(fsv) menniskoträck. Uppg. från Söderwall (1891) som också har citatet: "blanda vid . . . litin manxsöör [för manzsöör]". (Läke- och Örte-Böcker. Utg. af G. E. Klemming 1883—1886.) Se även träck.

(fsv) mö, jungfru.  (se do)

(sl) 1 ändtarm; för chokladens skull. Kotsinas (1996) har maraboudalen; ”stjärten” noterat 1912. 2 bög.

(port) kvinnobröst. För likheten med den latinamerikanska kalebassen, en klotformad gurkväxt.

(för sl och so) prostituerad, hora.

(lmo) hon har margarinben; dvs benen är lätta att breda ut. Se även lättmargarin och ben.

(för sl) från spanskans maricon; bög  och maricona; flata* i invandrartäta områden. 

(dial) milt kraftuttryck. (ORB)

(sym) 1 vattna marken; pissa utomhus. 2  kvinnans könsorgan. ”Han tog massagestaven som hon hade lagt vid hans sida och lät den glida in i hennes savande marker.” (Nyström 2003)

(sym) avföring*. ”...och följaktligen lät han Zéphire skita i sin mun och befallde Augustine att komma och äta upp marmeladen vilket denna vackra och intagande flicka gjorde och sedan spydde hon tills hon blödde.” (de Sade 2005/1785)

(åld so) med hos Bellman bl a i F E nr 40: ”Mer vatten hit, Maroder...”

(sl) fitta. Även snatta, stjäla.

(sl) kuk. Se även dolk.

(sym) fitta, fitthår.

(åld so) drummel, lymmel. Av franska marufle sidoform till marod; utmattad, trött. "Era sabla* marufflar, kalla ni de´ för att marschera, hva?" (Glädjens blomster. Sthlm 1902)

(sym) fitta. Taggfenig fisk med stort huvud och väldigt gap.

1 (sl) lägga en maräng; spy.  Maräng är  ett sprött bakverk av äggvita och socker. 2 enligt Burman (2012 s 181) är maring; maräng: "det knappt märkbara bakverk, som somliga kallar mödomar". 

enligt Byrman (1989) ett slangord från Dalarna. ”Hon är på masen”; hon är gravid. Kanske från masa; röra eller förflytta sig tungt och trögt.

(dial) ordet från A Lidarängs bok Lurel och Smesa (1982) om västgötska personnamn i muntlig tradition, där det översätts med gassa, värma, ge stryk, idka könsumgänge. Och Lidaräng tillägger: ”Därav öknamnet Kullemasarn.”