(euf) prostituerad. ”Han var gurmand, men när blodet blef honom för hett och gatans nattkvinnor för triviala, åt han bara sockerbitar till kvällsvard för att späka sig och samtidigt spara på myntet.” (Öberg 1906) Se även kvinna (2).

(euf) förr även nattkäril; ett kärl av lergods, glas, metall eller emaljerad  bleckplåt, som användes att pissa i nattetid, så man slapp gå ut i mörker och kyla. Detta innan en lättillgänglig toalett i bostaden blev allmän egendom.  NEO har ”hist.: sedan 1733”. ”De tidiga pottorna var bastanta. De av tenn måste ha varit fruktansvärda tillhyggen när de användes som vapen i gatustriderna i Paris på 1600-talet, det s k nattkärlens krig.” (Fredlund 1973)

”Det nuvarande nattkärlet kommer från 1300-talet, det kunde vara av tenn, koppar, silver eller guld. Keramikkärl finns kända sedan 1418. På 1750-talet kom det vita porslinet. 1754 kunde man överföra bilder på den vita ytan. Då kom nattkärl med valspråk och verser, fina eller ofina porträtt av Napoleon eller ett stort öga i botten av kärlet med raderna: ’Use me well and keep me clean/ And I’ll not tell what I have seen.’ (Håll mig ren och använd mig med vett/ så ska jag tiga med vad jag sett.) Uppgifterna hämtade från Industria 1/63. ”Stäng truten, sära på benen, visa mig era sevärdheter och spotta skrytet i nattkärlet.” (Louÿs 2011) I en potta som tillhört prinsessan Sofia Albertina (1753—1829) stod följande: ”Je te vois petit coquin” ungefär ’Jag ser dig, din lilla rackare’. Uttrycket ”genast lite gladare” sägs härstamma från en historia i Strix (5/1905) där det berättas om bodbetjänten som säljer nattkärl. ”Förresten har vi flera modeller att välja på. Här är en med guldkant. Genast lite gladare.”  "Jag äger den allra täckaste fruntimmerspotta av ostindiskt porslin, där man låter sitt vatten i en lite skål, varpå det sipprar ner i en behållare, utom syn- och tankehåll. Man skulle kunna ta nattkärlet för en felkonstruerad tekanna. (Burman 2021 s 33) Se även kärl.

(sym) utlösning under (dröm) sömn. Se även våta drömmar och drömfitta. ”När du drar ut i fält mot dina fiender skall du ta dig i akt för allt som väcker anstöt. Om någon man har blivit oren genom att få utlösning under natten, skall han gå ut ur lägret och får inte komma tillbaka förrän i kvällningen, när han har badat. Då får han komma in i lägret, när solen går ner.” (5 Mos 23:10-11 Bib 2000) I tidigare bibelöversättningar från 1703 och framåt maskeras ”utlösningen” med ”för att något hänt honom under natten”. Katolska kyrkan betraktade nattliga sädesavgångar som en dödlig synd om de uppträdde ofta och var resultatet av onda (syndiga) tankar.

(euf) fenomenet förklaras i Henrik Bergs Könsfrågan (1909): ”Vi syfta på den hos allmogen på många ställen, ja, nära nog öfver allt i vårt land, inrotade plägseden att de unga kvinnorna till sig emottaga män om nätterna. Sådant öfvas under namn af ’frieri’ till äktenskap utan att dock ens en sådan afsikt i själfva verket alltid anses behöflig såsom täckmantel för denna råa förtrolighet.”

Det hela var dock i regel mycket oskyldigt. ”Ungdomarna pratade om väder och vind, om byskvaller och andra nyheter. Även om pojken någonstädes kunde komma in under fällen var regeln att de inte fick beröra varandras nakna hud. Flickorna hade för den skull under de nätter de väntade besök — tagit på sig långstrumpor och långärmade extra fina nattlinnen. Det allra finaste tecknet på ynnest var när pojken tilläts ta av sig skorna och tröjan och krypa under fällen med sin arm under flickans huvud. Det hörde till god ton att vara vaken hela tiden och att sällan byta ställning även om armen domnade bort. Efter någon timme var besöket slut.” (Gaunt 1983)

Nattlöpandet eller nattfrieriet förekom i hela Norden. Etnologer har exempel på nattfrieri från 1800-talet och t o m in på 1900-talet. Men fenomenet fanns även på 1600-talet.  I Sverige benämndes frieriet också hjällgång, gå på hjällan, gå på ligg, frieri och gå utpå (Jl). I Norge hette det bl a å gaae ut på och fjösgång. I Finland talades det om yöstely (nattgång), mennä makulle (gå ligga) och maata salasgyssä (ligga i hemliga sängar). Hos Paavo Kirkkunen (1906) jämförs nattlöpandet på landsbygden med prostitutionen i städerna. Se även provnätter.

(åld) hora, prostituerad. "Även här, bland de mest föraktade 'nattlöperskorna' på samhällets botten, fanns starkt motstånd och strategier för att behålla någon sorts värdighet." (Lennartsson 2019 s 252) "Elis återvände varje kväll och arbetade hårt för att lära mig alla konster han förvärvat hos nattlöperskor och pigor, på krogar och i jungfruburar*." (Burman 2021 s 136)  Se vidare under nattlöpande.

se under rackare.

(sl) förhud; något man drar över (kuk)huvudet. Också om kondom som i norskans nattlue. Även I uttrycket prata i nattmössan; prata skit.  Se även mössa.

(åld) med hos Swedberg (1720-t) förklarat med matula; matella (lat); nattkärl*. "Har du blett sla'en för nået onödigt nu igen! En så'n där manick! Ska dä va nåen grannlåt!" gormade Lina "Di har en så'n hos Anders i Mohult, och di gagner'n te och sätta nattpottan uti!" (Sven och Lina ur Moberg 2023) Se potta.

(euf) i sin bok Könsfrågan (1909) menar doktor Henrik Berg att det ”stundom är nödvändigt att på små barn använda särskilda nattpåsar för att hindra dem att röra vid könsdelarna”. Se vidare onani.

(sl) ”kondom”, enligt Kotsinas (1996) med tidsangivelsen 1946. Se även rock.

se nattgubbe.

(sl) knull på dagen då man har annat jobb nattetid.

(dial) enligt Rietz (1867) om hora (Sdm). ”Du går som en nattskäva om nätterna å ligger inte der du ska ligga.” Rietz jämför med fornnordiska skæva; flyga, och fornsvenska nattskäfva; flädermus.

(sym) potta i form av en tron värdig de högsta dignitärer.  NEO har ”hist.: sedan 1615”. Swedberg (1720-t) har nattstol; sedes secreta (hemlig stol) och latrina (avträde). ”En venetiansk storman, ambassadör i Frankrike, fick en gång besök av en annan högt uppsatt person. Denne ombads vänta medan ambassadören knäppte upp sina snörband och satte sig tillrätta på nattstolen. Så installerad sände han efter sin gäst och mottog honom i audiens på pottan. Detta betraktades som en mycket stor ynnest.” (Harrington 1962/1596)

Från vårt eget land har vi vittnesbörd om hur den kungliga nåden kunde ta sig liknande uttryck: ”Sålunda berättar Elis Schröderheim 1792, att ’konungen från sin chaise percée familiérement (nattstol) deklamerade för mig det tal, som sedermera hölls från tronen’ (vid riksdagen i Gävle). Henrik Schück, som inte hade mycket till övers för Gustav III, kunde inte neka sig att publicera Schröderheims plumpa och vidriga satir över denna situation, ’Den kungliga produkten’, där själva förrättningen på nattstolen ingående skildras såsom en högviktig statshandling med vittgående konsekvenser för riksdag och centralförvaltning.” (Näsström 1962) Skriftställaren August Strindberg, känd för sin hatkärlek till hemlandet, kallade Sverige för nattstolslandet i ett brev, till konstnären Carl Larsson i juni 1884, återgivet  hos Meidal (2022 s 123):  "Jag har purgerat mig från Svenskt brännvin och Svensk punsch, och när jag en gång kommer att knäppa nya nötter med det kära nattstolslandet då får vi se vem som har bästa tänderna.   "Min hustru Anna Rella födde samma dagar, sittande på nattstolen, ett icke fullgånget foster." (Brunner 2020 s 412) Nattstool finns med i vår äldsta ordbok på svenska från 1630-talet. Se även stol.

(euf) ”bild(ligt) om person: nattsvärmare: särsk om kvinna, gatflicka”. (SAOB)

(so) allmänt lösaktig kvinna. Se även under aftonblad och kvällsupplaga.

(euf) prostituerad.

(euf) fira (äta) nattvard; ha samlag. ”Martinson och Jorinda hade lagt sig på golvet och firat nattvard.” (Pohjanen 1998) ”Efter den versen hörde han MeänJieesus viska i örat på bruden Jorinda att ’vill du äta nattvard med mig’?” (Pohjanen 2003)

starkt nattdoftande ört med erotiska undertoner. ”Få växter är så förknippade med erotik och frodig könsmagi” skriver Inger Ingmanson i en Understreckare (SVD 24 juni 2016). Ett exempel på detta finns hos Erik-Axel Karlfeldt (1864—1931) i hans dikt Nattyxne (1906) där han bl a skaldar: ”Över dig, yxne, älskogsört/ susade Veneris flyende skört.” Yxen här i betydelsen brunstig eller kärlekskrank. Dikten är, enligt Ingmanson, ”från början till slut erotiskt laddad med mångtusenårig symbolik i förening med en nordisk sommarnatt, parat med uråldrig och nästan brutal sexualsymbolik.”

Carl von Linné (1707—1778) kallar örten ”ålderdoms sängetröst eller hugnad” och menar att "satyriumroten stärker mannens natur, komer honom till sin mandom. När en ung och begärlig och snåhl qwina får en gamall later och sener karl, skall hon praeparera dena rot, gifwa den honom in (thy dhe gamle ha icke nogon sådan qwickhet i sängen som unga); Sannerligen giör hon en halfdöd man qwik, och han skall wähl bli så whäl liden som ung, qwik och lustig karl och förskaffa sig en ålderdomströst eller ung son.”

Nattviolen har, precis som många andra marklevande orkidéer, två jordknölar, amrötter, som förknippas med testiklar. Själva ordet orkidé kommer just av grekiskans orchis; testikel. Den ena knölen stinn av årets safter ansågs sexuellt eggande, medan fjolårsknölen, skrumpen och förbrukad, hade motsatt effekt.  Ofta avsöndrade också knölarna slem som i folkfantasin kom att förknippas med sperma.

I dikten Nattyxne nämner Karlfeldt också andra älskogsdoftande örter som jungfrublomma, älskogsört, veneris blomma, satyrium och nosserot, där nosse är ett gammal nordiskt ord för testikel i likhet med knap i knapört. Se vidare under satyriasis och nosse.

Ett annat folkligt namn på nattyxne är ståndpes tjurpenis.  Se under pes. Nattyxne tolkas som tjur och Linné skriver i sin Flora Svecia att man i Dalsland gav nattviol till tjurar som var ovilliga till parning.