tjur
fsv thiur. Här symboliskt för kuk. Ett nordiskt ord besläktat med latinets taurus. Under hednatiden symbol för fruktbarhetsguden i likhet med andra stora kraftdjur som häst och björn. Idag berömmande han är en riktig tjur; han är stor, stark och potent. En 76-årig man berättar att Hero var ett vanligt tjurnamn i hans barndom och att namnet också användes som smeknamn på en riktig ”tjurkuk”. ”Javisst, och jag minns också, vilken tjänst du gjorde mig, ty det var ju dig jag hade att tacka för att jag med min tjur fick plöja upp hennes åker*.” (Chorier 1967) Se också oxe.
(sl) knulla, dvs det en tjur* gör. Jämför tjur; en riktig karlakarl samt hingsta och hästa.
(sk) fräkenväxten som har vissa likheter med en tjurpitt.
(sl) skitsnack. Efter mönster av engelskans bullshit*.
(dial) brunstig* om ko. (OFVG)
(dial) tjurpenis (som piskskaft eller batong). Jämför mige och pick.
(dial) "brunstig om ko." (Lundblad/Josefsson 2021) Se även tjurvild.
(dial) "brunstig om ko." (Lundblad/Josefsson 2021) Och från samma källa: "Koa e tjurvill (tjurvild); kon är brunstig." Se även tjursker.
(sl) 1 flörta*. 2 älska.
(för spr) dibröst, patt. Ett av de ord som Olof Gjerdman (1947) hämtat ur två förbrytarordlistor från 1840-talet. Ordet sägs komma från ”sanskrit cuci the female breast, bosom av cus, to suck, hindi cuci, cunci”.
(rom) kvinnobröst, bröstvårta.
(åld so) tjuv var enligt Inedahl (2023) en av de vanligaste förolämpningarna under tidigmodern tid och Petter Inedahl ger följande exempel från Gävle 1637: " Erik Jonssons hustru pekade på Erik Andersson och skrek: Din lögnare, bedragare och tjuv! Det ljuger du din gårtjuv och en get-tjuv är du tillika, svarade Erik." En gårtjuv är, enligt samma källa, en kringresande tjuv som tar sig in i den ena gården efter den andra för att stjäla.
(sl) knulla någon mot dennes vilja. Se även bryna.
(dial) tusan*. (OFVG)
(nyo) ”person som stjäl ditt ragg på krogen”. (SAO 2013)
se rackare, rackars.
(nyo) att vara otrogen.
(dial) ”betäcka* (kor)”. (Rietz 1867) Jämför tjura.
(sl) 1 knulla. 2 tjåk, tjåka (sthlm sl); mun från 1920-tal.
(sl) 1 knulla. Tjåla; göra inbrott, snatta. 2 kela. Tjålig; kelen. Jämför tjala. 3 hångla*.