sattikens
(sk) mildare svordom. Jämför satan, satans.
(grekiska satyriasis av satyrer) "Hist.: sedan 1795.” (NEO) I grekisk mytologi var satyrer skogsdemoner med manskropp och vissa drag av häst och bock, som tillhörde Dionysos* följe. ”Se på Satyrernas svärm! Guden, de båda, är när!” (Ovidius 1925) Satyriasis hör till de äldsta medicinska termerna och användes redan på 1500-talet av den franske kirurgen Ambroise Paré (1510—1590) känd som ”kirurgins fader”.
Satyrer framställs i konsten som rusiga och kåta varelser vilka överfaller skogarnas och källornas nymfer så snart tillfälle ges. Satyriasis betecknar starkt ökad könsdrift hos män och anses, av somliga, bero på ovanligt stor hormonproduktion i testiklarna och hypofysen. Andra ser psykiska orsaker till problemet, t ex sexuell missanpassning och mindrevärdeskänslor vad mansrollen beträffar i förening med en intensiv könsdrift. När krisen når sin höjdpunkt finns det inget som kan lindra den sjukes brunst*. Inte ens utlösning ger då någon lindring, utan den drabbade verkar ha råkat i ett permanent sexuellt retningstillstånd. Motsvaras av nymfomani* hos kvinnor. Se även hypersexualitet.
(fi) bastu och enligt Hertoft (1989) också om homosexbastu (saunaklubbar) i många europeiska och amerikanska storstäder.
fsv sava. Ett nordiskt ord besläktat med engelska sap; sav. 1 (sym) sav; sperma som i saven stiger; kuken reser sig. ”Där växer han in i henne som en gren i en stam och saven flödar.” (Anderberg 1979) "Din lodräta mun/ sipprande av klibbig sav/ som albuskens spricka/ om våren." (Twilling 1967) ”Han klämde ihop blygdläpparna och formade könet till en liten säck och bet i den: saven droppade ner på hans tunga och hon gungade häftigt under honom och vred så hårt i lemmen att han trodde ett blodkärl eller något liknande skulle spricka.” (Harning, Kärlek 2/1965) 2 sav; fittsekret. ”Den modiga men omtöcknade reportern fick för sig att lite fittsav nog skulle klara tankarna.” (Wahl 2003) ”Hon savar som en björk i lövsprickningen.” (Ekroth 2012)
se sabla, sablar.
(sym) 1 kuk. ”Trädgårdsmästaren for med saxen genom hennes häck, så att hon såg tusentals lysmaskar...” (Aretino 2008) 2 administratör på Internet som ser till att ”olämpliga” inlägg, t ex med sex och ”fula” ord, plockas bort och som också kan stänga av skribenter som ”missköter” sig.
(sl) samlagsställning där främst kvinnor lägger benen i ’saxställning’ och gnuggar fittorna mot varandra.
(eng sl) ett uttryck som fått fäste också i Sverige. Betyder ungefär "jag svär på din mamma"-
(sl) kort för Skit Bakom Knapparna respektive Skit Bakom Spakarna. När någon av okunnighet orsakar t ex datorproblem och istället för att medge det istället skyller på tekniska problem.
(sl) utläses springbajsrunk och innebär att man springer, skiter och runkar samtidigt.
(latin scabo; skrapa, klia) medicinsk term för skabb*.
(sl o so) en så ful och oaptlig kvinna att hon är omöjlig som sexpartner t o m när man är stupfull. Se även hag.
(lat) skaft, penis.
(eng sl) ordet mest känt för heroin, men, enligt Bäsén (2006), används det också för kiss- och bajssex*. "På de gula kvällarna, som de kallas, stängs urinoaren av. Ofta ställs ett badkar fram som den som vill bli kissad på kan lägga sig i”. (Bäsén 2006 om gayklubben SLM:s speciella kvällar för killar som gillar kiss.)
uttryck vid BDSM*. ”När man ägnar sig åt bdsm kallas det ofta att man ’leker’ och det man gör kallas en ’scen’. Om man har ett rollspel kan man kalla handlingen i rollspelet för ’scenario’.” (Delilah/ Flodman 2007)
(sl) syfilis. Se könssjukdomar.
(sl) skita. Scheisse (ty sl); skit, och scheissen; skita. Se också schadis.
även schajdas, sadis, sjadis, tjadis (sl) troligen från tyska Scheisse; skit, och scheissen; skita. Men SAOB (1967—69) menar att svensk slang sjadis möjligen är en skämtsam ombildning av Hades*. Ordet kopplas mest samman med det militära, där det står för dass med flera sitthål. Ingers (1977) anser att schadis är "avträde eller hemlighus i större skala” och härleder ordet från studentkompanier. Han tidsbestämmer det till slutet av 1920-talet. G:son Berg (1900) har sjada; göra sitt behov. Sjadis, tjadis är också vanligt i skolslang enligt Bergman (1934).
Anders Sundqvist diskuterar i Nysvenska studier (48/1968) utförligare de ovan nämnda teorierna om vårt ords uppkomst med utgångspunkt i ett brev som August Strindberg skrev till sin författarkollega Gustaf af Geijerstam år 1889, där han ber honom tala med en person, som vistas på samma badort, om en angelägenhet. Strindberg skriver bl a att: ”Denna affär kan afgöras i badhuset eller på schades en morgonstund Er emellan”. Sundqvist menar att ”det ord S använder här är annars blott känt i formen sjadis”. Och fortsätter han: ”Det tillhör inte dialekterna utan tycks ha uppkommit i studentkretsar. Ordet har lägre stilvärde än t ex klosett och toalett, men kan å andra sidan tjänstgöra som ett slags eufemism för ord, som står ändå lägre på ordens rangskala. Den strindbergska formen schades ger en antydan om vad som kan vara ordets etymologi. Förmodligen är ordet en ombildning av Hades genom anslutning till skithus.”
(åld so) feg, mindervärdig person. Uppgift från Uhrström (1911).
(rom) kyssa.