(sl) ”bajs” enligt Kotsinas (1998). Se även bjälke.

nordiskt ord nära besläktat med balk. Troligen från en rot med grundbetydelsen svälla. Grovt timmer. Här kuk.  Jämför (ty sl) Balken; kuk. Se även balk. ”Visst ville jag ge henne kuk och nog ville jag känna hennes fittväggar mot min bjälke.”  (Lektyr mars 1999) ”På ett ställe som man inte ens kan få in ett halmstrå i vill du pressa in en tjock, grov bjälke. Tänker du fläka upp mig? ” (Chorier 1967)

(dial) buktig, enligt Tiberg Estlands-svensk ordbok (1944) ”grovt uttryck för havande, betydelsen förnekas på Nuckö. (Halvö i nordvästra Estland.) Ordet anges som fult, dvs oanständigt, kränkande.” Allt enligt Byrman (1989). Bjälla (dial); liten pung eller utväxt och bjälle (dial); knöl.

(sl) en liten klotformig klocka eller pingla. Nära besläktat med engelskans bell; klocka liksom med bullra. 1 bröst. 2 testiklar. Jämför bjellene (no sl) testiklar. ”Omgiven av en krans guldblonda lockar stod den mellan två spända, runda, livgivande bjällror, vackrare än silverkulorna mellan benen på Aquilo över Sändebudsporten.” (Aretino 2008) 3 hemorrojder*.

(sym) troligen ett äldre bjärse; björn bildat till björn. Kuk. Enligt NEO är bjässe ”hist.:sedan ca 1680”. Norskan har besse; stor, grov karl och svensk dialekt bjässe; björn. ”Åj! Åj! Åj! Sprätt öpp mej säjer ja dej! Jag såg ju han storan kuken, han stira mej rakt i öga, ta hit han, ja vell ha han, bjässen!” (Anderberg, Kärlek 2/1965)

(dial o ljud) vämjas, känna kväljningar, vilja spy. (OFS)

(sl) håret runt anus*.

(sl) anus*. Se även rot.

(sl) slangopedia.se har ”att skita i naturen med hjälp av en björk”. Och förklaringen: ”Håll armarna runt stammen med fötterna nere på marken. Luta sedan ut baken tillräckligt långt för att slippa skit på byxor och skor.”

(sl) 1 blaffa och bygga björn; ”uträtta naturbehov”. Detta  enligt Thorén (1996) med tidsangivelsen 1990-tal. 2 stora björn; kuk. 3 (åld) barnmorska från Stora Rågö i Estland. 4 kraftuttryck ”för tusan björnar”. Viveka Adelswärd skriver i sin språkspalt (SvD 2/9-2001) att man använde uttrycket på 1700-talet. ”Då var man litet försiktig. Uttrycket är en eufemistisk – dvs förskönande omskrivning för ’för tusan böflar’. Så finkänsliga är vi inte längre när det gäller svordomar att vi har andragradseufemismer.” 5 bög med förkärlek för helskägg. Utseendemässigt betonas maskulinitet och kraftig kroppsbehåring. Plus också kraftig kroppsbyggnad och t o m lite övervikt.

(sl) skita. Jämför björn.  På 1800-talet var det vanligt med formuleringar som "Johansson björnade Rask på två kronor." Och då betydde björna att driva in en skuld som Sara Lövestam påpekar i Språkluckan  (Svd 4 december 2024)

(dial) svordom. Detta enligt OFS som menar att uttrycket har ryskt ursprung.

(sl) 1 även fårfitta, bäverfitta. En typ av militär vintermössa med ett längsgående veck i kullen och med fårskinnsklädda nervikbara sidostycken. Min jämtländske sagesman (f 1929) hörde orden under sin lumpartid (1950—1953) i Östersund och Stockholm och åtminstone i Stockholm var orden gångbara även när jag gjorde min militärtjänst där 1960—1961. Lars-Gunnar Andersson (2021) har björnfetta; pälsmössa.  2 björnfitta enligt OFS namn på ”dubbla fällkammar eller hyggsnyt på stubbe vilka stod i motsatta sneda vinklar mot varandra pga att de huggits med t ex högerhandshugg från motsatta sidan av trädet”. 3 björnfitta; orakad armhåla. 4  enligt folkmun.se "det flätade nätverk av grov tross som används som stötdämpare i stäven på en bogserbåt."

(sl) fitta, fitthår. Se även klämma och skägg.

 (sl) skitkorv. Se även unge.

(sl) kuk. I engelsk slang black snake; svart orm, kuk. Se även under orm.

(so) om färgade personer.

(sl) 1 en som vänt blad; homosexuell. 2 klitoris. ”Som han svarade... slickade långsamt... sög på hennes blad.” (Nyström 2003)

(dial o ljud) stor smutsfläck, hög med skit (främst efter kreatur och andra djur). Utvidgad, expressiv form av blaska. Jämför pladaska.