(dial o åld) även megje, mee, mie, mi,  1 penisord från olika delar av Sverige. Främst avses häst- och tjurpenisar. (Rietz 1867) Lång (1995) har tjyrameg, tjuramie, tjurapese (se pese); tjurpenis och tillägger "torkad ofta använd som piska, klädd med läderflätning”. ”Gif qvinnan döpelsevatten eller litet af hjortemie (penis) så blifver hon fruktsam.” (Rääf 1946) Och från samma källa: ”Skaf en Räfmege ren, tag honom i munnen och kyss den flicka hvars umgänge du eftersträfvar och stryk obemärkt med fingret litet saliv på hennes kjortel.” 2 meg (dial) mest om kreaturspiss, men Ihre (1766) har enbart piss. Se även mig, miga.

(sl) stor kuk. Mega; en miljon gånger den givna storleken. Grekiska megas; stor.

(dial)  ”Megastämma. Han förmådde inte pissa. Pisset gick ut i kroppen.” (Lindgren 2010)

(dial o åld) Rietz (1867) har värmländska för pisspotta* och han jämför ordet med plattyskans miepott. Se även miga, mege; pissa. I Närke talade man om migbytter och ungar som vätte ner sig kallades migoxar.

(so) grekiska megaira. I grekisk mytologi  en av de tre erinyerna som romarna kallade furierna. Den avundsamma och fientliga Megära bodde med sina två systrar i underjorden och skapade  tvedräkt och vrede bland människorna och fick dem att begå brottsliga handlingar. I överförd bemärkelse betecknar Megära en oftast åldre grälsjuk satmara.

(lat) pissa. Meio var precis som mingo* inte helt rumsrent men inte heller vulgärt. De romerska männen pissade offentligt överallt och det är svårt att bli upprörd över ord för något som var så vanligt förekommande. Det klassiska latinets micturire blev med tiden den gångbara medicinska termen för att pissa.

 (sl) kvinnobröst bl a hos Langenfeldt (1947).

(sl) knulla. Från engelskan make; göra och love; kärlek.

(sym) kuk som i danskans bossejærn (ett slags mejsel).  "Torget fylldes av krutrök som snart drev mellan husväggarna upp till Hötorgstrakterna och in genom fönsteret till sovrummet dit jag redan hunnit anlända och där jag låg under täcket med mitt manliga kön, min köttmejsel kallad, hamrande hårt i det sköte som var min hustru Anna Rellas." (Brunner 2020 s 461)

(euf) mejsla hål i (på) någon; knulla.  ”... väntar tåligt på mellanakten för att få kasta sig över sin hustru och mejsla hål på henne.” (Miller 1934)

(dial) åtrå enligt Lundblad/Josefsson (2021) som också har uttrycken ha mek på; och meka på; åtrå, tråna efter. Turkiskan har mek; knull.

(sl) bajsa* (om nyfödd).

(grek) sexuell avvikelse där man tänder på mekaniska ting.

(lmo) penis. Ordet endast återfunnet i Farmors fräckisar (Palmenfelt 1994): ”Han slog ett snöre om mekaniten sin, drog den bakåt mellan benen och knöt fast hängslena på ryggen” och ”Då sprätte mekaniten fram som en stålfjäder och smällde kärringen i ansiktet samtidigt som den sprutade ögonen fulla på henne”.

På min förfrågan, om han har någon förklaring till mekaniten, svarar Ulf Palmenfelt att han bara stött på ordet vid ett enda tillfälle, nämligen i en samling uppteckningar i länsmuseet Murberget av folkskolläraren Levi Johansson (1880—1955) från Frostviken i Jämtland. Berättare är hemmansägare L P Mikaelsson, född 1848, och bosatt i Stabbersmark, Arnäs socken. Palmenfelt menar att ordet kan vara dialektalt eller Johanssons eller Mikaelssons egen uppfinning.

På Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM) finns inte ordet belagt. Däremot finns ett par belägg i Språk och Folkminnesinstitutets i Uppsala (SOFI) samlingar och det från Nederluleå (Nb) med betydelsen ”mekaniker, uppfinnare, skicklig och händig person”. Birgit Eaker på SOFI menar att man kan jämföra ordet med mekanik; inrättning, anordning, mekanism. Därifrån är steget sedan inte långt till användning om mannens könsorgan.

senlatin meconium av grekiska mekonion; vallmosaft.  Även kallat barnbeck. Det nyfödda barnets första avföring. Vanligen mörkt grönfärgad på grund av att den innehåller gallfärgämnen. Fostret kan också ha avföring under själva förlossningen med grönfärgat fostervatten något som kan tyda på syrebrist hos barnet.

(rom) smutsig, skitig.

(åld) blanda (se do) enligt SO "Hist.: sedan 1650; till fra méler; blanda ur lat miscere; blanda." En ren flicka gift kan aldrig lämna kärlek för sin man, därest hon ej melerat sig med andra." (Linné [1700-t] 2022 s 20) Se vidare beblanda, beblandelse.

(sk) vapnet man skjuter av när man släpper väder. Se även grötbössa.

(isl) hora, prostituerad. Efter ett föredrag om ”fula ord” hos Burlövs Rotaryklubb i maj 2014 kommer islänningen Sverrir Einarsson fram till mig och berättar om ordet mella. Enligt honom är ursprunget till ordet franskt och kommer från mademoiselle. I början av 1900-talet fiskade franska sjömän runt Island och några av dem inledde förhållanden med isländska flickor. När fiskarna sedan återvände till hemlandet uppehöll några kontakten med flickorna med hjälp av brevväxling. De adresserades då med ordet mademoiselle som förkortades Mlle. Den här brevväxlingen mellan de inhemska flickorna och utlänningarna ogillades av många islänningar och flickorna mobbades och kallades för mella. Ordet har sedan spridits i språket och enligt Sverrir Einarsson blivit ”den vanligaste benämningen för alla kvinnor som är lätta på foten eller säljer sin tjänst.”