(sl o adj) ogin, okamratlig, dålig och liknande. Ursprungligen ett gammalt dialektord med betydelsen smutsig, slarvig. Kanske till tase; stackare, ohyfsad person. ”Hist.: Sedan 1789.” (SO) Men ordet har inget med task, taska att göra. Stolpe (1984) förklarar: ”Adjektivet taskig och det därav avledda adverbet taskigt går tillbaka på ett gammalt svenskt verb att taska ’traska’, belagt redan på 1600-talet. En tasker är en kringstrykare, liksom en larver är en som larvar och en stryker en som stryker omkring. Kringstrykande folk var inte känt för att vara rejält folk, och så blev det att vara taskig att vara gemen, nedrig.” Ulla-Britt Kotsinas (1994) menar att taskig i betydelsen fräck, ogin, elak, finns belagt i Stockholmssamlingarna första gången 1912. [Troligen avser hon här Thesleff: Stockholms förbrytarspråk och lägre slang.]

(sl) testikel. "Men Erskine uppmuntrade mig och sade att promenaden skulle giva mina taskkulor ålderns vördnadsvärda rost." (Boswell 1951) Se även kula, kulor.

(so) används om dumma, otrevliga människor. Task(er) är ett gammalt ord för en slarvig och oduglig person. En avledning till taskig*. Mört står inte enbart för fisken utan har alltsedan medeltiden varit ett ök- eller tillnamn. Än idag kan man höra uttryck som du din mört! Bo Bergman (Ord & Uttryck SDS 25 maj 2014) har hittat ett av de första skriftliga beläggen i värmlänningen Wenzel Björkhagens Ur livet — valda berättelser och visor (1929): ”Å da lomme han alt i väg å hun hans sätte svansen mälla bakbena å sloke mä hove änne som han skulle skäms för te å ha en tocken taskmört te höspen (husbonde, husse).”

(no) taskpungen kunde utgöra inslag i ett  frieri  bl a i det gamla norska bondesamhället.  Om en flicka var interesserad av att gifta sig med en pojke kunde hon bl a visa det genom att tillverka (sticka, virka eller sy) en s k taskpung, som hon räckte över till pojken. Taskpungen kunde också tillverkas i läder och  av en närstående till flickan t ex modern. Om han då tog emot gåvan så visade han med det att han var intresserad av giftermål. Taskpungen var en  väska stor nog att rymma en task*.  Symboliken kunde inte vara tydligare.  Se också skräppa och pung.

se rumplapp.

(sl) suspensoar*.

(smn) moped. Uppgift från Görgen Ekroth (född 1942) i Växjö.

(sl o sbst) 1 kuk 2 fitta. 3 (vb) tassa; smeka intimt.

(euf) avlida, dö.

(för sl) knull.

se tatte.

(sl) stor, grov kuk ofta i nedsättande mening. Ordet tattare sägs härstamma från 1400-talets Tyskland, då de zigenare som dök upp i norra delen av landet kom att kallas tattare för sin likhet med de tatarfolk som tidigare spritt oro och skräck i Europa. Tattare hade lågt socialt anseende eftersom de förde ett kringstrykande liv och utförde sysslor som den bofasta befolkningen inte ville befatta sig med. I Sverige var tattarfrågan som mest brännbar under 1900-talets första hälft och den som skälldes för tattare ansågs allmänt arbetsskygg och bara intresserad av att supa och göra barn. Fördomarna mot tattare har idag överflyttats på våra invandrare. Se även balle.

(dial) ”spene, bröst” enligt Rietz (1867) som också jämför med tatta och datta; dia, suga. Även i slang med betydelsen bröst, bröstvårta och tattar; bröst. Jämför datte och patte.

från tahitiskans tatau av ta; märke, teckning, prägling. Ordet dyker upp första gången i den brittiske upptäcktsresanden James Cooks skildringar från sina tre Stillahavsexpeditioner (1768—1779). I sin moderna form är tatueringen ett grafiskt utslag av exhibitionism, särskilt när det rör sig om utpräglade erotiska tatueringar.

(lat) tjur, oxe.  Här manslem* enligt Chorier (1967). 

(sl) hångel*.

(dial) i Älvdalen, Dalarna om hård kreatursträck.  Fornnordiskan har tadfall; gödsel som faller efter kreaturen. Uppgift frän Rietz (1867).

(gbg sl) smeka intimt. Rietz (1867) har tavla; ”fingra, illa handtera” och hemmahörande i Västergötland. Lundbladh (2012) har tavla; fingra, tafsa. Rietz (1867) har det västgötska tavvlier; klåfingrig.

(sl) 1 små, uppkäftiga kvinnobröst. Se även taxöron. 2 taxnos; den första biten av en skitkotte på väg ut ur rumpan.