bästis
(smn) kuk. ”OMG!!!!! ylade den unga Almblad när den muskulösa Aeger tryckte sin spetsiga bästis in i hans smala brunring*.” (QuakeNet: Log 1 juni 2006) Norsk slang har bestevennen; kuk.
(euf) misslyckat knull.
(sl) av lågtyska bever. Gemensamt germanskt ord t ex tyska Biber och engelska beaver. "Har ersatt det nära besläktade ordet bjur." (Fridell 2021) 1 fitta; för den tjocka, buskiga pälsens skull som får särskild fittlikhet, om man betraktar en simmande bäver uppifrån. Även bäverdalen, beaver och sprucken bäver. ”En pornografisk tillämpning av begreppet bäver möter vi i John Irving: Garp och hans värld, avsnittet ’Garps dröm’. ’Bäver’ står där, i den vokabulär som odlas av universitetets brottarlag, för kvinnoskötet och uppträder tillsammans med en serie olika adjektivattribut som knappast kan intressera här.” (Stolpe 1984) ”Jag bottnar då vare sig med händer eller fötter men min runda rumpa, och min allra heligaste bäver, är i perfekt höjd för honom.” (Söderblom 2015)
Om ordets uppkomst har Kurt Vonnegut följande att säga i Morgonmål för mästare (1973). ”Uttrycket användes först av nyhetsfotografer som ofta kom att se rakt upp under kjolarna på kvinnor vid olyckor, sportevenemang och från under brandstegar och liknande. De behövde ett kodord som de kunde skrika till andra fotografer och reportrar, kompisar bland polisen och brandkåren, för att låta dem få reda på vad som fanns att se om de ville se. Ordet var bäver.” 2 Bäver (sk) man med helskägg. 3 Kotsinas (1998) har banka, bonka, gömma bäver och mata bävern om samlag. 4 blöta ner, klappa eller mata bävern; runka. 5 Folkmun.se har bäver; kuk. 6 (svr) bävrar också (euf) för det likaljudande "fula" jävlar också!
se björnfitta.
(sl) har den som fiser i näven och sedan lägger handen över näsan på någon.
(sl) knulla. Jämför bazza.
(sl) snygg, sexig tjej. Någon man vill knulla.
(sl) ”homosexuell man”, enligt Thorén (1996) från 1990-tal. Rökt sill eller strömming. Av tyska bückling med samma betydelse. Troligen liten bock (pga lukten). ”Men vad gör det dig om Ryssen skulle vara böckling? Så länge han inte skyltar med det?” (Drougge 2001) Se även bög.
se bövlar.
(åld so) se vidare under bödel och rackare.
ett av de mest gångbara och accepterade orden idag för homosexuell man. Var ordet kommer ifrån råder det delade meningar om. Enligt SO är bög ”hist.: sedan ca 1910”. Det skulle dröja ända till 1986 innan ordet togs med i SAOL. Stolpe (1984) säger att det finns två slags bög. Det ena bög betyder lättlurad och är identiskt med månsingordet; bonde, bofast. Stolpe menar att kopplingen mellan bonde och lättlurad är gammal och ger som exempel ordet bondfångare, dvs en bedragare som använder sig av enkla knep mot oerfarna och lättlurade offer.
Det andra bög, det som betyder homosexuell, går enligt Stolpe tillbaka på en gammal indoeuropeisk rot som står för något pösigt och säckigt. På den roten finns ett gammalt svenskt ord bög; knivslida, och Stolpe anser att det är detta begrepp ”slida att sticka kniven i”, som ligger bakom det vulgära bruket av ordet bög i betydelsen homosexuell. Bo Bergman tar i sin bok Runda ord och andra (1985) upp ordet bög och menar att det etymologiskt väl är identiskt med substantivet böj av böja som i fornsvenskan skrevs böghia. Han jämför med norska bøyg med grundbetydelsen böjning, krök och även om människa som går böjd, krökt. Precis som Stolpe anser Bergman att bög är månsing för lättlurad person. Därför, menar Bergman, med hjälp av Sven Ekbo, fd chef för Svenska Akademiens Ordboksredaktion i Lund, är det troligen från betydelsen lättlurad, som den nedsättande beteckningen för homosexuell uppkommit. Ytterligare en ordförklaring lämnas av Thesleff (1912) som menar att bög ”antagligen kommer av fra boggre”, något som också andra språkforskare är inne på då de härleder franska bougre; usling, ytterst av medeltidslatin Bulgarus; kättare, sodomit, egentligen bulgar.
Jan Trost (1980) förklarar kopplingen mellan bög och bulgar: ”För ett par generationer sedan användes ordet ’buger’. I engelskan finns ordet ’bugger’ i franskan ’bougre’. Man utpekar manliga homosexuella med dessa folkliga ord. De har sitt ursprung i ord som står för ’bulgar’. Under 900-talet växte faktiskt fram i Bulgarien en kättersk sekt bogomilerna, som var manikeiska dualister. [Manikeism; numera utdöd gnostisk religion, grundad i Mesopotamien på 200-talet av Mani.] De menade att man genom att undvika att fortplanta sig minskade ondskan i världen. Antagligen ansåg de som inte var bogomiler att dessa kätterska bulgarer hade andra metoder än de accepterade att bedriva erotik. I tusen år har detta präglat det västerländska språkbruket, på samma sätt som den platonske eros och det grekiska mentorsystemet har gett upphov till uttrycket ’grekisk kärlek’.”
Gerd Carling menar i en intervju i Biblioteket i Fokus (1/2005) att ”Bög kommer från bögis, har hamnat här via den europeiska rotvälskan, där det är detsamma som bulgar, och knallespråket månsing där det betyder det ursprungliga bonde. I svenska romanin finns ordet buro som betyder ’dom som inte reser’. Samma ord finns i det holländska boer, bonde. I förbrytarspråket har det däremot betytt knäppis.” Gerd Carling påpekar också att det inte är mer än cirka femtio år sedan bög får betydelsen homosexuell. Hon berättar historien om cirkuskungen Brazil Jack som brukade säga till personalen innan orkestern drog igång föreställningen att ’nu släpper vi in bögarna’ och då menade han bönderna eller lantisarna. ”Han var nu så illa däran av galenskap att han skulle ha blivit den förste bögisten om han bara hittat en partner, men karlarna var på den tiden ännu måna om röven sin.” (Pohjanen 2003)
Ordet bög förekommer i sammansättningar som pissbög, rumpbög, spännbög och strykbög, samtliga hos Langenfeldt (1947) med förklaringen ”homosexuell person”. Thesleff (1912) har bögsnoare; ”en som lever på homosexualitet, i härledd betydelse utpressare, även bögi; dålig, dum”. ”Lägg därtill bögarnas tusentals inriktningar med allt från kristna bögar, homosocialister, s/m-bögar, fotfetischister, liberaler, björnar (de som älskar helskägg) till fjollor och straightactingbögar.” (Lodalen 2003) Bögar som anser sig lite förmer än andra likasinnade eller har mycket pengar kallas ofta bakom ryggen för fin- eller kandelaberbögar. En inte alltför djärv gissning är att kandelaber kommer från den amerikanske homosexuelle pianisten Liberace (1919—1987) känd för sina extravaganta konserter med bl a kandelabrar på pianot. Också böga; homosexknull enligt den s k man mot manmetoden, samt bögnoja; rädsla för manlig homosexualitet. Kotsinas (1996) har bögis; ”kund till prostituerad” med tidsangivelsen 1898 samt från samma år köra opp en bögis; ”att söka en kund, om en prostituerad”. Kotsinas (1998) har bögajävel, bögarejävel, böghingst, böghora, bögnisse, bögröv, bögsprätt och bögnisse om bög samt bögiska om flata.
Numera har homosexuella gjort ordet bög till sitt eget och därmed helt brutit udden av det forna skällsordet och "efter att i årtionden ha klassat bög och flata* som nedsättande ströks dessa anmärkningar ur Svenska Akademiens ordlista 2015." (Språktidningen 8/20 s 27) ”Intervjuade ungdomar menar exempelvis att det upplevs som fel och kränkande att använda ordet bög som skällsord emot någon som uppfattas (och uppfattar sig) som homosexuell. I relation till en kompis kan det däremot användas närmast kärleksfullt, i relation till någon man allmänt ogillar kan det fungera som ett (starkt) skällsord.” (Forsberg 2006) Detta inte minst då ordet också kan beteckna omanlighet och impotens. Jämför under hora.
(sl) att ägna sig åt bögeri. (se do) "Bättre för slaven att böka i jorden än att böga sin husbond!" (Juvenalis Nionde satiren s 138)
(sk) ”Avsides bänkgrupp i Kungsparken i Malmö, mötesplats för homosexuella”. (Ohlmarks 2004)
(sl) tidigare vanligt militärt uttryck för när någon/några i en kolonn gick för nära en framförvarande kamrat.
(sl) har den som med bara en blick kan avgöra vem som är bög.
(sl) flata*, lebba*.
(sl) bögsyssla. ”Detsamma skulle Robert Mapplethorpe kunnat ha sagt när han fotograferade sina modeller och genom dem visar bögeriet som tidlöst, opåverkat av trender och politiska teorier.” (Cavefors: Erotik i konsten Subaltern 3/2006)
(sl) munnen.
(sl) solarium.
(sl) 1 polisonger. 2 bilringarna kring midjan. Se även kärlekshandtag och handtag.