(sl) kuk på upptäcktsfärd i djungeln*, enligt  25-årig kvinna.

(lmo) urinrörets mynning mellan klitoris och slidan.  U-punkten kan för en del vara extra känslig för stimulans. "Även denna punkt är omdiskuterad, det kan vara en egen punkt eller en del av klitoris, precis som med G-punkten* och A-punkten*." (Colldén/Dahlbäck 2019)

grekiska Uranos, i grekisk mytologi den förste världshärskaren, personifikation av himlavalvet, samt make till jordgudinnan Gaia. Manlig böjelse för det egna könet. Det var den tyske juristen Karl Heinrich Ulrichs (1825—1895), grundare av den homosexuella jämställdhetsrörelsen i Tyskland, som på 1860-talet använde begreppet uranism för att beskriva personer som var ”begåvade med en kvinnosjäl i en manskropp”. Han ansåg inte beteendet vara en sjukdom utan en medfödd läggning. Med ordet uranism ville Ulrichs anknyta till Platons Gästabudet, där författaren skiljer mellan ”den ädla, himmelska kärleken som härrör från musan Urania och den folkliga kärleken”.

(sl) ropa på urban; spy*. Se också ulrik.

(nylatin av grekiska oureios; urin av ouron med samma betydelse) syntetiskt framställt urinämne tidigare kallat karbamid. ”Hist.: sedan 1954.” (SO) Det var den tyske kemisten Friedrich Wöhler (1800—1882) som 1828 var först med att framställa urinämne, den första organiska substans som framställts ur ett oorganiskt ämne. Urea är det engelska namnet för urinämne. Somliga tyckte inte att det vedertagna namnet urinämne var passande, så de började använda det engelska urea.

(grekiska oureter; urinledare) de två urinledare som leder urinen från njurarna till blåsan.

(lat) urinrör. (se do)

sexuell lek där urinröret är inblandat genom att man för in olika föremål där. En inte helt ofarlig lek eftersom urinröret kan skadas. Även urinvägsinfektion kan uppstå och ibland kan infektionen spridas både till blåsan och njurarna.

(lat) urinrör, uretral ejakulation (kvinnlig urinrörstömning) ibland också kallad fontän*- eller sprutorgasm. I urinrörets vävnad finns flera parvis liggande körtlar (glans parauretralis) som mynnar i urinröret. Vid sexuell upphetsning kan det yttersta paret körtlar tömma sin vätska vid eller utan orgasm. Antingen kan det komma små mängder av en tunn skummjölksliknande sötaktig vätska under hela den sexuella upphetsningen eller så sprutar man en rejäl stråle ur urinröret. I vetenskapliga böcker kallas uttömningen ibland för glädjestrålen*. Strålen utgörs inte av urin, vilket ibland felaktigt påståtts.

sexuell lust i samband med urinering. Se även erotik.

(lat) urinrörskatarr, inflammation i urinröret. ”Hist.: sedan 1887.” (SO)

(nyo) ”en märkvärdig orgasm som ger en känsla av att man just knullat allt levande i alla tider i hela universum”. (SAO 2013)

(grekiska gone; säd, könsorgan) anlag som skapas under fostrets första sex veckor utifrån de två primitiva njuranlagen och som kan utveckla sig till antingen ovarier eller testiklar*.  Se även ovarium.

kondomliknande behållare för den som inte kan kontrollera sin urin. ”Hist.: sedan ca 1980”. (NEO)

latin urina; vatten, urin. ”Hist.: sedan 1642.” (SO) Adams (1982) menar att urina är ett ett gåtfullt ord. Verbet urinor betyder dyka och urinator; dykare. Släktskapet mellan dessa avledningar och urina är inte klart. Kanske betydde urina ursprungligen ’vatten’, därav inurinare; dyka (in i vatten).

Så här skriver Dalin (1850) om urin: ”Den vätska som genom urinröret afsöndras ur kroppen, bestående vanligen af slem, urinsyra, mjölksyra, jemte åtskilliga andra syror, urinämnen samt vissa obestämda djuriska ämnen.” ”En vuxen människa producerar omkring 400 liter urin per år. Den innehåller cirka 4 kg kväve, 0.4 kg fosfor samt 0.9 kg kalium - alla ämnen som är lätta för växtligheten att ta upp och tillgodogöra sig.” (Bergholm/Kjellin 2003)

Ordet kopplas idag ofta samman med sjukhus och medicin, vilket bl a framgår av följande kommentarer: ”Medicinskt, tråkigt” (man 26) och ”Det gör jag på sjukhuset. Hemma kissar jag. ” (kvinna 28)

Förr användes urin också rent bokstavligt som medicin, något som bl a våra tidiga farmakopéer har många exempel på. I Folklig läkekonst (1962) har Tillhagen bl a detta att säga om urin som medicin: ”Urin har använts till att spola på blödande sår och detta bruk får anses oklanderligt med tanke på att urinen dels i regel är steril, dels alltid finns att tillgå, dels också, tack vare halten av urinämnen, har en viss desinficerande verkan. [...] Man har också druckit urin. ’Om ett barn är blekt och magert var det bra att låta det dricka en kopp av sitt eget urin’, uppges från Stenkyrka i Bohuslän. Urin har vidare använts för att spola ögat med, till omslag vid bröstböld och inflammationer, till tvättning vid reumatism, baddning vid svullnader, kramp, vrickningar, skorv, skabb m m.”

Urin var också bra som tvättmedel: ”Redan i Gamla Testamentet talas det också om urinen som tvättmedel, och i romerska riket fanns det ett särskilt tvättarskrå som trampade yllekläderna rena i bunkar med urin och vatten. Urinen innehåller ammoniak, och denna kemiska produkt anbefalles varmt i handböcker även i vår tid. Dynga användes av samma anledning i vissa delar av världen.” (Fataburen 1970). Romarna hade också ett ord lotium (’vätska för tvättning’). Det ordet, menar Adams (1982), kan ha utvecklat betydelsen ’urin’ just från bruket att använda urin vid tvättning av bl a kläder.

Om urin som pikant krydda berättar Bourke (1968/1891): ”En handlare i Berlin straffades för några år sedan då han använt urin från unga flickor för att ge osten en rikare och pikantare smak. Trots detta, eller tack vare detta, köpte folk hans ost och åt den med förtjusning.” (Personligt brev till Bourke från Gustav Jaeger i Stuttgart år 1888.) En viss Paul Kane (1859) berättar att Chook-indianerna har en delikatess som han kallade Chinock Oliver, ekollon som legat i människourin i fem månader. Blandade man urin och cider fick man enligt Grose (1811) Cobblers punsch. Men urin kan också drickas som den är. Birgitta Rubin (DN Kultur 11/3-1994) berättar att två australiska forskare hävdar att ett glas morgonkiss till gröten sätter fart på livsandarna. I urin finns hormonet melatonin, som fungerar som väckningsmedel.

”Då urinerade han så rikligt att urinen spärrade vägen för pilgrimerna och dessa blev tvungna att färdas igenom denna stora sjö.” (Rabelais 1945/1534) Anslag på japansk toalett: "Please urinate with precision and elegance". (Var snäll och urinera med precision och elegans.)

(lat) uringlas; även ett slags bandage som bärs vid ofrivillig urinavgång. Men också beteckning på de porslins- eller plåtkärl där man urinerar i en urinoar*. Ordet finns med i våra första ordböcker på svenska från 1630-talet. Se även urin.

(även sädesblåsa från latin vesicula seminalis eller glandula vesiculosa) behållare i bäckenet från vilken urinen leds och sedan töms via urinröret. ”Hist.: sedan 1748.” (SO) Se även blåsa.

(åld) urinhål. Det hål genom vilket urinen försvinner ut ur kroppen. Urinhohl med i den första svenska ordboken från 1630-talet.

(latin incontinentia; saknar behärskning) ofrivillig urinavgång.