M (1000) fall (’ni ska få se på tusan.’)” (Svenskt och tyskt i det medeltida Stockholm i Moberg/Westman 1996.) Och från samma källa: ”Ordet fall är en förkortad variant av fallandedövel, som i sin tur är ett direkt inlån av medellågtyskans dat vallend(e) övel eller fallent övel ’fallandesjuka.’”

M/S

(eng) kort för Master/Slave. Bygger på dominans och underkastelse. Den dominante (Master) har total makt över den dominerade (Slaven). Det hela bygger på frivillighet.

maanna inerpit

(grl) får du orgasm nu?

machaera

(lat) enligt Chorier (1967) manslem*.

mache

(dial) fitta. Enligt Klintberg (2012) en förvanskning av mors maska* i följande från Långemåla socken i Småland: ”Gu signe mors mache, fars tache,/ min eld han ska vare/ te dager ble ljus.” Se även under maska.

macka

(sl) 1 fitta. 2 knulla. Därav pålägg på mackan; knull. 3 macka = dubbelmacka. Se sandwich.

mackapär

(euf) penis. En folketymologisk omdaning av mackabéer; en judisk regentätt som härstammar från Judas Mackabeus, israelisk härförare (d 161 f. Kr.). I svenskt folkspråk betydde ordet ursprungligen ”stursk och oregerlig karl” kanske därför att mackabéerna var kända som grymma och okuvliga krigare. Ordet kom senare att betyda ungefär ”konstig sak eller kropp”, för att det låtit lustigt eller konstigt i folkmun, något som smittat av sig på dess betydelse. ”En så skojig makapär? Du har ju mycket mer mellan benen än vad jag själv har. Fantastiskt.” (Alf Palfjord f 1929 om en händelse 1938)  ”Hist.: sedan 1912”. (SO)  Se även manick, moj, mojäng.

mackel

(euf) samlag. Krångel. ”De togo god natt om kvällen och så gick var och en till sig. Men så knackade det på fruns dörr och så ropade det: kom in! Men sängen var trång och det blev aldrig något mackel, utan var och en vaknade i sin säng om morgonen.” (Strindberg 1884–1885) Jämför mackla.

TILLBAKA TILL TOPPEN