(euf) gas*. ”Att vara besvärad av gaser [...] kunde i intima sammanhang talas om som ’tarmluft’. Men det gjorde förstås inte saken mindre genant.” (Frykman/ Löfgren 1979 om den pryda borgerligheten kring sekelskiftet 1900.)

(sl) bög, homosexuell.

(sl) rövknull. Se även skjut.

(sym) röv, arsle. ”Åh Sanna! ylade den tröstätande Almblad när den trasiga Esse hamrade sin hetlevrade joystick* in i hans gyllenbruna tarmslut.” (QuakeNet: Log 1 juni 2006)

(sl) bög, homosexuell.

(sl) om bög, homofil som håller till i ändtarmen*. ”Kommer du inte på nåt [bra namn på homosexuell] kan du få ett av mig, på 20-talet sa man tarmtomte, passar det bättre?” (Fråga Olle 2003) Se även tomte.

(sl)  "instrument" med vars hjälp man släpper ut  fisar och fjärtar. Se även trumpet.

(sl) bög, homofil.

(euf) tarm, fornsvenska tharmber, är ett gemensamt germanskt ord med grundbetydelsen hål, genomgång. ”När nästa granat tog mark tjöt han som ett barn: Det är nog, det är nog. Han låg där och darrade nästan en minut efter det att beskjutningen upphört. Låren kändes heta och fuktiga och först trodde han att han var sårad. Det var trevligt och fridfullt, och han fick en dimmig föreställning om en sjukhussäng. Han kände efter med handen och både äcklad och road förstod han att han hade tömt tarmen.” (Mailer 1982/1948) Se även tömning, uttömning.

(sl) att lägga en fet skitkorv.

(eng) hora, luder.

(åld) göra, utträtta, förrätta sitt tarv; skita. Även naturtarv; naturbehov*. Fornsvenska tarv; nödtvång, behov. Ett gemensamt germanskt ord till ett verb tarva; behöva. ”Hist.: sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen).” (SO) ”Under 1500- och 1600-talen börjar dessa beteenden förändras. Ätandet, sovandet, älskandet regleras. Allt som förenade människan med djuren tabuiserades (av humanister som t ex Erasmus), skambelades och intimiserades. Djupt inrotade vanor ifrågasattes: man skulle inte sova i en klunga som kattungar, inte glufsa i sig maten som gårdvarar eller tanklöst släppa sitt tarv som idisslande oxar.” (Ambjörnsson 1978) ”Mannen kom och efter några inledande kyssar på föremålet för sin dyrkan, vilka innebar ett dröjsmål som jag hade svårt att uthärda på grund av den kolik som började plåga mig, släppte han mig fri att förrätta mitt tarv.” (de Sade 2005/1785) Också tarvhus; dass, skithus. ”I Kongsbacka göra de sitt tarv på knutarna, våre finnar värpa på gallion*.” (Wallenberg 1781/1960) Se även värpa (1).

(sl) kuk;  dra en Tarzan; runka, onanera. Tarzan (sl); simbyxor (hans enda klädesplagg)  dra på sina Tarzan som kan tänkas vara ursprunget till runkkopplingen. ”I flere språk finner vi egennavn brukt evfemistisk om penis. I en populær barnegrovis forekommer ’Tarzan og jungelen’...” (Tryti 1985) I sammanhanget förekommer Tumba-Tarzan, en tjuv som härjade i Stockholms södra förorter (bl a i Tumba) i mitten av 1950-talet och som specialiserade sig på bilar och sommarstugor. Här sjukvårdspersonals interna jargong om en ofarlig retning eller förträngning på urinröret som inte kräver någon behandling.  Tarzan är en litterär figur som från och med 1912 förekommit i 23 romaner och flera filmer.

1 kuk. Svensk dialekt task; manligt, yttre könsorgan. Av taska (dial); väska, ficka, troligen lån från lågtyska Tasche, med samma betydelse. Bellman (1700-t) har taskbok; börs. Från början syftar ordet enbart på pungen. Ovisst om ordet ursprungligen är germanskt eller romanskt.  SO har ”hist.: sedan ca 1765”. En hjulbent person sägs ”ha tasken inom parentes”. ”T är Taskan Tom och Trött/ av en natt som fröjder fött.” (Tankekorn)

Några röster kring ordet: ”Något som dinglar under en gris el dyl” (man 24), ”Fultonigt, klanglöst” (man 26) och ”Oj, oj, får mig att associera till taskig*, som åtminstone här i Värmland betyder att man går bakom ryggen på någon eller ögontjäneri, att man sprider rykten om sina vänner i avsikt att såra. Därför har jag aldrig kunnat förlika mig med detta task, som benämning på det manliga fenomenet. Det ter sig så nedvärderande och svärtande hela ordet. Man får helt enkelt en känsla av att folk tycker det är en otrolig belastning, detta av Gud Fader, ihopknåpade verk.” (kvinna 24) 

2 taska, taskar; pung. "Å ska di ha en klänning, så ska den ringas ur,/så brösten hänger bara som taskan på en tjur." (Svensk Folkpoesi 1991) 3 taskkulor, taskstenar; testiklar. 4 taska (dial); hora, sköka finns med både hos Ihre (1766) och Rietz (1867) med Gotland som ordort. Rietz menar att ”betydelsen; sköka brukas äfven i gl. d. (gammal danska, efter 1520)”. ”Åjo, när man får dem så där hem till sig och de äro så där villiga som den där taskan. — Taskan är bra hon.” (Hallenstierna 1972/ 1700-t) Taska  var ett vanligt skällsord under 1600 - 1800-talen enskilt samt i sammansättningar som t ex sladdertaska dagens skvallerbytta. Allmänt om en lösaktig och oduglig kvinna.  5 (sl) taska; kvinnans könsorgan. Även om genitalia i allmänhet, enligt Gibson (1969).  "Och får vi inte brännvin i vårt krus/ så kalla vi mor för en kalvskinnsmus./ Och får vi lnte brännvin i vår flaska/ så kalla vi far för en kalvskinnstaska."

I artikeln Staffan livade upp julen långt före tomten (SvD Understrecket 24 dec 2019) kommenterar artikelförfattaren Bengt af Klintberg versen ovan: ""Denna annandagssed (att sjunga staffansvisor i gårdarna) ledde till att många Staffansvisor innehåller grovhuggna strofer..."   6 (sl) impotens i  ha öltask, ha ölkuk. ”Av de nästan sextusen fylldagarna hade han gått med öltask i minst 1335 och varit oförmögen att lyda Guds bud om att uppfylla jorden.” (Pohjanen 1998) 7 tasken (so) till manliga personer. 8 tasken (dial) kallades den bom som satt runt kranen som användes i stenbrotten. Jämför borrfitta. 9  slå varann på tasken; festa. Se även taskig.

Byrman (1989) har ”hål på kvinnans kjol genom vilket man kunde känna in i en under kjolen hängande ficka”. Och så här heter det i 1920-talets Estland ”hon har stor taskgat”, hålet i kjolen ser stort ut pga att kvinnan ifråga är gravid. Se även gatt.

(sl o adj) ogin, okamratlig, dålig och liknande. Ursprungligen ett gammalt dialektord med betydelsen smutsig, slarvig. Kanske till tase; stackare, ohyfsad person. ”Hist.: Sedan 1789.” (SO) Men ordet har inget med task, taska att göra. Stolpe (1984) förklarar: ”Adjektivet taskig och det därav avledda adverbet taskigt går tillbaka på ett gammalt svenskt verb att taska ’traska’, belagt redan på 1600-talet. En tasker är en kringstrykare, liksom en larver är en som larvar och en stryker en som stryker omkring. Kringstrykande folk var inte känt för att vara rejält folk, och så blev det att vara taskig att vara gemen, nedrig.” Ulla-Britt Kotsinas (1994) menar att taskig i betydelsen fräck, ogin, elak, finns belagt i Stockholmssamlingarna första gången 1912. [Troligen avser hon här Thesleff: Stockholms förbrytarspråk och lägre slang.]

(sl) testikel. "Men Erskine uppmuntrade mig och sade att promenaden skulle giva mina taskkulor ålderns vördnadsvärda rost." (Boswell 1951) Se även kula, kulor.

(so) används om dumma, otrevliga människor. Task(er) är ett gammalt ord för en slarvig och oduglig person. En avledning till taskig*. Mört står inte enbart för fisken utan har alltsedan medeltiden varit ett ök- eller tillnamn. Än idag kan man höra uttryck som du din mört! Bo Bergman (Ord & Uttryck SDS 25 maj 2014) har hittat ett av de första skriftliga beläggen i värmlänningen Wenzel Björkhagens Ur livet — valda berättelser och visor (1929): ”Å da lomme han alt i väg å hun hans sätte svansen mälla bakbena å sloke mä hove änne som han skulle skäms för te å ha en tocken taskmört te höspen (husbonde, husse).”

(no) taskpungen kunde utgöra inslag i ett  frieri  bl a i det gamla norska bondesamhället.  Om en flicka var interesserad av att gifta sig med en pojke kunde hon bl a visa det genom att tillverka (sticka, virka eller sy) en s k taskpung, som hon räckte över till pojken. Taskpungen kunde också tillverkas i läder och  av en närstående till flickan t ex modern. Om han då tog emot gåvan så visade han med det att han var intresserad av giftermål. Taskpungen var en  väska stor nog att rymma en task*.  Symboliken kunde inte vara tydligare.  Se också skräppa och pung.