FULA ORDBOKEN

snälla-Katarina

(dial) diarré, från tyskans schnelle Katherine där schnell står för hastig, snabb och Katherine för katarr. Enligt Hjelmqvist (1903) är uttrycket känt i Sverige sedan tidigast ca 1745. Ingers (1977) menar att ordet hade sin största spridning i slutet av 1800- och början av 1900-talen. Se vidare under ränn, ränna.

snällpissebyxor

(euf) från tyska schnell; snabb, hastig. Damunderbyxor med sprund så bärarinnan kunde pissa snabbt med byxorna på. Min jämtländske sagesman (f 1929) har hört ordet i norra Jämtland: ”snellpisseböxan”.  Snäll-pissetofflan; lättpåtagna skor eller avskurna stövlar. Uppgift från ORB.  Se även byxa.

snäppa

(sl) fitta. Kanske har ordet något att göra med snippa; klämma ihop, klippa, snoppa. Jämför snäppa; vadarfågel med lång smal näbb. ”För några år sedan försökte RFSU skapa ett ord som inte kändes porrigt eller nedsmutsat. Ett ord som inte innehåller ’stjärt’, som ju är ett ord för stället där bajset kommer ut. Det blev snäppa.” (Höjer 2004) Men eftersom snäppa också är namnet på en vadarfågel, så kom snabbt krav från upprörda fågelskådare att namnet skulle tas bort. Se även snopp.

snärt

(dial) i Småland om smällande fjärt. Uppgift från Rietz (1867). Låter som en pisksnärt och känns lika ond.

snärtis

(sl) ung, snygg och sexig brud.

snävel

(åld svr och euf) djävul. Jämför knäveln. Hellquist (1918) har exemplet ”i alle the onde snäffler nampn”.

snö

även blötsnö.  Se regn.

snödher

(fsv)  bar, naken. Ordet är belagt i svenskan på 1300-talet och har urgermanska rötter. Allt enligt Lars-Gunnar Andersson (2021).

snöfft

(dial) snöpt*, kastrerad*. (ORB)

snöpa, snöping

 fornsvenska snöpa, snepa,  isländska sneypa; vanära. och norska snøypa. Snöpa, kastrera*. Ursprungligen knipa av, klämma besläktat med snoppa. ”Hist.: sedan 1561.” (SO) Swedberg (1720-t) har snöper och snöping; kastrerad man och följande från Matt 19:12: ”Ty det finnes snöpingar, som äro så födde från moderlifwet, och det finnes snöpingar, som af menniskor blifwit snöpte, och det finnes snöpingar, som hafwa snöpt sig sjelfwa för himmelrikets skull.” (Bib 1703) "Bortom allt tvivel kan slaven som snöpts av sin matmor mäta sig med den gud som är våra vingårdars vaktpost." (Juvenalis Sjätte satiren s 87)

snöpipa

(sl) knull i snö. Jämför pipa, pippa.

snöpp

(sl) snopp.

snör

(dial) snor. (OFVG) Därav snöret, snöred; snorig. Lars-Gunnar Andersson (2021) har med ordet och även i sammansättningar som snôrbroms*; snorbroms och snörflôsa; snorloska.

snördabbe

(dial) snorklump. (OFVG) Se även dabbe.

snördalk

(dial) enligt Lundbladh (2012) "snorklump, snorblaffa". Se även dalk.

snöre

(sl) 1 kuk.  Det rycker i snöret (stubinen)*; kuken börjar växa eller är på väg att explodera.  2 dra i snöret; runka, onanera.  3 krama ur snöret; pissa. Se även tåt. 4 ta snöret; dö. 5 snöre (sk) snorvalp. Jämför snör.

snöred

(sk) snorig.

snörning

 Trost (1988) om ”äldre abortmetod där kvinnan snörde midjan och bäckenbenet för att framkalla missfall”.

snörpa

(sl) fitta.

snörpfitta

(so) om sexuellt oattraktiv snörpig (missnöjsam) kvinna.

TILLBAKA TILL TOPPEN