FULA ORDBOKEN

förföra, förförare

att locka, pressa, snärja eller övertala någon till en intim sexuell handling, som denne själv inte är beredd eller inställd på. Av medellågtyska vorvören (tyska verführen) med samma betydelse, egentligen föra vilse, föra bort.  NEO  har ”hist.: sedan 1550”.  Swedberg (1720-t) har förförare, förförelse, förförer och förförisk. ”Att vara mor är ju något, men för att bli mor måste en förförelse gå förut. Låt oss därför skrapa av det fula ordet ’förförare’ något av dess orättvist påstänkta fläckar.” (Strindberg 1884—1885) "En ogift kvinnas ära kränktes  exempelvis om hon blev förförd av en man, och det kunde räcka med ett rykte för att hon som ärelös skulle få svårt att bli gift. (Bergenheim 2020) "Ingen usel männska är lycklig, minst av alla förföraren som blev en gudlös niding när han nyss lägrade en vestal." (Juvenalis Fjärde satiren s 57) Jämför förleda. Falk (2011) har förförare (so) bedragare.

förfördela

(euf o åld) behandla orättvist och kränkande.  NEO har ”Hist.: sedan 1545, av lågtyska vorvordelen; beröva ngn en fördel". Det talas bl a i Selma Lagerlöfs ”Herr Arnes penningar” vars handling utspelar sig på 1400-talet om att en av männen ”har förfördelat en ung jungfru”.

förförelse

”det att locka till sexuellt umgänge.” (SO) som också har ”hist.: sedan 1519”. Se även förföra.

förförerska

kvinnlig förförare. "Enligt församlingens åsikt var inte Kerstin den fala förförerska som Erik ville få henne till." (Lennartsson 1999) Se också förförare.

förförisk

om sexuellt tilldragande person. ”Hist.: sedan 1794.” (SO) "Han lekte med den där supermachogrejen hela tiden. Det var det som var så extremt förföriskt med honom." (Kalmér 2022 s 22)

förgiftad, vara

(euf) vara med barn. ”Hon skakade på huvudet och sade att Martha var förgiftad. — Vad säger du? sade jag. — Var inte rädd, sade hon, hon är med barn. Här på trakten säger vi att man är förgiftad om man är med barn och ogift.” (Mitt erotiska liv I 1967) " ' Nej, det går inte, för då kan jag bli förgiftad.' Barn har diffusa begrepp om hur man blir gravid och flickan trodde att jag var en uppenbar risk för att hon skulle bli förgiftad." (Kalmér 2024 s 282)

förgripa sig

att med våld ”förgripa sig på en kvinna”. Av lågtyska sik vorgripen med samma betydelse, egentligen ’gripa fel’. Enligt NEO ”hist.: sedan 1535”. ”Får jag komma över och förgripa mig på henne medan hon är medvetslös?” (Jameson 2005) "Därtill  menar Martin att Peter aldrig skulle ha kunnat 'förgripa sig 'på Kristi brud." (Blomkvist 2019 s 356)

förgrömmad

(svr) i uttrycket förgrömmade unge! en lätt svordom som bl a används av  pappan till Emil i Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga (filmad 1971) när han ställde till bus. När Aftonbladet filmredaktion år 2005 publicerade en lista på  de tio bästa svenska filmreplikerna genom tiderna var  småländska förgrömmade unge en av dem. 

förgå sig

(euf) om våldtäkt*.  Om en hänsynslös och svårförlåtlig handling utförd med ord eller handgripligt våld. Efter fornsvenska forganga efter lågtyska vorgan med samma betydelse. ”Hist.: sedan 1740.” (SO) ”Det var drängen Larsson. Han förgick sig, mot Alva, ja.” (Lundkvist 1958)

förhud

(latin preputium*) hudveck som täcker ollonet på penis och klitoris. ”Hist.: sedan 1526.” (NEO) ” ...ty alle Hedningar hafwa oomskvren förhud: men hela Israels huus hafwer oomskvret hierta.” (Bib 1703, Jer 9:26). ”Janne sneglade åter på den nye och la förvånad märke till att dennes förhud var så lång att den hängde som en skrynklig snodd en decimeter nedanför ollonet.” (Wahl 2003) ”Förhuden hängde som  en lös huva över det plommonstora ollonet.” (Delany 2009) "De får ej visa tillrätta dem som har andra gudar att dyrka, leda till brunnen andra än dem som gjort av med sin förhud." (Juvenalis Fjortonde satiren s 196)

 

förhållande

(euf) ”ha ett (kärleks) förhållande* med någon” eller ”stå i (kärleks)förhållande till någon”; vara intim med någon. ”Hist.: sedan 1800”. (NEO) ”Vid denna tidpunkt [konfirmationsåldern], åtminstone böra föräldrarna, huru svårt och motbjudande det än kan kännas, lämna en förklaring af hela könsförhållandet, om de icke redan förut funnit sig nödsakade att göra detta meddelande.” (Kleveness 1902)  ”Det gällde dels beskyllningar som nr 14 Märta Eklund och nr 107 Anna Pettersson gjort mot förmannen maskinisten Olsson, att denne skulle stått i otillåtet förhållande till dem...” (Dahlgren 2013) "Brevbärare Lidholm hade talat med ett flertal personer om stadsfiskalens promenader och möten och samtliga hade varit av den uppfattningen, att ett s.k. förhållande fanns mellan dem." (Stadsfiskalen i Österköping ur Moberg 2023)

förkläde

(åld) i Tensta i Uppland kunde det heta, hos Byrman (1989), ”hon har någe under förklä hon”; hon var gravid, som enligt sagesmannen var ”grövre språk, 1880—1900”. I en engelsk eufemism (fr 1940-t) heter det wear one’s apron high (bära sitt förkläde högt); om att vara havande.  "Ta en kvinna under förklädet”; tafsa oanständigt på en kvinna.

förkränka

(åld) ’coire*’ hos Spegel (1712). Kränka; förödmjuka, såra, vanhedra. "En dräng och en piga tjänte tillsammans förledet år i Lenhovda Prästgård, drängen förkränkte pigan och [hon] vart havande." (Lennartsson 1999)

förkör

se försats.

förleda

fornsvenska forledha egentligen leda vilse av lågtyskas vorleden med samma betydelse. ”Hist.: sedan 1520-talet.” (SO)  Locka (någon) till (visst) felaktigt beteende. Synonym förföra*. ”Roen er, felet fördöljen likväl med försynt manövrering: aldrig skryta du bör, att du en flicka förlett.” (Ovidius 1925)

förlibt

(lmo) förälskad. Tyskan har verliebt. ”Då jag passerade några veckor av juli och augusti i Falun hos min bror på Korsgården, blev jag förlibt i en piga, som var där på höbärgning.” (Hallenstierna 1972/1700-t)

förlovad

(euf) ”hon är inbördes förlovad”, där inbördes står för inombords. Detta uttryck använde, enligt sagesmannen (f 1894), kvinnorna i Mortorp, Småland, om sig själva när de var havande. (Byrman 1989)

förlåt

(euf) förlåt jag måste gå hem å ... Främst om kvinnlig onani.

förlösa

(euf) 1 runka, onanera. ”De tog ett vackert adjö, varpå han körde bort till Liatorps församlingshem och förlöste sig själv, under det att han tänkte på henne.” (Ekroth 2012) 2 föda (barn). "Månaden därpå, den 25 augusti (1782 min anm BgD), blev drottningen förlöst med en prins." (Brunner 2020 s 308) förlösa chokladjesus (lmo) bajsa, skita.  

förmåga

(euf) potens*.  "Jag var till den grad på mitt kåta humör att jag inte kunde lugna mig, och tog en liten flicka med mig in på en gård; men min förmåga svek mig. Därför gick jag hem, besluten att undvika gatornas usla liderlighet*." (Boswell 1951)

TILLBAKA TILL TOPPEN