(euf) penis. Jämför ten; liten smal stång av metall av fornsvenska ten; slända, stekspett, smal stång. ”... det tog flera månader att upptäcka att den lilla godingen som han körde in sin snabbt rostande järnten i var en märklig ung dam...” (Mailer 1971)

se järnspikar.

(sl) sätta en kvinna på jäsning; så att hon sväller upp som en degklump. En gravid kvinna kan också ”stå på jäsning”. I Skåne talar man om att ”gå på jäsning” om havande kvinna. ”I fredags hade hon problem med flaskan. Nu är hon på jäsning.” (Drougge 2011)

(dial) jäkel* (lindrig svordom). (OFVG)

(dial) ed, lindrig svordom. Jäsiken togeta hört användas i Hammerdals församling i Jämtland på 1930- och 1940-talen av man f 1888.

(euf) börjar precis som jävlar på jä-, men där slutar alla likheter enligt användaren. ”Jäsingen vilken fart han fick!” SAOB har jäsingen (lindrig svordom) och exemplet: "Det är styft! Jäsingen så urstyft!" Citatet hämtat från Björn Cederberg: "Dimfigurer ur Stockholmslifvet (1887).  OFS har jessingen som lindrig svordom. Ingers (1977) har jäsingen antura 1930-t. Se även antura. Lundblad/ Josefsson (2021) har jässtingen; jävlar. Ofta Herre Jästingen!  Båda orden har koppling till Jesus*.

(sl) endast återfunnet hos Gibson (1978) samt hos Wiklund (1999/1940-t) med betydelsen ”kasta vatten, urinera” utan närmare förklaring. Också, enligt Gibson, jäsk; pantbank som förklaras komma från gärd (måns); utskyld [skatt som erlägges till stat, kommun eller kyrka] och jäska på; belåna, pantsätta.

(sl) att ”vara på jäsning med någon” är slang för att vänta barn med någon. Även jäsa om gravid. ”Va hundan, hela Tveta härad såg att hon var på jäsning. Hon försökte dölja magen sin under förklädet.” (Kallenberg 1997) ”Den eventuella avund som kan jäsa bland mina kollegor kvävs dessutom snabbt av jäsningsprocessen jag befinner mig i.” (Drougge 2003) Jämför jäst. Se även jäs, jäsen.

(svr) i ett mejl (14 februari 2021) berättar Sven-Ove Svensson (70) i Forshaga  att jäspalt är "en snäll liten svordom" och ett "typiskt ersättningsord för jävlar".  Ordet förekommer i Värmland och i Fredriksberg (Ludvika kommun) "där de lär tala en dialekt som liknar värmländska."  Vidare meddelar Sven-Ove Svensson att "användningen av ordet är på tillbakagång, men vi är en tapper skara som håller det vid liv". Han avslutar sin fylliga redogörelse kring jäspalt med att  det rör sig om  "en blodpalt eller blodpudding, dvs den variant som bakas och alltså har jäst först." 

(dial) en kvinna i jämtländska Ragunda som är ”på jästn” är havande. Jämför jäsning. Uppgift fån Byrman (1989).

(svr) djävulen. Lundblad/Josefsson (2021) har jästingen, jässtingen; djäklar, sjutton.

(euf) för djävulen. "Men då Jästaligen! Då var det jäntan som tog tag och då blev det både fyra och fem tum."  (Folksagan i Sverige 2 s 556)

(svr) ett par rumsrena svordomar i raden av förskönande omskrivningar för (d)jävlar, (d)jävlars*.

*.

(dial svr) djävlar. "Jästrar i dä!" (Lundblad/ Josefsson 2021)

se djädan, djädans.

(sl) stor kuk eller  ironiskt om minikuk.

(sl) den kvinna som är ”jättepåsmällen” ska snart till att föda. Se vidare under smäll.

1 (svr) ”Hört 1950 i Östersund av 21-årig värnpliktig från trakten: ’Nää du, jävelberg!’, dvs ’Nää du, din jävel’.” (jämtlänning f 1929) Se vidare under djävlar, djävul. 2 den lille jäveln; stolt och beundrande om saken (kuken). 3 i uttrycket ta sig en jävel; ta sig en sup. Se även djävla, djävlar.

se djävla.