(fisv o sl) svensexa*, möhippa*.

grekiska polys; mången. Polygami*. ”Klara är poly. Hon vill leva med flera personer och hon vill också kunna ingå äktenskap med dem.” (möt Klara Gratte: Tidningen Kulturen 18/2007.) ”Hennes (Wendy-O Matiks) definition av poly, eller som hon hellre säger ’radikal kärlek’, är: ’Friheten att älska vem jag vill, hur jag vill och hur många jag vill så länge som personlig integritet, ärlighet och samtycke finns i hjärtat av varje relation’.” (Polynormal over there i Ottar 2/2009.)

(nyo) från 2004. Av grekiska poly; många och franska amour; kärlek. Att ha flera kärleksaffärer samtidigt. "Jag tilltalas av polyamori. Att inte begränsa sig själv, eller någon annan. Men polyamorösa relationer där människor skapar hierarkier där de ska be varandra om lov innan de gör vad de vill göra, tilltalar mig inte." (Frida Ingha:  Är jag bara en skitstövel. Ottar 9/2018) " Vi försökte leva polyamoröst. Det ordet fanns inte i början av åttitalet." (Kalmér 2024 s 100) Se också monoamorös.

(grekiska polyandria; rikedom på män av polys; mången och aner; man) Månggifte där en kvinna har flera män. ”Hist.: sedan 1783”. (NEO) Sällsynt i våra dagar men förekommer bl a i Tibet, där t ex flera bröder kan ha en och samma hustru. Fenomenet kan ses som ett sätt att hålla ihop ett hushålls jordegendom och att öka tillgången på manlig arbetskraft i samhällen där det är brist på jord.

(grekiska polys; mången och eros; sinnlig kärlek ) ”Sexuell dragning till flera personer samtidigt. När polyerotismen får fria tyglar leder den till promiskuitet*, dvs fria sexuella förbindelser framkallade endast av ögonblickets lust utan tanke på innerlig och varaktig gemenskap.” (Sexuallivet i modern belysning 1944)

(grekiska polys; mången och engelska fidelity; trohet) att vara trogen mot enbart några personer.

(sl) lösaktig kvinna.  Wiklund (1999/1940-t)) förklarar ordet med ”48 ställningar för enåfemti”.

(grekiska polygamia av polys; mången och gamos; bröllop, äktenskap) månggifte där antingen en kvinna är gift med flera män (polyandri*) eller en man har flera hustrur (polygyni*). ”Hist.: sedan 1716”. (NEO) Forel (1942) berättar att ”negerkungen av Loange skall ha haft 7.000 gemåler, medan Fidjihövdingarna nöja sig med 20 till 100 kvinnor. [...] Negrerna i Angola byta ut sina hustrur med varandra och säga, att de inte så länge kunna njuta av samma maträtter.” 

(grekiska polys; mången och gyne; kvinna) månggifte: man med flera hustrur. ”Hist.: sedan 1787.” (SO) "Tacitus beskriver i början av järnåldern hur flertalet germanska män  nöjer sig med en hustru var, men ett ringa fåtal tar sig flera hustrur 'inte på grund av sinnlig åtrå utan därför att de ansätts av en mängd  giftermålsanbud till följd av sin ädla börd'. (Lindström: Sveriges långa historia s 187. Norstedts 2022)  Se även polygami.

(grekiska polys; mången och sperma; frö, sperma) att ha rikligt spermaflöde.

(sym) salvliknande hårvårdsmedel. Använt även som glidmedel i trånga könsöppningar. ”Den kvällen utsätts Giton för lidanden, hertigen, Curval, Hercule och Brisecul knullar honom utan pomada...” (de Sade 2005/1785)

(grekiska poly; många och latin amor; kärlek) ett postmodernt (pomo), högst tvivelaktigt begrepp för ett slags pansexualitet *, alltså en för alla omfattande sexualitet med övervägande homoerotisk* prägel.

Engvall/Nilsson (1996) har ”smeknamn för flickans sköte”. Febe Nilsson (f 1927 i Blekinge) berättar i brev att ordet användes av hennes familj och att hon aldrig mött ordet annat än i hemmet. ”Jag kan tydligt inom mig höra meningar i stil med: ’Mor, jag har slagit mig på pompan!’ ’Det svider på pompan, mor!’ ’Ojdå så röd pompan är, vi ska allt smörja in den lite’.” Febe Nilsson menar att ”det var helt naturligt att tala om pompan när behov fanns för det. Jag upplevde pompan som något betydelsefullt och värdefullt och ett positivt signum för flickan, något att vara försiktig med och inte skada. Den hade ingen som helst negativ belastning, tvärtom: atmosfären i min familj (lantbrukare med klockar- och prästpåbrå) var varm och samtidigt kysk, och flickan/kvinnan hade en stark ställning.” Vad ordets ursprung beträffar, menar Febe, att det kan ha sin bakgrund i pompös och pompa och det för att ”ordet kändes statusbetonat och alltid behandlades med värdighet”.

 Enligt en lista med namn och öknamn på 1700-tals prostituerade i Stockholm, redovisad hos Lennartsson (2019 s 175), finns öknamnet Bruna Pompan med.

(sl) bak, stuss* enligt Gibson (1978) utan närmare förklaring. Norsk slang har pomp (barnspråk) om samma bak. Kanske av Pompe, Karl XII:s favorithund, som alltid travade bakom sin husse. Ordet för tankarna till pompa och pompös; om praktfull och tung utformning och utsmyckning. Även pompös; pösig, uppblåst.

se kabazzah.

(am sl) knull.

(lat) manslem*. (Chorier 1967)

(för sl) fitta i invandrartäta förortsområden. ”Asså jag har hört, men inte provat det själv, men tydligen så ska man kunna ta en apelsin och göra hål i den och sen koka den och sen kan man stoppa in kuken och det ska typ kännas som värsta ponanin men kom ihåg jag har ju inte testat asså.” (Khemiri 2006)

(smn) fitta. ”En fitta är en mus är en vulva är en kutta är en punani...” (Metro Kolumnen 15/5- 2001) Enligt kidish.se är ordet indiskt.