(sl) sperma*. Se även saft.

(sl) fitta. Jämför snopp.

1 fornsvenska snor; "ur näsan flytande slem." (Söderwall 1896) med citatet: "wätskan . . . som skulle gaa gynom munnen mz spot, allir näsa mz snoor." (Läke-och Örte-Böcker. Utg. af G. E. Klemming 1893—1896) Nordiskt ord besläktat med snusa. Jämför snorgärs; namnet har fisken fått pga det slemmiga huvudet. I dialekt har vi snar (Vb, Jl), snår (Dl, Jl) och snör (Sk). Därav snördalk, snorloska och snöri; snorig. Även i sammansättningar som snordabba och snorslabba; snorkluns (Vgl) och i det skämtsamma snorhorn för näsa, förr vanligt i Svealand. ”Vad är det som bönderna kastar bort, men som herrskapet stoppar i fickan!? Svar: snorkillingen.” (Fataburen 1970)

Snorkilling finns okommenterat med hos Swedberg (1720-t). Söderlund (2007) berättar att ”Just ordet ’snor’ väckte i en etikettsbok, utgiven i flera upplagor mellan 1911 och 1934, så starka obehagskänslor hos författaren Johan Lindström Saxon, att han med nöd och näppe förmådde skriva ner ordet. Genom hela etikettsboken förs en intensiv kampanj för döljande av alla former av kroppsliga utsöndringar.” Det finns ett gammalt uttryck supa snor om den som sitter och drar ner snoret i halsen istället för att snyta ut det.

Snor är än idag något vi ogärna talar om, eller befattar oss med, och Tillhagen (1964) tar Aristoteles till hjälp för att förklara vår negativa hållning till fenomenet: ”Aristoteles ansåg hjärnan kall och våt (det var i hjärtat livet fanns) blodlös och utan känslor, precis som slem. Precis som det senare var upphov till förödande vattenflöde kunde hjärnan dränka underliggande delar av organismen i slem. Dessa slemfloder kunde ta olika vägar. En var genom näsan (näsborrarna). Därför kan således snoret, kallt och slemmigt kommet direkt från hjärnan, ha kommit att avskys medan blodet som pumpas från det varma pulserande hjärtat inte på samma sätt verkar frånstötande. Det avstötande ligger således i kylan hos slemmet.”

Som slang finns snorbobba; snorklump, snorfana; näsduk (1910-t) och snorjohan; kuk. Det sistnämnda egentligen ett skällsord. Även snor på veken; dröppel. Också i slang (snor)kråka och (snor)kuse. ”I ena näsborren hängde en kuse som hoppade upp och ner i takt med varje andetag.” (Zebaot X 1995) 2 sperma. ”Drängen kröp upp på henne, knullade henne rejält och skyndade sig sedan att försvinna, så att prästen inte skulle få tag i honom. Han tog raka vägen över bordet och då rann det snor från kuken ner på bordet.” (Ryska erotiska folksagor 1993). 3 (so) till barn, som har snor hängande under näsan eller döms ut som för liten i sammanhanget. ”Snartjill, vanligt skällsord i min barndom i Hammerdal norra Jämtland, under 1930- och 40-talen.” (man f 1929)

(sl) i uttrycket snora ner fittan; knulla.

(sl) kuk.

(lmo) mustasch.

(sl) snorkråka. Se kråka (2) och snor.

(sl) näsduk. Se även snor.  Fana = flagga.

(sl) lägga av en snorfeting; spotta.

(gbg sl) spottloska*.

 (dial) slak kuk. Rietz (1867 har ’penis laxus’; slak, skrumpen kuk, och yttersta ändan av en skrynklig korv. ”— Hur står det till? — Jo tack, som skinnet på snorrken, fram å tebagers.” (Ohlmarks 2004)

(lmo) folkmun.se har "vid rinning näsa så kan du snorka. Med andra ord snor-torka."

(sym) kuk. Undervattensrör med ett öga. Jämför periskop. ”Fast jag har ju å andra sidan hört att han går med snorkeln ute i tid och otid.” (Drougge 1997/2003)

(sl) näsduk.

se kråka (2).

(sl) spottklump.

(sl) sperma*.  Se även snor och majonäs.

(nyo) pedagog som skickar hem snoriga barn. I tidningen Förskolan (under rubriken nya ord och namn i Språktidningen 2/2021) skriver Eva Lindström hur hon tvingas  agera snorpolis och skicka hem barn som inte borde ha släppts iväg - något som kan leda till konflikt med föräldrarna: "Jag är lärare, inte snorpolis, jag utbildar barn, inte vuxna. Jag har inte större ansvar i denna pandemi (covid-19) än någon annan. Vi har alla samma rekommendationer att följa."

1(dial) enligt SAOB dels om livlig eller yster pojke, dels vardagligt eller bygdemålsfärgat om penis. Ordet har med snurra att göra. Swedberg har snorr i sin Swensk Ordabok (1720-t) förklarat med penis, membrum genitale virile. Rietz (1867) har snurr eller snórr;  penis och hemmahörande i Småland, Östergötland och Västerbotten. Lidaräng (1982) har snurre (dial); penis samt öknamnet Spelesnurren. "Men vad är lika svenskt som badhus? Jo, att kika på snorrar och pungar på duschavdelningar. Det är sed och grundläggs redan i barnaåren. Alla kikar på alla, som om man inte sett något liknande i hela sitt liv.” (Bernhardsson 1983) ”En annan kul discodiva var Sylvester — minst lika glittrig som sina svarta systrar trots att han hade snorre.” (Bögjävlar 2007) "De flesta tycker inte om när en 56-åring vill penetrera en 13-årig och skriver det rakt ut och visar sin håriga snorre på bild." (Dragning till småbarn är en social atombomb. (SvD Kultur 3 juli 2022) Jämför norsk slang snurrebassen och dansk slang snorres eller snørres. 2 hänga ut snorren; pissa.