(sl) kuk. Även i norsk slang. ORB har snurv; könsorgan, manligt och snurrv; gosspenis.

(dial o åld)  Rietz (1867) har penis (hos barn) (Jl). Man brukar tala om något som är ”litet som ett snuskorn”. Min jämtländske sagesman, född 1929, menar att snus står för både mannens och kvinnans könsorgan och att ordet är femininum. Han berättar också en historia från sin tid som Konsumbiträde (1946—1950): ”En manlig kund i butiken berättade för en kvinnlig att han slutat röka och övergått till (slagit sig på) snus. Så här sa han: ’Je ha hlute å röykt. Je ha hlege ma på snusn.’ (Jag har slutat röka. Jag har slagit mig på snuset.) Andra meningen kunde även uppfattas som ’Jag har slagit mej på kuken’. Kvinnans svarade: ’Mân huvva, dä jol föll ont?’ (Men hu(ga), det gjorde väl ont?)”

(barn o ljud) sova men också om samlag.  Andas hörbart under sömn.

(dial) snusrik spottloska. (OFVG) Se även loska.

(åld) med hos Swedberg (1720-t) med förklaringen: subsessor alieni matreimonii (inkräktare i andras äktenskap). ”Här har vi lämnat den osedlighet som fördöms i gammeltestamentlig anda och hamnar i 1700-talets lättsinniga galanteri, där unga snobbar söker sin lycka hos äldre mäns yngre hustrur.” (Lars Holm: Jesper Swedberg Swensk Ordabok i Jesper Swedberg — en antologi 2008.) Se även hane.

1 snusk "hist.: sedan 1749" (SO) Hellquist (1980) menar att ”snusk är väl att sammanhålla med snask o snaskig”. Han jämför även med norska snusk; avfall, lämningar samt äldre svenska och svensk dialekt samt norska snuska; snoka, vädra. Hellquist påpekar också att ordet är ovanligt i litteraturen före 1850 och meddelar att Almqvist (1840) har ordet inom citationstecken. Enligt NEO ”hist.: sedan 1749”.

”Just orden ’snuskat’ och ’snuskig’ förekommer ofta i journalerna i samband med sexuella beteenden. Ibland är ordet citat från barn som berättar om vad som försiggått, men ofta är det praktikanten eller terapeuten själv som har anammat uttrycket och gjort det till sitt. När barnen hade lekt sexuella lekar med varandra, ansåg man att de hade ’snuskat’. Något oskyldigt eller naturligt såg man i allmänhet inte i detta beteende, ens om barnen var små.” (Bergenheim 1994) I sammansättningar som snuskhummer*, snuskmåns; allmänt om person som nyttjar porr och är slipprig i tal och handling. Även om dum, lat karl. "De gamla och unga snuskmånsarna måste isoleras genom den sunda ungdomens avståndstagande.” (Svantesson 1942). 2 snusk; bög och skällsord till man. 3 snuskat; knullat.

(dial) näsa. ”Jon Tyerschas Kari har klubber te hänner,/ en mun som ett lagolv å trassiga tänner,/ ett närapå kvarterslångt snuskammarstak,/ å bre som e logadörr ä ho där bak.” (Saxon 1922)

(sl) oanständig person. Se även bulle.

(lmo) norska för skitkorv.

(sym) fitta. Se även under grop.

(so) 1 äckelgubbe. ”Tjejerna är inte knarkare och killarna inte äckliga gamla snuskgubbar.” (Östergren 2006) ”Nu skulle hon träffa snuskgubben som stalkat henne på nätet.” (Wahl 2004) En snuskgubbe är en man som sexuellt sett är fel ute både i tid och rum. 2 pedofil*. Se även gubbe.

(so) allmänt om person som nyttjar porr och är slipprig i tal och handling. Enligt Bergman (2007) är ordet belagt sedan 1903 och samme Bergman menar att ”... hummer kan här kanske ha inspirerats av en gammal nedsättande benämning på rättsbetjänter, tullare och ockrare som griphummer, eg hummer med stora gripsaxar, klor”. Troligare dock, som Bergman också är inne på, att hummer här är slang för hand och syftar på snuskiga, tafsande händer.

(sl) 1 oanständig, otrevlig. "Både heterosexuella och homosexuella män vill gärna skapa en mer lekfull stämning i sängen och ibland lite snuskigare." (Kalmér 2024) 2 smutsig, ohygienisk. Se även snusk. 3 snuskiga ord; fula ord*. "Hon samlar på ord", sa Mabel. "Vad då för slags ord?" "Kvinnors ord. Snuskiga ord."  (Pip Williams 2022 s 152)

(nyo)  ”extrema ryckningar i samband med orgasm som följs av orörbarhet och kontaktkänslighet direkt och en stund efter klimax”. (SAO 2013)

(lmo) efter mönster av Tove Janssons (1914—2001) litterära figur Snusmumriken som förekommer i berättelsen om Mumintrollen.  Person som gottar sig i sex, kön och snusk. Se även snusmumrik.

(sl) oanständig person. Jämför snuskgubbe och putte.

(sl) porrsurfa*.

(euf) kuk. Mumrik; underlig, ofta motbjudande person. Från mumrik (dial); enfaldig karl med hafsigt uttal. Troligen från mumla. En av Tove Janssons (1914—2001) figurer i berättelserna om Mumintrollen kallas Snusmumriken. ”Gritsko provade lite med sin herdestav för att se om den skulle bitas. Så gick han till sist med på att mata sin snusmumrik.” (Ryska erotiska folksagor 1993)

(smn) kvinnligt könsorgan analogt med snusmumrik*.