blåsa
(sl) lätta på, tömma blåsan och pyssla om blåsan; pissa. Blåsa, här om urinblåsa, betyder egentligen bubbla, hålrum med hinna. Enligt NEO ”hist.: sedan 1538”. Det heter att någon har salongsblåsa eller festblåsa, kan sitta länge i ett sällskap utan att behöva urinera. Uttrycket är säkert från den tid då det var otänkbart att lämna ett finare sällskap för något så opassande som ett toalettbesök. ”Efter att ha tömt blåsan satte han sig åter till bords, och som han av naturen var flegmatiskt lagd, började han måltiden med några dussin skinkor, rökta oxtungor, inlagd fiskrom, korvar och andra dylika förlöpare till vinet.” (Rabelais 1945/1534)
(sl) fjärta ljudligt. Den som fjärtar gående, eller som råkar befinna sig nära en fjärtare, sägs ”gå på en blåsning”. Annat som blåser är vinden*.
(sl) göra gravid, havande. ”Han har blåst upp henne”; gjort henne på smällen*.
(sym) ett av 36 namn på mannens könsorgan som nämns i Den doftande trädgården*. ”Hon ställde sig på alla fyra, och dumbom fram med blåsbälgen och till att köra in värme i fittan. Han pumpade och pumpade tills svetten lackade om henne.” (Ryska erotiska folksagor 1993)
(sl) 1 ändtarmsöppning. 2 ”kvinnans könsorgan” (Kotsinas 1998). Se även under hål.
(sl) homosexuell, bög. Se även under blå.
(sl) avsugning*. Från engelska blow job*.
(sym) kuk. Jämför rör (2).
(sl) ett ihållande, värkande stånd som är svårt att få ner.
(dial) skämd, halvsur om mjölk som i det småländska ”hon är blåsur”; hon är skämd, inte längre oskuld utan havande. Uppgift från Byrman (1989).
(dial) Rietz (1867) har ”skämtsamt eller spefullt om qvinnobröst”. Av blaut; mjuk, blöt och pära; päron, potatis. Se även päron.
(sl) om tafsande man som inte kan hålla händerna i styr. Se även tafsare.
(sym) kvinnligt könsorgan. Jämför horn (3).
(sk) smuts, smörja, skit. "Ordet blädda är ganska väl belagt i våra dialektordsamlingar, men bara från Skåne. Betydelsen är 'hög av kospillning'." (Anna Westerberg, Institutet för språk och folkminnen i Språktidningen nr 3/2023 under rubriken Frågor och Svar.)
(gbg sl) hora, prostituerad.
(lmo) 1 kvinnans motsvarighet till helikoptern*. 2 fitta med tonvikt på blygdläpparna*.
(sl) blygdläpp*. ”I vardagslag huserar småflickorna bjäbbande, bortklemade och förnumstiga under Mamma Marrys och LuderJudits och HetsätarEsters kjolar, man ser på fläskbergens simmiga ögon när jäntorna slickar på dödsfällornas stumma blädderläppar.” (Nikanor Teratologen: Pedofobens bekännelse, Perversioner 2003) Se även läpp.
(sk) skinnet på urinblåsan särskilt hos svin. Se även skinn.
1 (sl) ”onanera” enligt Kotsinas (1998). 2 (dial) fladdermus; här överf om cunnus*. (OFS) 3 (dial) urinblåsa hos svin. (OFVG) Jämför blära.
(sk) Ohlmarks (2004) har ”något grötigt exkrementellt, särskilt ’buksens väder’ med en ofrivillig tillsats av halvflytande substantiellt.” Med andra ord en fjärt där det följer tunt efter i kalsong eller trosa. För ytterligare en betydelse se under blädder.