brottning
(sl) knull. Kan utövas antingen i fri stil (fri = tillåten), heterosexuellt, eller i grekisk-romersk stil, homosexuellt, detta med anspelning på grekens påstådda homosexualitet. Se även grek. Adams (1982) berättar att latinets luctor (brottas) var en vanlig metafor för samlag både i det gamla Rom och Grekland och att kejsar Domitianus (51—96) kallade samlag för ”sängbrottning”. ”Den korta brottningsstund, som kämpar fram upprinnelsen till ett nytt lif, är en andlig hvila, fullkomligare än sömnen, fullkomlig som döden.” (Psevdo Solipse 1911) ”Men om Chloë brottas denna brottning med dig så skall hon både jämra sig och gråta och ligga i en mängd blod liksom mördad.” (Longos: Daphnis och Chloë i Kärlekshistorier... 1962) Även blötbrottning. Jämför agonofili.
(åld) runka, onanera. Franskans brouiller; knulla. Ordet återfunnet i Knulliaden författad av en anonym 1800-talsskald, och återgiven i Köttets poesi (1995). Där bland alla goda sexråd återfinns följande: ”Men är man mycket kåt, och fittan har sin rening,/ Man då broulera kan, men då är ock min mening/ Att flickan gör det sjelf, och med sin mjuka hand/ Broulerar kuken, och kyssar ger ibland.”
(am sl) rövslickning, anilingus*.
1 (euf) (gat)flicka, sköka. Ett gemensamt germanskt ord t ex tyska Braut och engelska bride. Bellman talar om ”Brudar från Skottgränd” och ”Brudgummar från gatan” (F E nr 64). 2 trycka igång en brud (sl); flörta*.
(dial) brudliknande. OFS har ”havande om ogift kvinna”.
(sl) hymen*, mödomshinna*. ”Dom säger atte Hajje snackar konstigt, rövrumporna. Han är en gnölare till sin gnoa. Henne spräckte han med tumnageln, han gillar inte brudslöjor i fittorna.” (Jönsson, Kärlek 14/1970) Se även gnoa.
ordet är ”hist.: sedan senare hälften av 1300-talet”. (SO) Säng där brudparet tillbringade bröllopsnatten och där förväntades fullborda äktenskapet. ”B är Brudsäng med Bolster Bäddad/ Blir den Bågnande är kvällen räddad.” (Tankekorn) Se även säng.
(lmo) står för Brutalt Rövknull Utan Känslor.
(åld) ’att bearbeta mark för odling’ av bruka; begagna, använda. 1 Anton Nyström (1905) citerar Romarbrevet 1: 26—27 ”ty deras kvinnor hava förvandlat den naturliga brukningen uti den som är emot naturen. Sammaledes ock männen hava öfvergivit den naturliga kvinnans brukning, och hava brunnit i lusta till varann; man med man bedrivit slemhet och fått, som tillbörligt var, deras villas rätta lön i sig själva.” Går vi till Bibel 2000 framgår det bättre vad det handlar om: ”Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män ...” Jämför under åker. 2 (dial) dynga*. (ORB)
(sl) 1 könssjukdom*. 2 sätta munnen till någons mage och blåsa hårt så ett brullande ljud uppstår.
(sl) om dålig, undermålig film. ”Dåligt samlag.” (Thorén 1996) som också tidsbestämmer uttrycket till 1990-tal.
(sl) kuk. Se även brumma.
(sl) sägs den man ha som är sexuellt upphetsad. Se även trumpet.
(sl) 1 brumma; knulla. Tysk slang har brummen; ha lust, vara kåt. 2 brummare, brumlare, brölare (dial) enligt OFVG ”ej dräktig ko som råmade likt en tjur.” Västgöta-Bengtsson (1993) har brummre om ko som ej tar sig med kalv. Lundbladh (2012) har även bråmlare, brommare; steril ko, gallko. Enligt NEO är brummare ”hist.: sedan 1887”. 3 Thorén (1996) har ”uträtta naturbehov” 1990-tal. Slangopedia.se talar om ”bajsa helt enkelt” och betydelsen fisa.
(lmo) kletig bajskorv som först fastnar på toastolens insida för att därifrån sakta glida ner i vattnet lämnande ett snigelspår* efter sig.
(sl) 1 göra en brun; skita. Se även under gul. 2 brun, brunrand; torkad skit i kalsong och trosa.
(sl) knulla. Se även bryna.
(fisv) se under ringknullare.
(sl) bröstvårtor*.
(sl) slita ut en brunbjörn; skita. Jämför björn (1).