(euf) helvete. Hellquist (1918) berättar att ordet från början inte hade något att göra med de kristnas helvete. Det betyder egentligen blåkullen eller, då blå i äldre tider även kunde stå för svart och mörk, också svartkullen. Under 1600-talet var uttrycket, enligt Hellquist, ganska vanligt, t ex ”om tu tigh ått blåkulla ey packar” eller ”far till blåkulla”; far åt helvete. I Carl Michael Bellmans (1740—1795) Hvad behagas? förekommer ”Hvad i Blåkulla!” Också ”gå åt blåkulla”; gå på tok, analogt med ”gå åt helvete”.

Mest kända bland de platser som sätts i samband med Blåkulla är ön Blå Jungfrun i Kalmarsund och berget Blåkulla vid Marstrand. ”Många uppgav att stället kunde skifta: fan bestämde själv för varje gång var festen skulle äga rum. Mycket vanligt var att man inte alls kunde precisera platsen. Den tillhörde ju den mytiska geografin, inte den reella.” (Schön 2004).  Jan-Öjvind Swahn (1925—2016) beskriver i NE (del 3), utifrån materialet i häxprocesserna, Blåkulla som ”en märkvärdig blandning av å ena sidan positiva iakttagelser — god mat, nöjen, vackra kläder och älskog — och å den andra allsköns hädelser, motbjudande riter, äcklig föda, tortyr och helvetesplågor, samtidigt som Blåkulla beskrivs som en bisarr ’antivärld’, där man dansar och kopulerar med ryggarna mot varandra, föder barn samma dag som de avlats, läser ’Fader vår’ baklänges  och använder uppochnedvända kvinnor som ljusstakar (ett mycket vanligt motiv)”. Jämför häcklefjäll.

(sl) käka blålera; vara död och begraven.

(sl) runk, onani. Enligt slangopedia.se "oerhört populär fras bland raggare och legender i mellersta Sverige."

(sl) nedsättande om person med så mörk hudfärg att den skiftar i blått. Se även neger.

(sl) se blue ball.

(dial) "skällsord, stickord." (OFS) Amerikansk slang har blue talk om fult språk.

(sl) lätta på, tömma blåsan och pyssla om blåsan; pissa. Blåsa, här om urinblåsa, betyder egentligen bubbla, hålrum med hinna. Enligt NEO ”hist.: sedan 1538”. Det heter att någon har salongsblåsa eller festblåsa, kan sitta länge i ett sällskap utan att behöva urinera. Uttrycket är säkert från den tid då det var otänkbart att lämna ett finare sällskap för något så opassande som ett toalettbesök. ”Efter att ha tömt blåsan satte han sig åter till bords, och som han av naturen var flegmatiskt lagd, började han måltiden med några dussin skinkor, rökta oxtungor, inlagd fiskrom, korvar och andra dylika förlöpare till vinet.” (Rabelais 1945/1534)

(sl) fjärta ljudligt. Den som fjärtar gående, eller som råkar befinna sig nära en fjärtare, sägs ”gå på en blåsning”. Annat som blåser är vinden*.

(sl) göra gravid, havande. ”Han har blåst upp henne”; gjort henne på smällen*.

(sym) ett av 36 namn på mannens könsorgan som nämns i Den doftande trädgården*. ”Hon ställde sig på alla fyra, och dumbom fram med blåsbälgen och till att köra in värme i fittan. Han pumpade och pumpade tills svetten lackade om henne.” (Ryska erotiska folksagor 1993)

(sl) 1 ändtarmsöppning.  2 ”kvinnans könsorgan”  (Kotsinas 1998). Se även under hål.

(sl) homosexuell, bög.  Se även under blå.

(sl) avsugning*. Från engelska blow job*.

(sym) kuk. Jämför rör (2).

(sl) ett ihållande, värkande stånd som är svårt att få ner.

(dial) skämd, halvsur om mjölk som i det småländska  ”hon är blåsur”; hon är skämd, inte längre oskuld utan havande. Uppgift från Byrman (1989).

(dial) Rietz (1867) har ”skämtsamt eller spefullt om qvinnobröst”. Av blaut; mjuk, blöt och pära; päron, potatis. Se även päron.

(sl) om tafsande man som inte kan hålla händerna i styr. Se även tafsare.

(sym) kvinnligt könsorgan. Jämför horn (3).