(sym) engelska splatter; stänka (ned). Främst om skräckfilmer där tonvikten läggs på överdrivna och blodiga våldseffekter som i t ex Andy Warhols Frankenstein (1975).

(sl) se under skäggbiff.

se under skäggbiff.

(sym) engelska splash, splosh; stänka, skvätta ner, slaska. Här om en sexuell fetisch* "som handlar om att sitta i mat, låta den rinna över sig, gnugga in sig i den eller slicka upp den från andras kroppar. Allt utom att äta den." (Ottar 1/2019)

(sym) kuk. ”Till slut lät jag honom röra vid orgeln*, men när han ville stoppa spolen i spinnrocken* vägrade jag bestämt.” (Aretino 2008)

(lmo) "avträdesinträdesavgift".  (Uarda-Akademiens Ordbok Lund 1998) Även om spoltoalett.

(sl) utlösning, orgasm. (se do)

(åld) kvinnans könsorgan. Ordet finns med, utan närmare förklaring, i den originelle anatomiprofessorn Lars Robergs Lijkrevningstaflor (1718) presenterade i Köttets poesi (1995). Kanske har vårt ord något att göra med latinets spongia; svamp.

se under våta drömmar.

(sym) knull utan tanke på tid och rum. Spontansex kan äga rum t ex på parkeringsplatser, i hissar, i trappuppgångar och på offentliga toaletter närhelst lusten pockar på. Utövarna har inte större behov än andra att blotta sig men handlingen ger dem ofta den extra kick, bl a av risken för upptäckt, som saknas vid t ex ett ordnat och arrangerat sängkammarknull.

(sym) kuk. Bygel med taggig trissa eller trubbig pigg fäst vid ryttares stövelhäl. ”De alltför storväxta kvinnorna är alldeles eller nästan alldeles kraftlösa. Mitt under akten blir de plötsligt matta, som om deras lemmar gått av. Hur djupt man än hugger sporren i dem, så reagerar de på detta med en ytterst svag rörelse eller också inte alls. (Chorier 1967)

(sl) gå på sporten; gå på gatan om prostituerade. Ordet sport kommer från engelskan och inlånades på 1870-talet. I äldre engelska disport; lek, nöje, vilket kan jämföras med fornfranska desporter; roa sig, och italienska diporto; förlustelse. Sport har således med nöje att göra, men de prostituerade är, enligt flera undersökningar, i stort sett överens om, att det nöjet är helt på kundens sida. Cornelis Vreeswijk (1937–1987) sjunger om Sportiga Marie på skivan Ballader och grimascher (1965): ”Sportiga Marie har min sympati: hon är toppen!/ Hon fullgör sin plikt uti sitt distrikt med hela kroppen./ Hon har inga krav, lider inte av divalater./ Tar upp i sin säng, herreman och dräng, bönder och soldater.”

(sl) förförare och kvinnojägare. Se även bock, horbock.

(sl) ”prostituerad, fnask” (Kotsinas 1996) med tidsangivelsen 1946. Krok (sl); flicka, kvinna. Se även sport.

(sl) i uttrycket  lägga upp en sportmössa; spy.

fornsvenska spot(a), sput(a), utspotta, utsputta. Isländska spýta. Söderwall (1885) har besputta, bespotta; spotta på, överhölja med spott och "hans anlitä war allth besputtath" (Svenska  Medeltidens  Bibelarbeten. Utg. af G. E. Klemming  1848 —55) Också fornsvenska spiuta, spytta; spotta. Ljudhärmande som engelska spit och tyska spucken. Motsvaras i latinet av spuere. Besläktat med spy* och engelska spit.  ”Hist.: sedan ca 1385 (Klosterläsning).” (SO) ”Hwi går du icke ifrå mig, och släpper mig, så länge jag upswäljer min spott?” (Job 7:19, Bib 1703) 1 Precis som andra vätskor, vilka avsöndras från kroppen, tårar möjligen undantagna, är spott ”smuts”. Kroppen är rena smutsfabriken. Orenheterna fullkomligt sprutar ur minsta por i kroppspansaret. Snoret rinner, svetten flödar och spotten stänker. Allt och allt och alla som kommer i kontakt med detta avfall blir i sin tur orent/orena. Men så länge den ’inre smutsen’ stannar på plats och inte drabbar vår ’rena’ utsida, utgör den inget hot mot den ordning där allt har sin givna plats. Det är bl a därför vi inte ser något snuskigt i att utväxla en aldrig så salivdrypande kyss med någon vi älskar. Saliven stannar ju kvar i munnarna. Däremot får många av oss kväljningar vid blotta tanken på att behöva slicka i oss till och med vår egen saliv, när den väl en gång lämnat vår mun. Spotta har dålig klang inte bara begrepps- utan även ordmässigt, något som bl a framgår av att det numera heter rödspätta och inte som tidigare rödspotta. Man associerar till mindre trevliga saker när man hör ord som har med spott, spotta att göra.

Följande ”spottgroda” citeras från Stilblommor och grodor (Holmkvist 1962): ”Denne man gör god min åt folk framifrån, men bakifrån spottar han dem i ansiktet.” Detta med att spotta någon i ansiktet är en svår förolämpning som inte sällan övergår i rena handgripligheter. Verbalt kan man åstadkomma samma sak med uttrycket tvi vale, där tvi är ljudhärmande från det ljud som uppstår när man spottar. Norrmän och danskar har också tvi, liksom islänningar, som dessutom har svi. I fornnordiskan fanns och i jämtmålet finns tvy. I vissa dialekter tvia; spotta. Vale är ett mycket gammalt ord som fanns redan i fornnordiskan. Det är detsamma som varde, t ex varde ljus! Rietz (1867) har ”tvi varde dig!” som Stolpe (1984) tolkar som ”bespottelse önskar jag dig!”

”Spotta gjorde man också helt enkelt för att få tur och framgång. Bonden spottade på betslet innan han stoppade det i munnen på hästen, och fiskaren spottade på agnet innan han släppte kroken i sjön. Spottar i händerna inför ett tungt grabbatag gör vi kanske numera mest för att få bättre grepp när vi griper om verktyget eller också för att visa oss karlaktiga. Men ursprungligen fanns sannolikt också här en magisk innebörd: spottet ökade framgången i arbetet.” (Schön 2004)

Uttrycket spotta varandra i ansiktet härrör från tiden före du-reformen (1967). Då, vid förslag om titelbortläggning, kunde det heta: ”— Hö, hö, jag tror bestämt att av oss två är det jag som är den äldre, så jag tar mig friheten att föreslå att vi spottar varandra i ansiktet.” (Roger Hansson i Järfälla)

Det i slangsammanhang vanligaste ”spottordet” är nog loska eller låska. Uhrström (1910) har loska; spott(a) och snorloska som student- och Stockholmsslang. Enligt Bergman (1934) är ordet vanligt i Umeå-, Uppsala-, Södertälje- och Skaraskolor. Jämför norsk dialekt loska, laska; våt kladd. ”Jag blev känslomässigt utsvulten och fick tigga om nåd — prostituera mig för att få några ynka droppar ömhet, ofta i form av en loska från din kuk.” (Drougge 2006)

Lorra, låra (1910-t) är slang för spottklump, liksom gliring, gröning och låmma. En spottklump kan även vara en sabbatsbergare (efter sjukhuset Sabbatsberg i Stockholm) eller en tolvskilling (likhet mellan en 25-öring [tolvskilling] och en spottloska). I Stockholmsslang finns också dabbling, feta, lobba, (snor)feting och kyckling (tjykkling). I skånskan har vi rege, retje, räge för spott, saliv. 2 spott(a); sperma i uttrycket spotta någon i ansiktet; när mannen tömmer sig i partnerns mun. 3 spotta; få utlösning. I en anonym hordikt från 1700-talet, presenterad i Köttets poesi (1995) heter det: ”Tätt vid röfvens gräns/ Fittans residence/ Där som flatlöss pläga skansa/ Utan bu och bång/ Utan spel och sång/ Stackars kuken måste dansa/ Han där in spaserar/ Och sig diverterar/ I den hårerika orten/ Och det laget har/ När han afsked tar/ Spottar’n efter sig i porten.” ”Kuulthiin, hördes att MeänJieesus nu ståndade som Livets träd i de babylonska byarna med omnejd och att känsäläpojkarnas kala huvuden var liksom vandrande Livets träd, som snart skulle spotta sperma över allt honkön och spruta livets safter i alla damer...” (Pohjanen 2003)

(sym) ett av 36 namn på kuk omnämnda i Den doftande trädgården*.

(åld) spottlåda. Vanligt förekommande tidigare på offentliga platser som järnvägs- och busstationer. I äldre tider spottades det friskt på de mest olämpliga platser, därav behovet av en särskid låda att göra ifrån sig i. En spottets papperskorg.  ”Säger jag henne ett vackert ord, svarar hon med en platthet eller ropar efter en spottback.” (Wallenberg 1781/1960)

(sk) spottloska. Jämför blaga.