(smn) kvinnligt könsorgan.

(smn) mannens organ. Konstnären Ronny Hård (f 1950) ger bakgrunden till ordet i ett mejl: ”Jag vistades på 1950-talet mycket i Mönsterås i Småland hos mina morföräldrar som var djupt religiösa. Alla ord som kunde uppfattas som Gudsstötande fick nämnas vid andra konstruerade ord som då blev rumsrena t ex Snurpan (kvinnans könsnamn) var något som snurpade åt, smalnade och hölls stängd. Snuffsen (mannens organ) var litet oansenligt som en snörstump, snoffs eller knappt synlig del av ett föremål. Jag blev hårt präglad av dessa ord och de har följt mig genom livet. När jag träffade Katarina (konstnärinna och hustru) blev hon så förtjust i uttrycken att två av våra katter bär namnen.”

(sl) kuk.

(sl) 1 fitta. 2 knulla. ”Jyrkki kom på andra plats/ uti denna hårda mats/ och som pris så fick han snulla våran flicka.” (Gurkavisan)

(sl) 1 fitta. 2 knulla. 3 flicka. Se även nuppa.

(sl) kuken. Se även snoppen.

se snork.

(sl) fitta. Se vidare snuffsen.

se snorr.

se snorra.

(smn) fittan.

(sl) kuk. Ett liknande ord snurrebussi dyker upp i en gammal sjömansvisa som inte upptecknades förrän 1969  på Möja i Stockholms skärgård.  Inledningen går så här: "Det gingo tre flickor planterade kål,/ För det nionde filion/ Då kommo tre sjömän och sågo därpå./ Alla dom som skulle på talibilajon/ Fram kom en snurrebussi hoppandes/ Uti navella skulle se min daveladej/ För di ballikutta hej filion." Närmast obegripligt, men samtidigt övertydligt, som Jonathan Lindström (2021) uttrycker det. Se vidare snorre och basse.

(lmo) fitta. Jämför likaljudande snurresprätt, snurrebassen.

(sl) kuk. Även i norsk slang. ORB har snurv; könsorgan, manligt och snurrv; gosspenis.

(dial o åld)  Rietz (1867) har penis (hos barn) (Jl). Man brukar tala om något som är ”litet som ett snuskorn”. Min jämtländske sagesman, född 1929, menar att snus står för både mannens och kvinnans könsorgan och att ordet är femininum. Han berättar också en historia från sin tid som Konsumbiträde (1946—1950): ”En manlig kund i butiken berättade för en kvinnlig att han slutat röka och övergått till (slagit sig på) snus. Så här sa han: ’Je ha hlute å röykt. Je ha hlege ma på snusn.’ (Jag har slutat röka. Jag har slagit mig på snuset.) Andra meningen kunde även uppfattas som ’Jag har slagit mej på kuken’. Kvinnans svarade: ’Mân huvva, dä jol föll ont?’ (Men hu(ga), det gjorde väl ont?)”

(barn o ljud) sova men också om samlag.  Andas hörbart under sömn.

(dial) snusrik spottloska. (OFVG) Se även loska.

(åld) med hos Swedberg (1720-t) med förklaringen: subsessor alieni matreimonii (inkräktare i andras äktenskap). ”Här har vi lämnat den osedlighet som fördöms i gammeltestamentlig anda och hamnar i 1700-talets lättsinniga galanteri, där unga snobbar söker sin lycka hos äldre mäns yngre hustrur.” (Lars Holm: Jesper Swedberg Swensk Ordabok i Jesper Swedberg — en antologi 2008.) Se även hane.

1 snusk "hist.: sedan 1749" (SO) Hellquist (1980) menar att ”snusk är väl att sammanhålla med snask o snaskig”. Han jämför även med norska snusk; avfall, lämningar samt äldre svenska och svensk dialekt samt norska snuska; snoka, vädra. Hellquist påpekar också att ordet är ovanligt i litteraturen före 1850 och meddelar att Almqvist (1840) har ordet inom citationstecken. Enligt NEO ”hist.: sedan 1749”.

”Just orden ’snuskat’ och ’snuskig’ förekommer ofta i journalerna i samband med sexuella beteenden. Ibland är ordet citat från barn som berättar om vad som försiggått, men ofta är det praktikanten eller terapeuten själv som har anammat uttrycket och gjort det till sitt. När barnen hade lekt sexuella lekar med varandra, ansåg man att de hade ’snuskat’. Något oskyldigt eller naturligt såg man i allmänhet inte i detta beteende, ens om barnen var små.” (Bergenheim 1994) I sammansättningar som snuskhummer*, snuskmåns; allmänt om person som nyttjar porr och är slipprig i tal och handling. Även om dum, lat karl. "De gamla och unga snuskmånsarna måste isoleras genom den sunda ungdomens avståndstagande.” (Svantesson 1942). 2 snusk; bög och skällsord till man. 3 snuskat; knullat.