förbannelse
fornsvenska forbannilse. Söderwall (1885) har ban; förbannelse och banz buker; förbannad kropp. Han har också forbannelse, förbannande och "han om wände forbannelse j wälsignilse" (Ett Forn - Svenskt Legendarium. Tredje bandet 1874.) 1 (euf) manlig förbannelse; impotens. 2 (euf) kvinnlig förbannelse; mens, menstruation. Engelskan har curse; förbannelse.
se förbajad.
(dial) förbanken*. (OFVG)
(dial) ORB har betydelsen ”skamord”. Se även skam.
(sym) lösa förbindelser, utomäktenskapliga förbindelser; om ett förhållande utanför äktenskapet. ”Hist.: sedan 1740.” (SO) ”Uppskrämd frågade jag mig, huruvida han tänkte avstå från en förbindelse med mig.” (Ramos 1946) ”...milt men fast tog jag min motvilliga älskling om nacken och ledde henne till vårt lilla krypin i och för en snabb förbindelse före middagen.” (Nabokov 1984)
(sl) minderårig ännu ej sexuellt lovlig person (under 15 år).
se zon.
(euf) att göra det förbjudna med någon; om ett olovligt och/eller syndigt samlag. Se även synd.
(dial o svr) förbasad*. (OFVG)
(euf) förbannat*.
(svr) jämför under bövlar. " Är det inte vackert?! Det är, förböfla mig, så vackert, att jag kan gråta sjelf deråt." (Fredrika Bremer: Syskonlif 1-2. Nya teckningar utur hvardagslifvet 8. Sthlm 1848)
(euf) förbaskat i Jämland. Enligt min jämtländske sagesman (f 1929) använt än idag.
se dosa.
(so) homosexuella, enligt läkaren och professorn Seved Ribbing (1845—1921) medan hans samtida kollega Anton Nyström (1842—1931) hade en mer tolerant inställning till fenomenet och talade om "missförstådda existenser”.
(svr) förstärkt djävla. "... och när sergeanten förde koppen till läppen, brände han sig så fördjävlat, att han ropade: 'Det var fan'!" (Almqvist 1839/1976)
(dial) förbajad*. (OFVG)
(euf) förfall, dekadans, moralisk upplösning. Uttrycket hämtat ur Elin Wägners roman Pennskaftet, när Pennskaftet, eller Barbro som hon egentligen heter, och hennes kärlek arkitekten flirtar med varandra. Då undrar Pennskaften: "Vill ni inviga mig i fördärvets första grunder."
(fsv) fordöma, medelnordtyska vordomen. Söderwall (1886) har fordöma i svordom och " han badh sik gudh fordöma liff oc siell". (Svenska Medeltidens Rim-Krönikor. Utg. af G. E. Klemming 1865—1868.)
(so) fornsvenska fördömder. Enligt SO "Hist.: sedan 1476". Förstärkningsord när man uttrycker sitt (o)gillande i uttryck som "fördömt bra gjort" och "din fördömda usling".
(dial) I Jämtland säger man om den kvinna som är ovanligt tjock under havandeskapet att hon ”ä söm de väschtä föräjuschku”; hon är som den värsta förehjulsko. Hjulsko är en halvmåneformad träkloss i bromsanordning. Uppgift från Byrman (1989). Men min jämtländske sagesman (f 1929) menar att då ku betyder ko på jämtska är väl förehjulsko närmast att ses som en missbildning av förjulsko. Uttrycket tung som en förjulsko återfinns, enligt samma källa, bl a i Pelle Molins (1864—1896) ”Kams”.