(sym) kuk.

Hertoft (1989) har danska præsentere ”det sätt på vilket en tik visar sin parningsvillighet, vanligen genom att vända bakkroppen till, svaja på ryggen och på det hela taget inta en hållning som möjliggör för hannen att bestiga henne”.

(latin praeservare; bevara, förebygga, skydda) medel som används i skyddande eller förebyggande syfte särskilt om preventivmedel*. ”Hist.: sedan 1578”. (SO)

(euf) kuk. Från franska président som i sin tur kommer av latinets praesidens; ordförande, framförsittande. Jämför kung.

(latin prae; före, framför och grekiska sperma; säd) en klar vätska från Cowpers körtlar* som avsöndras ur mannens urinrör i samband med sexuell upphetsning och före spermaflödet. Se även glädjedroppar, glädjetårar.

(sl) 1 ”uträtta naturbehov”, enligt Thorén (1996) med tidsangivelsen ”1990-t”. Även pressa en korv (på presseriet. 2 knulla. ”... men han tog med båda händerna om hennes skinkor och pressade sig hårt in i henne, hon kunde inte bli fri...” (Ahlstedt 1954) 3 onanera. ”I tonåren tog jag mig för att onanera under tråkiga lektioner och under predikan när jag var med i kören. Allt jag behövde göra var att korsa benen och pressa samman lårmusklerna upprepade gånger två till tre minuter i taget.” (Hite 1977)

(sym) ett av 40 namn på fittan i Den doftande trädgården*.

(euf) utföra en prestation; utföra (genomföra) ett samlag. ”Den enda gång som jag upplevt något som känts som ett tvång var när min hustru och jag ville ha ett barn och jag inte kunde utföra min ’prestation’.” (Hite 1982)

lider bl a den av som är rädd för att inte fungera sexuellt. Drabbar inte minst förstagångsknullaren. ”Hist:: sedan 1986”. (SO)

franska préventif; förebyggande till latin praevenio; komma före, [för]hindra) medel som ska förhindra att en kvinna blir med barn. ”Hist.: sedan 1891.” (NEO) I alla tider har människor laborerat med preventiva kurer. ”Egyptiska kvinnor mixade honung, soda och krokodilbajs, och placerade smeten i vagina. Receptet finns nedtecknat i en papyrusrulle från 1800-talet f Kr. Det är den äldsta kända preventivmetoden. Hästlort har god verkan, enligt ett gammalt engelskt knep: Tag en färsk hästlort. Lägg den på heta kol och se till att få in röken under kläderna, upp mellan låren. Rökutvecklingen måste vara stark, och den som är under behandling måste komma i svettning. Enligt ett annat gammalt recept blandar man kvicksilver med hästflugor och en blodigel, och låter det hela koka till mos under omrörning. När det så är klart, får smeten sjuda ytterligare en stund, och sedan är det bara att applicera, tuta och köra. [...] I preventivt syfte har kärlekskranka även använt bivax, elefantskit, vargtestiklar, krossade fjärilar, kattlever...” (Bengtsson 1994)

Schön (2004) berättar att männen praktiserade avbrutet samlag och att kvinnorna åt svavel eller kvicksilver samt stoppade grönsåpa i slidan eller så lät de åderlåta sig efter samlaget. I Värmland lär det ha varit sed bland kvinnorna att skära hål på skinnet i knävecket och lägga en ärta där som skydd mot graviditet. På vissa platser trodde man att samlag med många män minskade risken för att bli gravid: ”Vad den ene bygger upp river den andre ner”. Det var också viktigt var man älskade. Samlag i hö t ex var en garant mot havandeskap.

Nyström (1921) berättar att de gamla grekerna och romarna använde flera preventiva medel och att den romerska läkaren Soranus gav åtskilliga råd rörande förhindrandet av havandeskap, bl a det att bestryka modermunnen med olja och honung. Lundgren (2001) meddelar att i Pompeji använde sig bl a de prostituerade av citronindränkta ullbitar. Nyström varnar för ”vissa i prospekter utpuffade preventivmedel, såsom absorbatorn, en rund silkesfrans, pulverblåsaren och säkerhetsovaler”, vilka enligt honom ”äro ytterst osäkra och man kan ej nog varna därför”. Enligt Nyström är ”de enda fullt pålitliga medlen för män kåndången, vilken alltid före samlaget bör provas på hållbarheten genom vattenpåfyllnad, samt för kvinnor moderskyddaren (pessarium occlusium) samt svampar”.

Om en av dessa svampar vet Kahn (1944) att berätta att den kallas Parissvampen eftersom den tidigare framställdes i Paris. Men fortsätter han: ”Den är dock mycket äldre än Paris. Den är den äldsta av alla preventivmedel. Dess form är enkel. Bland primitiva folk skjuter kvinnorna små bollar av nyplockade blad upp i slidan och stänger därmed till livmodern. De föredraga vissa örter vilkas blad de prövat och som de funnit döda sädescellerna. Så använda jordens kanske primitivaste kvinnor det hittills mest fulländade preventivmedlet. Japanskorna använda små bollar av silkespapper. Den europeiska modellen består av en liten svamp omspunnen med ett trådnät och försedd med ett snöre som hänger ut ur slidan och med vars hjälp kvinnan kan ta ut svampen efter samlaget. Effekten förhöjes betydligt om svampen genomdränks med någon sädesdödande vätska före införandet t ex vattenledningsvatten eller ättiksvatten.”

Kahn beskriver också pessaret som ”skjutes upp i slidan så att det mekaniskt spärrar sädescellernas väg till livmodern. Pessaret indelas efter materialet i gummi- och metallpessar och pessar av andra ämnen, samt efter det ställe där det anbringas, slid- livmoderpessar samt modermunkappan som gjort ett snabbt segertåg genom världen. Det är en liten fingertutliknande kappa av metall, gummi eller hornämne, som stjälpes över den fingerliknande livmoderhalsen precis som fingertutan över fingret”. 

Kahn nämner även skydds- eller p-stavar som består av sex små stavar som opereras in under huden på armen där de avger en liten hormondos och skyddar mot graviditet under fem år. Dessa skyddsstavar och olika skyddssalvor är, enligt samma källa, näst kondomen det mest verksamma skyddsmedlet. Skyddsstavarna är små stift som smälter sedan man infört dem i urinröret. Salvor säljs i tuber med en spets. Denna stickes in i urinröret och sedan kramar man ut lite salva. Salvorna innehåller silversalter eller thymol, som är starkt desinficerande.

I boken Sexuallivet i modern belysning (1944), för övrigt från samma år som Kahns Sexuallivet, får vi en kort historik över kondomen. ”Det finns vissa indicier på att man redan under den klassiska forntiden kände till metoden att isolera de manliga och kvinnliga könsorganen från varandra med hjälp av en hinna för att förebygga följderna av könsumgänge. Annars tycks den berömde italienske anatomen Fallopio ha varit den förste som (1564) rekommenderar applicerandet av ett linneöverdrag på manslemmen som förebyggande medel mot könssjukdom. Vid slutet av 1600-talet förfärdigades sådana överdrag av djuriska hinnor i stort antal och kallades redan då för kondomer*. Namnets ursprung är okänt. Först på 1870-talet tillverkades kondomer av vulkaniserat gummi, som snabbt trängde ut den gamla sorten, kallade ’fiskblåsekondom’.” Se vidare kondom.

Gaunt (1983) säger sig ha funnit en av de äldsta tidningsannonserna för preventivmedel i socialdemokratiska Gefle Arbetarblad där följande annons fanns införd den 14 mars 1902: ”Franska försiktighetsartiklar: svamp, livmodersprutor, pulversprutor, suspensoirer, m m”. ”Men många män ville inte använda försiktighetsartiklarna. De ansåg att en allmän flicka icke borde visa någon personlig rädsla.” (Lo-Johansson 1935/1978)

I början av 1900-talet kom en lag som förbjöd all information och upplysning om preventivmedel. Lagen döptes till ”Lex Hinke” efter Henrik ’Hinke’ Berggren (1861—1936) som var en av de ivrigaste förspråkarna för säkra preventivmedel. ”Hinke” fick fängelse för att han bröt mot lagen när han agiterade för preventivmedel. Lagen förbjöd visserligen inte försäljning av dessa ’försiktighetsmedel’ men de salufördes endast på apotek och i en och annan frisörsalong.

På 1950-talet får vi p-pillret eller slangens fittpillret, som innehåller både kvinnliga könshormon (östrogen) och gulkroppshormon (progestagen). I Sverige började p-piller användas 1964 och numera använder hundratusentals svenskor detta preventivmedel som har hög säkerhet om pillren tas dagligen under tre veckor av en fyraveckorsperiod. Akut-p-pillret Norlevo innehåller ett gulkroppshormon, levnogrestel. Risken att bli gravid är 0,5 % om man tar pillret första dygnet efter samlag. Tabletten ska tas inom 72 timmar och förhindrar ägglossning. Ägget blir därmed aldrig befruktat och det är därför som Norlevo inte räknas som ett abortpiller utan som preventivmedel. Om pillret används flera gånger inom samma menscykel, avtar effekten. Pillret skyddar inte mot könssjukdomar

Betydligt osäkrare är då kemiska medel som utgörs av spermiedödande substanser i form av salva, skum eller s k p-kuddar vilka införs i vagina omedelbart före samlag. År 2003 kommer p-plåstret som fungerar på samma sätt som p-pillret men istället för ett piller om dagen blir det ett plåster i veckan i tre veckor. Därefter görs uppehåll i en vecka innan en ny period inleds. Nackdelen med plåstret är att det kan medföra hudbesvär för känsliga personer. P-ringen är en mjuk plastring som kvinnan placerar i slidan där den utsöndrar östrogen och gulkroppshormon, samma som i p-piller. Efter tre veckor görs ett uppehåll i en vecka varefter en ny treveckorsperiod inleds.

Upplysning om preventivmedel var länge kriminaliserad genom den s k preventivlagen (1910), som först avskaffades i samband med första befolkningskommissionens arbete år 1936. Den avsky vissa kretsar kände för dessa franska försiktighetsartiklar, som preventivmedlen bl a kallades runt sekelskiftet, avspeglar sig väl i följande citat hämtat från Henrik Bergs Sexuella nutidsfrågor (1906): ”Det finns en svensk författare som med förkärlek skildrar ’äktenskapshelvetet’, och jag undrar just, om ej hans typer äro herrar och damer, som använda preventiva medel. Jag är säker på, att i den ’gamla goda tiden’, då dessa medel icke vore uppfunna, då fanns det icke män och kvinnor, som använde språkets starkaste substantiver och adjektiver mot hvarandra, såsom nu är fallet. Kvinnan lider mycket mer af de preventiva medlen än mannen, och verkningar visa sig mycket förr hos henne. För det första åldras hon i förtid, — en mycket viktig sak. Hon blir blek och slapp. Hennes minne aftager. Somliga förändra sitt tal; det blir längre pauser mellan orden. Andra talar i korta satser, under det att de komma tätt inpå en, som om de ville se, hvad verkan deras ord göra. Andra tala onaturligt fort. Tillika utvecklar sig en annan egenskap hos dessa olyckliga: de blifva egoister i äktenskapet. [...] Genom de preventiva medlen hypertrofieras (storleksökning) själfviskheten, och hvad värre är tillgängligheten för frestelser uppkommer, på samma gång som den sexuella retligheten ökas. Alltså: äktenskapsotrohet kommer lätt till, och slutligen äfven andra förbrytelser."

Kress (1905) är inte sämre: ”Att bruket af de preventiva medlen icke heller är okändt i Sverige är oss bekant, men vi hoppas och tro, att kärnan hos vårt svenska folk är så sund, att detta vidriga våldförande på naturen aldrig skall kunna förekomma hos mer än ett ringa fåtal inbitna egoister och sedligt förkomna personer.”

”Det var hos Kamrat Zipa, i tobakshandeln, som de kunde köpa sina ’försiktighetsartiklar’ och nedbringa sina nedkomster.” (Schütt 1992) 

(åld)  även privet, provitt, previtt, privathus om avträde, avträdeshus. Fornsvenska privet, privat och danska privet. Lån från samma ord i medellågtyskan. Från latin privatus; enskild. Enligt Grieg (1953—1956) vanligt som ord och begrepp åtminstone sedan 1200-talet i Norge. ”Torrdassen har en förnäm bakgrund i Sverige. I århundraden har de funnits på stora slott och liknande, antingen i huvudbyggnaden eller i något lusthusbetonat arrangemang i parken. De kallades privet som kommer av latinets privare och privatus. Privare betyder beröva och privatus enskild, hemlig, undangömd.” (Expressen 3/8-1980) I vissa delar av Sverige, t ex Västergötland och Skåne, lever ordet prevet fortfarande kvar i folkmun. ”Vi ble inte ens insläppta när vi skulle skriva på. Jamenn tyss ja vi kunne gåed ud på prevetet å skrevet.” (Ohlmarks 2004)

(grek) fallos*. ”Kärringen är en uppenbar bluff, fräser hon. – Förresten har hon en Priap där nere.” (Lundgren 2001) ”Jag vred mig vällustigt på sängen; jag ställde mig på alla fyra och runkade frenetiskt min ärofulla priap.” (de Musset 2008)

(grekiska priapismos efter Priapos*) sjukligt tillstånd som yttrar sig i långvariga, icke sexuellt betingade, erektioner. Det är enbart de grövre svällkropparna som drabbas och om tillståndet inte hävs i tid finns risk för bestående skador och t o m kallbrand. Hos vissa kvinnor kan ett liknande tillstånd drabba klitoris och benämnas klitorism. ”Hos karangafolket lär en man som led av priapism ha fått följande hästkur: En ung kvinna som var sexuellt tabu för honom, t ex hans systerdotter, tog hans penis i handen. Detta lär ha gjort mannen så chockerad och skamsen att lemmen genast slaknade.” (Duerr 1998) ”Här kramar en klerk en skön barm, därborta sitter ett vackert flickebarn och håller i den ena handen rosenkransen och i den andra en priap.” (Erotikens historia del 2 som ett exempel på bajrarnas grova laster och utsvävningar från borgerlighetens tidevarv.)

Priapos (grek) och Priapus (latin) antik fruktbarhetsgud och i mytologin son till Bacchus* och Venus*. Enligt myten föddes Priapos i Lampsakos i Mindre Asien och var vid födseln så vanställd att han sattes ut i bergen där några herdar tog hand om honom. Ursprungligen var han vinets och trädgårdsmästarnas gud. Men eftersom han ofta avbildades naken med en kraftigt erigerad fallos och med små bockhorn i pannan, kom han senare också att dyrkas som erotikens gud. Myten berättar att Priapos var mycket stolt över sin jättelika lem och vid ett tillfälle lät han slå ihjäl en åsna som var bättre utrustad än han. "Fresken i entrén framställde Priapus i färd med att väga sitt kön. Det hängde tungt likt en oxfilé över skålen på en hävstångsvåg." (Brunner 2020 s 181)

Priapus kan också stå för gudens främsta attribut, som i följande utdrag från översättning av 25 Priapus, Priapeia 2021: "Antingen hugger du av min sädfyllda snopp, den som grannkvinnorna hela nätterna utan slut tröttar ut med sina kliande begär, mer kåta än sparvar på våren, eller så går jag sönder och då har du inte längre någon Priapus." (översättning Carl >Masgnus Juliusson)

1 (eng) penis. Serenius (1757) översätter ordet med ”man eller creaturs hemliga lem”. Enligt Schmidt (1967) är ordet standardengelska från 1400-talet till slutet av 1500-talet och därefter anses det som slang. Följande klotter dök upp på en bar i New York 1965: "I'm  9 inches  — are you interested? och svaret: "Interested? I'm fascinated! But how big is your prick?"  2 (sl) ha en prick; ha mens.

(sl) frän engelskan. Kvinna som kåtar upp män utan att släppa till. Se också cockteaser och preg. 

(eng) morgonens stolthet; morgonstånd*. Även pee-pride och piss proud om samma fenomen.

(sl) fitta.

(sl) stånd, orgasm. Från engelskan.